** Observera att dessa kommentarer avser ECB:s verksamhet under 2021 och att texten färdigställdes före den ryska invasionen av Ukraina. ECB står redo att vidta alla nödvändiga åtgärder för att skydda den finansiella stabiliteten och fullgöra sitt mandat att upprätthålla prisstabilitet. **

Under 2021 gick euroområdet in i en snabbare återhämtning från pandemin. Ekonomin stärktes kraftigt, och real BNP ökade med 5,3 procent även om tillväxten tappade i fart i slutet av året när omikron-varianten av coronaviruset ledde till att nya begränsningar infördes. Återhämtningen har även inneburit nya arbetstillfällen och i slutet av året var arbetslösheten nere på en rekordlåg nivå.

Dock gick återhämtningen inte friktionsfritt i och med att ekonomin öppnades upp snabbt. Euroområdet uppvisade i början av 2021 en mycket låg inflation, men pandemirelaterade utbudsbegränsningar, en återhämtning i global efterfrågan och kraftigt stigande energipriser ledde till att inflationen steg kraftigt. Den totala inflationen låg i genomsnitt på 2,6 procent 2021 jämfört med bara 0,3 procent 2020.

ECB slutförde under 2021 en översyn av den penningpolitiska strategin. Detta innebar en uppdatering av vår strategi för att bemöta nya utmaningar och gav oss därutöver en vägledning för att hantera denna komplexa situation. ECB-rådet antog ett inflationsmål på 2 procent på medellång sikt. Detta mål är enkelt och lättförståeligt. Det är symmetriskt och avvikelser från målet, oavsett åt vilket håll, ses som lika oönskade. Hela ECB-rådet var enigt om målet, som således är stadigt förankrat.

ECB-rådet beslutade även om hur ECB ska följa sitt åtagande för symmetri. Framför allt krävs att kraftfulla eller ihållande penningpolitiska åtgärder vidtas när ekonomin är nära den effektiva nedre gränsen för styrräntor, för att undvika att negativa avvikelser från inflationsmålet blir permanenta. Denna nya strategi återspeglades i vår omkalibrerade framåtblickande vägledning om styrräntorna och har under det andra halvåret varit vägledande för vår policyrespons på den ekonomiska utvecklingen.

Då återhämtningen var bräcklig och inflationen dämpad tillhandahöll vi rikligt med penningpolitiskt stöd i syfte att föra inflationen närmare vårt mål. När inflationen steg var vi fortsatt tålmodiga och höll fast vid vår policyinriktning för att inte strama åt för tidigt som respons på utbudsdrivna chocker. Vi justerade takten på nettotillgångsköpen i PEPP-programmet (stödköpsprogrammet föranlett av pandemin) i linje med den pågående utvecklingen och vår bedömning av finansieringsförhållandena.

I december ansåg ECB-rådet att framstegen i den ekonomiska återhämtningen och mot det medelfristiga inflationsmålet gav utrymme för en stegvis nedtrappning av takten på tillgångsköp under de kommande kvartalen. ECB-rådet meddelade att nettotillgångsköpen i PEPP-programmet skulle upphöra i mars 2022 och att de andra programmen för köp av tillgångar gradvis skulle trappas ner.

Som del av strategiöversynen publicerade ECB också en ambitiös handlingsplan samt en detaljerad färdplan för att integrera klimatförändringsöverväganden i det penningpolitiska ramverket. Däri ingår arbete för att bättre beakta följderna av klimatförändringar i våra makroekonomiska modeller samt i utvecklingen av nya indikatorer för klimatriskanalyser. ECB:s centrum för klimatförändringar, som inrättades 2021, kommer att spela en viktig roll för att samordna sådana aktiviteter inom banken. Du kan nu läsa mer om ECB:s hållbarhetsrelaterade aktiviteter och initiativ i ett särskilt kapitel i den här årsrapporten.

ECB har även vidtagit några viktiga förändringar i sin kommunikation. I juli introducerade ECB-rådet ett nytt format för sitt penningpolitiska utlåtande, i vilket de penningpolitiska besluten kommuniceras på ett mer lättillgängligt vis. Det penningpolitiska utlåtandet kompletteras med en visuell presentation – ”Vårt penningpolitiska utlåtande i korthet” – riktat till den breda allmänheten. I denna presentation, som finns på alla officiella EU-språk, förklaras ECB:s beslut på ett klart och tydligt språk och med bilder.

Stödet för euron är starkt och en enkätundersökning genomförd av Eurobarometer i juni–juli 2021 visade att 79 procent av invånarna i euroområdet var positivt inställda till euron. Euron behöver emellertid anpassas till den digitala tidsåldern. Med detta i åtanke inledde ECB-rådet en 24-månaders undersökningsfas i ett projekt där man undersöker möjligheterna för en digital euro. Samtidigt kommer euron att fortsätta att spela en viktig roll i människors vardag. I december tillkännagav ECB planer på en ny utformning av de framtida eurosedlarna. Designplanerna bygger på input från medborgare. Beslut om den slutgiltiga utformningen fattas 2024.

Förändringar för euron är alltså att vänta under kommande åren. En punkt som inte kommer att förändras är dock ECB:s åtagande för euron och för prisstabiliteten.

Frankfurt am Main, april 2022

Christine Lagarde

Ordförande

Året i siffror

1 De ekonomiska utsikterna förbättrades, men är fortsatt osäkra till följd av pandemins utveckling

Under 2021 genomgick den globala ekonomin en stark återhämtning, främst tack vare att ekonomier öppnade på nytt när vaccinationsgraden mot covid-19 ökade och att ett starkt och snabbt politiskt stöd satts in. Återhämtningen var dock i viss mån ojämn mellan utvecklade ekonomier och tillväxtekonomier. Den globala inflationen ökade, främst till följd av kraftigt stigande energipriser och en efterfrågan som översteg utbudet inom vissa sektorer till följd av motvind från pandemirelaterade faktorer och andra flaskhalsar i utbud och transporter. I euroområdet återhämtade sig real BNP-tillväxten kraftigt under 2021, efter den största nedgång som någonsin noterats föregående år. Denna återhämtning, som ledde till förbättrade arbetsmarknader, understöddes av snabba och beslutsamma penning- och finanspolitiska åtgärder. Den ekonomiska osäkerheten var emellertid fortsatt hög under året och skillnaden mellan de två största sektorerna, industri och tjänstesektor, var uttalad. I början av året påverkades tillväxten av nedstängningsåtgärder och reserestriktioner, som inverkade negativt på utbudet av och efterfrågan på tjänster. Efter den exceptionellt starka återhämtningen i den globala efterfrågan krympte sedan produktionen inom industrisektorn till följd av flaskhalsar på utbudssidan och högre energikostnader. Inflationen i euroområdet mätt genom det harmoniserade konsumentprisindexet (HIKP) ökade kraftigt till 2,6 procent 2021, en uppgång från 0,3 procent 2020. Den låg kvar på dämpade nivåer de första månaderna för att sedan öka under året och nå en nivå på 5,0 procent i december. Prisuppgången speglade i stor utsträckning en kraftig och brett baserad uppgång i energipriserna, obalanser i utbud och efterfrågan efter det att ekonomierna återöppnats samt mer tekniska faktorer, t.ex. avskaffandet av den tillfälliga momssänkningen i Tyskland. Efter 2021 väntades inflationen vara fortsatt hög på kort sikt, men lätta under 2022. Rysslands invasion av Ukraina ledde dock till betydligt högre osäkerhet kring inflationsutsikterna.

1.1 Stark global återhämtning från krisen, med ojämn utveckling

Världsekonomin genomgick en stark återhämtning från krisen 2021, men utvecklingen var ojämn (se diagram 1.1). Efter att ha minskat med 3,1 procent 2020 på årsbasis ökade real BNP globalt med 6,2 procent 2021 trots nya vågor av pandemin. Återöppnandet av ekonomier, ökande vaccinationsgrad mot covid-19 och snabbt politiskt stöd var de främsta pådrivande faktorerna för återhämtningen i den ekonomiska aktiviteten, medan flaskhalsar i det globala utbudet fungerade som motvind för tillväxten. Återhämtningen var global, men varierade mellan länderna. Den var mer uttalad i utvecklade ekonomier och mer måttlig i de flesta tillväxtekonomier, som hade mer begränsad tillgång på vaccin och mindre förmåga att vidta stödjande politiska åtgärder. Den globala ekonomiska tillväxten avtog dessutom mot slutet av året, främst på grund av den nya smittvågen och förnyade restriktioner samt ihållande flaskhalsar i utbudet.

Diagram 1.1

Global real BNP-tillväxt

(årlig procentuell förändring, kvartalsdata)

Världshandeln återhämtade sig starkt, även om takten dämpades under andra halvåret 2021 (se diagram 1.2). Den kraftiga återhämtningen i den globala efterfrågan inleddes framför allt i konsumtionen, främst av varor och tjänster (t.ex. resor och turism), som drabbades av fler restriktioner. Under andra halvåret överträffade varuhandeln nivåerna före krisen, även om ökningen bromsade in till följd av ihållande flaskhalsar i utbudet. Den mer kontaktintensiva tjänstehandeln återhämtade sig långsammare, i linje med den gradvisa takten i lättnaderna av restriktioner, och låg kvar under nivån före pandemin 2021.

Diagram 1.2

Global handelstillväxt (importvolymer)

(årlig procentuell förändring, kvartalsdata)

Den globala inflationen ökade kraftigt under 2021, både vad gäller den totala inflationen och inflationsmåtten, t.ex. exklusive livsmedel och energi (se diagram 1.3). I länder som tillhör Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) ökade den totala inflationen till 6,6 procent och inflationen exklusive energi och livsmedel till 4,6 procent. I de flesta länder berodde ökningen främst på högre energipriser och andra råvarupriser som var en följd av pandemirelaterade obalanser mellan ett begränsat utbud och en stark återhämtning i efterfrågan. I USA, där real BNP under andra kvartalet 2021 nådde samma nivå som före krisen, ökade inflationstrycket särskilt kraftigt och breddades mot slutet av året. Inflationstrycket blev också mer brett baserat i vissa tillväxtekonomier.

Diagram 1.3

OECD, konsumentprisinflation

(årlig procentuell förändring, månadsdata)

Oljepriserna ökade under 2021, från en lägsta nivå under pandemin på cirka 10 US-dollar per fat till en topp på 86 US-dollar per fat. Detta innebar att priset på det internationella riktmärket för Brentråolja låg på 79 US-dollar per fat i slutet av året. I och med den ekonomiska återhämtningen steg efterfrågan på olja mot nivåerna före pandemin. Under andra halvåret 2021 ledde höga gaspriser också till att gas ersattes med andra energikällor, däribland olja. Samtidigt släpade oljeutbudet efter efterfrågan, delvis på grund av kapacitetsbegränsningar inom den amerikanska skifferindustrin och de relativt måttliga produktionsökningar som OPEC+-kartellen genomförde.

Euron försvagades med 3,6 procent i nominella effektiva termer under 2021. I bilaterala termer drevs detta främst av att euron försvagades gentemot US-dollarn med 7,7 procent, vilket främst berodde på skillnader i hur den penningpolitiska inriktningen utvecklades i USA och i euroområdet. Euron försvagades också gentemot det brittiska pundet, men stärktes gentemot den japanska yenen.

I slutet av 2021 var utsikterna för den globala tillväxten fortsatt ovissa på grund av pandemins osäkra utveckling i ett läge där vaccinationerna hade kommit olika långt på olika håll i världen. Uppkomsten av omikronvarianten av coronaviruset, den ökade smittspridningen och förnyade skärpta begränsningsåtgärder innebar att det fanns risker för den globala ekonomiska återhämtningen och även risk för mer ihållande flaskhalsar i utbudet.

1.2 Snabb återhämtning i euroområdets ekonomi^[1]

Efter en nedgång med 6,4 procent 2020, den största som någonsin registrerats, ökade euroområdets reala BNP med 5,3 procent 2021 (se diagram 1.4). Tillväxtutvecklingen under året präglades fortfarande i hög grad av covid-19-pandemin och en förhöjd, om än avtagande, ekonomisk osäkerhet. Under första kvartalet påverkades tillväxten fortfarande av nedstängningsåtgärder och reserestriktioner, som framför allt påverkade tjänstekonsumtionen negativt. Återhämtningen började i industrisektorn, som totalt sett uppvisade starka tillväxttal. I takt med att ekonomierna började öppna igen och restriktionerna lättades under andra och tredje kvartalet började tjänstesektorn komma ikapp, vilket banade väg för en mer brett baserad återhämtning. Den exceptionellt starka återhämtningen i den globala efterfrågan under det andra halvåret skapade emellertid obalans mellan utbud och efterfrågan på olika marknader. Detta ledde bl.a. till en kraftig ökning i energikostnaderna, vilket tillsammans med en viss förnyad intensifiering i pandemin minskade styrkan i återhämtningen och gav ett ökat inflationstryck.

Diagram 1.4

Real BNP i euroområdet och efterfrågans bidrag

(årlig procentuell förändring, bidrag i procentenheter)

Denna utveckling syns i alla euroländer, men ländernas förmåga att återhämta sig från pandemin har varit något ojämn. Det beror främst på att pandemins utveckling har varierat från land till land, men avspeglar också skillnader i ekonomisk struktur, t.ex. när det gäller exponering mot globala leveranskedjor och betydelsen av kontaktintensiva branscher som turism. I slutet av 2021 var produktionen i euroområdet 0,2 procent högre än nivån under sista kvartalet 2019 (se diagram 1.5). Den underliggande utvecklingen mellan länderna var emellertid heterogen under året och bland de största ekonomierna i euroområdet var det bara Frankrike som hade överträffat sina produktionsnivåer före pandemin i slutet av året.

Diagram 1.5

Real BNP i euroområdet, hushållens konsumtion och investeringar

(index: 4 kv 2019 = 100)

Återhämtningen i euroområdets ekonomiska tillväxt under 2021 fick stöd av snabb och beslutsam expansiv penning- och finanspolitik. Vissa åtgärder hjälpte också ekonomin att anpassa sig till pågående strukturella förändringar som utlösts av pandemin. Under 2021 fortsatte ECB att ge betydande penningpolitiskt stöd för att mildra pandemins effekter. En expansiv penningpolitik, inklusive riklig likviditet, säkerställde kreditflödet till den reala ekonomin. Vad gäller finanspolitiken fortsatte regeringarna i euroområdet under 2021 att tillhandahålla betydande budgetstöd för att mildra krisens effekter genom korttidspermitteringar, högre hälso- och sjukvårdsrelaterade utgifter, andra former av stöd till företag och hushåll samt omfattande lånegarantianslag. På EU-nivå började programmet Next Generation EU genomföras och paketet ”Fit for 55” antogs för att bidra till en starkare, grönare och jämnare återhämtning mellan länderna.

Den privata konsumtionen ökade med 3,5 procent 2021, och återhämtningen var särskilt stark under andra och tredje kvartalet, främst till följd av lättnader i covid-19-restriktionerna. Konsumenternas förtroende stärktes snabbt från och med våren när vaccinationerna ökade och rädslan för smittspridning minskade, samtidigt som hushållens ekonomiska situation förbättrades, främst till följd av den positiva utvecklingen av arbetsinkomster (se diagram 1.6). Det statliga stödet till hushållens disponibla inkomster drogs gradvis tillbaka. Bidraget från finanspolitiska nettotransfereringar till tillväxten i real disponibel inkomst blev negativt under 2021 när antalet personer som omfattades av permitteringsprogram och annat finanspolitiskt stöd minskade. En stark tillväxt i löner och sysselsättning innebar att arbetsinkomster, som normalt medför en större konsumtionsbenägenhet jämfört med andra inkomstkällor, blev den främsta bidragande faktorn till tillväxten i real disponibel inkomst under 2021. Tillväxten i real disponibel inkomst understöddes också av driftsöverskott, blandade inkomster och kapitalinkomster, vars bidrag blev positivt under året, men dämpades av den negativa utvecklingen vad gäller bytesförhållandet. Efter den snabba ökningen till följd av pandemin 2020 minskade hushållens sparkvot under 2021, men låg kvar över nivån före pandemin till följd av de begränsningsåtgärder som fortfarande tillämpades och den kvardröjande osäkerheten. Detta innebar att den privata konsumtionen låg kvar under nivån före pandemin i slutet av 2021, trots den starka återhämtningen.

Diagram 1.6

Hushållens konsumtion i euroområdet och fördelningen av hushållens disponibla inkomster

(årlig procentuell förändring, bidrag i procentenheter)

Företagsinvesteringarna (approximerade som andra investeringar än bygginvesteringar) tog fart under första halvåret 2021 när de pandemirelaterade begränsningsåtgärderna lättades och ekonomin åter öppnades i ett läge med fortsatt fördelaktiga finansieringsförhållanden. Flaskhalsar på utbudssidan – som märks i form av ökande leveranstider och insatspriser – har dock tyngt återhämtningen från och med mitten av året och därmed hämmat företagens investeringar. Därefter bromsades näringslivets investeringar ytterligare av de kraftigt stigande energipriserna och den nya pandemivågen mot slutet av året. I slutet av 2021 tog företagsinvesteringarna fart igen, men låg fortfarande betydligt under nivån för sista kvartalet 2019 (se diagram 1.5). Däremot hade bostadsinvesteringarna redan under fjärde kvartalet 2020 överstigit nivån före krisen. Under de följande kvartalen påverkade bristen på material och arbetskraft lönsamheten i byggverksamheten negativt. Fördelaktiga finansieringsförhållanden och inkomststödåtgärder, samt en stor stock av samlade besparingar, gav dock stöd åt efterfrågan på bostäder. I slutet av 2021 låg bostadsinvesteringarna klart över nivån före krisen.

Euroområdets handel nådde samma nivåer som före pandemin i slutet av 2021 och nettohandeln bidrog positivt till BNP-tillväxten under året. På importsidan dämpades den kraftiga tillväxten till följd av lageruppbyggnaden av den starka prisutvecklingen, särskilt på grund av den kraftiga uppgången i importpriserna på energi. Exporten, som hade återhämtat sig starkt, främst med drivkraft från tillverkningsindustrin i slutet av 2020, präglades av en återhämtning i två hastigheter. På varusidan dämpades takten från andra kvartalet och framåt, när flaskhalsarna på utbuds- och transportområdet drabbade viktiga exportindustrier, men tjänsteexporten gynnades av att kontaktintensiva verksamheter, t.ex. turism, öppnades på nytt. Både importen och exporten låg över nivån före krisen i slutet av fjärde kvartalet 2021.

Produktionstillväxten fortsatte att variera mellan olika sektorer under 2021 (se diagram 1.7). Såväl industri som tjänstesektor bidrog positivt till tillväxten, men industrin bidrog mest till ökningen i det reala bruttoförädlingsvärdet.

Diagram 1.7

Euroområdets reala bruttoförädlingsvärde fördelat på näringsgren

(vänster panel: årliga procentuella förändringar, bidrag i procentenheter; höger panel: index: 4 kv 2019 = 100)

Arbetsmarknaden uppvisade en markant återhämtning parallellt med återhämtningen i aktiviteten i euroområdet, även om den överlag var fortsatt svagare än före pandemin. Arbetslösheten minskade gradvis, från 8,2 procent i januari 2021 till 7,0 procent i december, vilket var lägre än nivåerna före krisen (se diagram 1.8).^[2] Permitteringsprogram fortsatte att spela en viktig roll för att begränsa uppsägningarna och på så sätt bidra till att bevara humankapitalet, men användes i allt mindre utsträckning.^[3] Andra arbetsmarknadsindikatorer var dock fortsatt svagare än nivåerna före pandemin. Antalet arbetade timmar under fjärde kvartalet 2021 var 1,8 procent lägre än nivån sista kvartalet 2019, medan arbetskraftsdeltagandet tredje kvartalet 2021 var cirka 0,2 procentenheter lägre (vilket motsvarar en minskning med cirka 0,4 miljoner arbetstagare) (se diagram 1.9). Den svagare tillväxten i arbetskraften berodde delvis på en dämpad nettoinvandring i euroområdet. Den pågående anpassningen av arbetsmarknaden varierade mellan olika arbetstagar­grupper, delvis beroende på att vissa sektorer i högre grad påverkades av begränsningsåtgärder och frivillig social distansering. Under tredje kvartalet 2021 var arbetskraften cirka 4,2 procent mindre än före pandemin för personer med låg kompetens och 1,7 procent mindre för personer med medelhög kompetens, medan den ökade med cirka 6,8 procent för personer med hög kompetens.^[4]

Diagram 1.8

Arbetslöshet och arbetskraft

(vänster skala: kvartalsvisa procentuella förändringar, bidrag i procentenheter; höger skala: procent av arbetskraften)

Diagram 1.9

Sysselsättning, arbetade timmar och arbetskraftsdeltagande

(vänster skala: index: kv 4 2019 = 100; höger skala: andel av befolkningen i arbetsför ålder)

Det högre antalet vakanser, som initialt främst begränsades till de sektorer som öppnade igen efter att nedstängningsåtgärderna hade hävts, breddades till andra sektorer när återhämtningen i aktiviteten fortsatte. Sysselsättningstillväxten stärktes under andra och tredje kvartalet 2021 och var, trots viss motvind till följd av flaskhalsar i utbudet inom tillverkningssektorn, fortsatt stabil och brett baserad under det fjärde kvartalet. Detta innebar att sysselsättningen inom industri-, bygg- och de mindre kontaktintensiva tjänstesektorerna låg nära nivåerna före pandemin. Sysselsättningsnivåerna i kontaktintensiva branscher var fortsatt relativt låga jämfört med nivåerna före pandemin.

1.3 Finanspolitiska åtgärder i krävande tider

Under 2021 dominerades de offentliga finanserna i euroområdet av effekterna av covid-19-pandemin för andra året i rad. Framför allt under årets första hälft införde regeringarna ytterligare storskaligt stöd som reaktion på nya vågor av pandemin och behovet av att stödja den ekonomiska återhämtningen. Enligt Eurosystemets makroekonomiska prognoser från december 2021 förväntas dock det offentliga underskottet ha minskat i euroområdet (se diagram 1.10) till 5,9 procent av BNP 2021 från 7,2 procent 2020 tack vare en kraftig förbättring av den ekonomiska aktiviteten. Det fortsatt höga finanspolitiska stödet under 2021 återspeglades i den finanspolitiska inriktningen, justerad för bidrag från Europeiska unionens återhämtningsinstrument (Next Generation EU)^[5], som i stort sett var neutral 2021 efter en mycket expansiv politik 2020.

Diagram 1.10

Saldot i de offentliga finanserna i euroområdet samt finanspolitisk inriktning

(i procent av BNP)

Som andel av BNP ökade kris- och återhämtningsrelaterade stimulansåtgärder i euroområdet till 4,4 procent 2021 från 4,1 procent föregående år (se diagram 1.11). Denna ökning berodde på betydligt större offentliga transfereringar till företag, men även på intensifierat hälso- och sjukvårdsrelaterat stöd och statliga investeringar. Dessa ökningar uppvägdes emellertid till stor del av den minskade användningen av korttidspermitteringar. Även om sådana program var det viktigaste instrumentet för statligt stöd under 2020 minskades de gradvis under 2021 när restriktiva åtgärder lättades och arbetsmarknaderna började återhämta sig i takt med en bred uppgång i den ekonomiska aktiviteten. Den förbättrade produktionen förklarar också varför euroområdets skuldkvot sjönk marginellt till 97 procent 2021, efter en kraftig ökning föregående år.

Diagram 1.11

Krisrelaterade stimulansåtgärder och återhämtningsåtgärder i euroområdet

(i procent av BNP)

Regeringarnas åtgärder till följd av de finanspolitiska behoven under de senaste två åren har i första hand vidtagits genom nationell politik, men i allt högre grad även genom EU-omfattande initiativ. En hörnsten i EU:s gemensamma politiska åtgärder infördes i juli 2020 när EU lanserade Next Generation EU, ett EU-omfattande investerings- och reformprogram. Next Generation EU erbjuder ekonomiskt stöd till EU:s medlemsstater på villkor att konkreta investerings- och reformprojekt genomförs under perioden 2021–2026. För detta ändamål mobiliseras en finansieringsvolym på upp till 807 miljarder euro i löpande priser, varav 401 miljarder euro (3,5 procent av euroområdets BNP) riktar sig till euroländer och resten till andra EU-medlemsstater. Ungefär hälften av medlen från faciliteten för återhämtning och resiliens, det överlägset största Next Generation EU-programmet, görs tillgängliga i form av lån och hälften i form av icke återbetalningspliktiga bidrag. I praktiken förväntas emellertid bidragsdelen dominera, eftersom alla euroländer avser att till fullo utnyttja sina bidrag, medan endast ett fåtal hittills har ansökt om lån. Ett viktigt inslag i överföringarna från faciliteten för återhämtning och resiliens är att länder som har drabbats hårdast av pandemin eller som har relativt låg BNP per capita har rätt till en större andel (se diagram 1.12 om rättigheter per land). Särskilt om planerna för återhämtning och resiliens är väl genomförda bör detta bidra till att minska skillnaderna i ekonomisk tillväxt mellan länderna, som har förvärrats ytterligare till följd av pandemin.

Diagram 1.12

Euroländernas rätt till och ansökningar om finansiering från faciliteten för återhämtning och resiliens fram till slutet av 2021

(i procent av BNP 2020)

1.4 Inflationsuppgången drevs av heterogena effekter

Den totala HIKP-inflationen i euroområdet var i genomsnitt 2,6 procent 2021, en kraftig ökning från ett genomsnitt på 0,3 procent 2020 (se diagram 1.13). Uppgången speglade till stor del den kraftiga ökningen i energipriserna. Dessutom översteg efterfrågan tillgången inom vissa sektorer efter lättnaderna i pandemirestriktionerna och den starka globala och inhemska ekonomiska återhämtningen. Ökningen i årlig inflation från -0,3 procent i december 2020 till 5,0 procent i december 2021 var av ett aldrig tidigare skådat slag, sett till såväl den snabba ökningen som den årliga tillväxttakten i slutet av 2021 (i ruta 1 finns mer information om faktorerna bakom denna ökning). Detta åtföljdes också av att siffrorna för faktisk inflation upprepade gånger överraskade på uppsidan. I ett framåtblickande perspektiv beräknades faktorerna bakom 2021 års inflationsuppgång till stor del avta och efter fortsatt höga nivåer på kort sikt väntades inflationen sedan lätta under 2022. Efter Rysslands invasion av Ukraina i februari 2022 ökade dock osäkerheten kring inflationsutsikterna betydligt.

Det var framför allt energikomponenten som bidrog till uppgången i den totala inflationen under 2021. Från och med sommaren blev emellertid även bidragen från andra komponenter mer uttalade. Lättnader i de pandemirelaterade nedstängningarna och andra restriktioner i kombination med expansiv finans- och penningpolitik ledde till att efterfrågan kunde återhämta sig, vilket särskilt gynnade konsumenttjänster. Samtidigt pressade stora flaskhalsar i global efterfrågan och utbud, liksom energipriserna, upp kostnaderna för importerade och inhemskt producerade varor. Detta avspeglades också i större bidrag till inflationen från industrivaror exklusive energi och i priskomponenter för tjänster senare under året (se diagram 1.13). Under andra halvåret upprätthölls inflationen till viss del av effekterna av den tillfälliga sänkningen av mervärdesskatten i Tyskland föregående år.

Diagram 1.13

Total inflation och dess komponenter

(årlig procentuell förändring, bidrag i procentenheter)

Eftersom den årliga förändringstakten återspeglar det låga utgångsläget föregående år kan prisutvecklingen under 2021 även betraktas mot bakgrund av utvecklingen i indexen för totala HIKP och HIKP exklusive energi och livsmedel. Prisuppgången under 2021 var brantare än under åren före pandemin, då inflationsutfallen låg under ECB:s inflationsmål (se diagram 1.14).

Diagram 1.14

HIKP och HIKP exklusive energi och livsmedel

(säsongs- och arbetsdagsjusterade index, fjärde kvartalet 2019 = 100)

Det var särskilt svårt att bedöma prisdynamiken och de bakomliggande faktorerna 2021, inte bara på grund av pandemins ekonomiska effekter utan även till följd av vissa pandemirelaterade tekniska faktorer som påverkade mätningen av inflationen. Den första faktorn var den regelbundna årliga justeringen av konsumtionsvikterna vid sammanställningen av HIKP.^[6] Vanligtvis är dessa justeringar små, men under 2020 förändrades konsumtionsmönstren markant som en reaktion på pandemin och de olika restriktioner som införts. De reserelaterade HIKP-posterna fick t.ex. en mindre vikt i HIKP-korgen 2021 på grund av de svaga turistsäsongerna 2020. Sammantaget fick viktförändringarna betydande effekter, ofta mer nedåtriktade än uppåtriktade, på den årliga inflationstakten för enskilda månader 2021. För 2021 som helhet var den totala uppskattade inverkan en negativ effekt på 0,2 procentenheter (se diagram 1.13). En andra teknisk faktor var att det under flera månader 2020 och 2021 inte var möjligt att samla in prisuppgifter för flera HIKP-poster (t.ex. restauranger och resor) via vanliga källor på grund av covid-19-restriktionerna. De ersattes då med priser som imputerades, dvs. togs fram med andra metoder.^[7] En tredje teknisk faktor var att perioder med säsongsreor flyttades från sina vanliga månader under 2020 och 2021, vilket innebar en kraftig volatilitet i den årliga förändringstakten i priserna på industrivaror exklusive energi på grund av kläder och skor.

Med tanke på dessa tekniska faktorer är det också befogat att iaktta viss försiktighet när man tolkar utvecklingen i HIKP-inflationen exklusive energi och livsmedel. Olika indikatorer på underliggande inflation, inbegripet uteslutningsbaserade, statistiska och ekonometriska mått, återhämtade sig också under året (se diagram 1.15).^[8] I slutet av året var inflationen på grundval av dessa mått mellan 2,4 procent och 3,9 procent. Dessutom var prisdynamiken under 2020 generellt dämpad, vilket innebar uppåtriktade baseffekter för förändringstakten under 2021. Ett alternativt sätt att se på inflationsutvecklingen 2021 är därför att använda förändringstakten i priser under samma månad två år tidigare, dividerat med två för att återspegla den genomsnittliga förändringen per år. Detta är ett effektivt sätt att minimera snedvridningar till följd av den mycket låga inflationen i början av pandemiperioden. Beräknad på det sättet var HIKP-inflationen exklusive energi och livsmedel 1,4 procent i december 2021, dvs. ungefär hälften så stor som den offentliggjorda årliga tillväxttakten på 2,6 procent (se diagram 1.15). Även denna serie ökar dock under de sista månaderna 2021, till en takt som senast noterades 2013, i början av det decennium vi hade med låg inflation före covid-19.

Diagram 1.15

Indikatorer på underliggande inflation

(årlig procentuell förändring)

Kostnadstrycket spelade en viktig roll i konsumentprisinflationens utveckling under 2021. Trycket i alla led av prissättningskedjan ökade avsevärt, främst i de tidiga stadierna och priserna på insatsvaror, vilket speglade effekten av flaskhalsar i utbudet och, särskilt under andra halvåret 2021, även i viss mån de ökade energipriserna. Prisökningarna på importerade produkter var något högre än 2020, delvis på grund av en försvagning av euron. Kostnadstrycket på producentpriserna på andra konsumtionsvaror än livsmedel – en viktig indikator för prisutvecklingen för industrivaror exklusive energi – var mer måttligt än i tidigare led av prissättnings­kedjan, även om det fortfarande låg på en historiskt hög nivå. Ett brett mått på inhemskt kostnadstryck är BNP-deflatorns tillväxt, som i genomsnitt var 2,0 procent 2021, och därmed över genomsnittet från året innan. Starka baseffekter och effekten av statliga stödåtgärder ledde till en viss volatilitet i kostnadskomponenterna för enhetsarbetskostnader och vinst per enhet. I takt med att beroendet av permitteringsprogram minskade och de flesta anställda återgick till full lön ökade ersättningen per anställd till ett genomsnitt på 4,0 procent 2021, från -0,6 procent 2020. Eftersom produktiviteten per person samtidigt ökade på grund av det extra antalet arbetade timmar återspeglades inte denna kraftiga ökning i enhetsarbets­kostnaderna. Effekten av statliga stödsystem fortsatte alltså att göra det svårare att tolka löneindikatorer som ersättning per anställd och ersättning per arbetad timme (se diagram 1.16). Avtalslönetillväxten påverkas i mindre utsträckning av sådana åtgärder och förblev måttlig. Den sjönk till i genomsnitt 1,5 procent 2021, jämfört med 1,8 procent 2020.^[9] Detta kan dock också bero på pandemirelaterade förseningar i löneförhandlingarna.

Diagram 1.16

Mått på arbetskraftskostnader

(årlig procentuell förändring)

Professionella prognosmakares långsiktiga inflationsförväntningar, som hade legat på 1,7 procent i slutet av 2020, ökade till 1,9 procent under 2021 (se diagram 1.17). Enligt en särskild enkät som skickades till svarspersonerna i ECB:s Survey of Professional Forecasters (SPF) bidrog informationen om den nya penningpolitiska strategin till denna justering av förväntningarna.^[10] De marknadsbaserade måtten på långfristig inflationskompensation, särskilt den femåriga räntan på inflationslänkade reala ränteswappar fem år framåt, följde en liknande utveckling och ökade gradvis under 2021. Mot slutet av året låg detta mått strax under 2 procent och var ännu högre under en kort period i oktober. Uppskattningar av de inflationsriskpremier som investerare kräver som inflationskompensation tyder på att inflationsriskpremierna blev positiva för alla löptider under 2021, för första gången på flera år. När inflationskompensationen justeras för detta ser vi att uppgången i de verkliga långsiktiga inflationsförväntningar som ingår i marknadsbaserade mått på inflationskompensation var mer dämpad.^[11]

Diagram 1.17

Enkätbaserade indikatorer för inflationsförväntningar och marknadsbaserade mått på inflationskompensation

(årlig procentuell förändring)

Översynen av den penningpolitiska strategin visade att kostnader för ägarbebodda bostäder behöver inkluderas i HIKP. Det gjordes betydande framsteg med att utveckla indikatorer för detta 2021. Mer behöver dock göras, till exempel när det gäller att isolera konsumtionskomponenten bättre från investeringskomponenten i de fastighetsköp som ingår i uppskattningarna.^[12] Ett experimentellt index där HIKP-korgen kombineras med utgifterna för ägarbebodda bostäder skulle kunna göras tillgängligt av Europeiska statistiksystemet redan 2023, vilket sedan skulle följas av ett officiellt index omkring år 2026. Hittills finns endast experimentella uppskattningar tillgängliga för dessa kostnader, som sannolikt har ökat med en genomsnittlig årstakt på 4,8 procent under de tre första kvartalen 2021, en uppgång från 2,6 procent 2020, och således var betydligt mer dynamiska än hyrorna, som ingår i HIKP. HIKP-hyrorna för hyresgäster ökade med 1,2 procent 2021, jämfört med 1,3 procent 2020. Den större ökningen i boendekostnader för personer som äger sin bostad beror delvis på uppskattningens utformning: indexet inkluderar en komponent relaterad till köp av nya bostäder som är nära kopplad till bostadspriserna. När det gäller bostadspriserna ökade tillväxten i ECB:s bostadsprisindikator till ett genomsnitt på 7,5 procent på årsbasis 2021 under de tre första kvartalen, från 5,4 procent 2020. Den starka bostadsmarknaden återspeglades i HIKP-utvecklingen för några mindre poster. Fram till att pandemirestriktionerna lättades betydligt i slutet av våren 2021 tillbringade människor t.ex. mer tid hemma. Denna förändring ledde till en ökad efterfrågan på renovering av bostäder, med en tillhörande uppåtgående prisutveckling för varor och tjänster som rör bostäder, t.ex. underhåll och reparation samt matt- och golvläggning.

Ruta 1
Faktorer bakom uppgången i HIKP-inflationen

Den årliga totala HIKP-inflationen i euroområdet uppgick till 5,0 procent i december 2021, jämfört med −0,3 procent i december 2020, 0,3 procent för 2020 som helhet och 0,9 procent i genomsnitt under de fem åren före pandemin. Denna ökning återspeglade främst en kraftig ökning i energiinflationen, men även en förstärkning av HIKP-inflationen exklusive energi och livsmedel, eftersom efterfrågan översteg det begränsade utbudet inom vissa sektorer i samband med återhämtningen från covid-19-pandemin, både globalt och i euroområdet. Företagen kan också ha höjt priserna för att kompensera för förlorade intäkter under de hårdare covid-19-restriktionerna.

De låga prisnivåerna 2020 är en viktig faktor när man bedömer inflationsökningen under 2021, eftersom dessa utgör grunden för beräkningen av den årliga tillväxttakten för 2021. Exempelvis kollapsade oljepriserna, och därefter konsumentpriserna på energi, när pandemin började. Ungefär hälften av energiinflationen under sista kvartalet 2021 kan hänföras till den låga nivån 2020.^[13] För livsmedelspriser gick effekten i motsatt riktning, eftersom ökningen var förhållandevis måttlig under första halvåret 2021, efter den pandemirelaterade toppen under våren 2020. Baseffekterna härrörde också från förändringar i indirekta skatter, särskilt den tillfälliga sänkning av momssatsen som infördes i Tyskland från juli till december 2020 som svar på krisen. När sänkningen sedan avskaffades ledde detta till en ökad inflation i euroområdet i januari 2021 och detta fick även en uppåtriktad effekt under andra halvåret 2021, eftersom jämförelsen med nivån ett år tidigare gjordes baserat på priser som återspeglade den sänkta skattesatsen.^[14] Även om prisdynamiken under året hade en mer framträdande roll, kan de sammantagna effekterna på den årliga inflationstakten till följd av den låga basnivån under 2020 förklara nästan 2 procentenheter av den sammanlagda ökningen på 5,3 procentenheter i den totala HIKP-inflationen i december 2021 jämfört med december 2020 (se diagram A).

Diagram A

Kumulativ förändring i total HIKP-inflation under 2021 jämfört med december 2020

(procentenheter)

En andra faktor i inflationsuppgången var att konsumentpriserna på energi inte bara normaliserades under 2021 utan fortsatte att stiga starkt. Till att börja med märktes denna ytterligare ökning främst i priserna på drivmedel, då den globala efterfrågan på olja förstärktes i linje med den pågående återhämtningen samtidigt som utbudet förblev något dämpat. Senare under sommaren steg också gas- och elpriserna (se diagram B, panel a). Detta berodde på högre efterfrågan, men även på vissa utbudsbegränsningar för gas. Efterfrågan på gas i Europa var ovanligt hög på grund av en kall vinter 2020/2021 och låga vindnivåer under sommaren 2021, vilket ledde till att vindkraft ersattes med gas.^[15] Dessutom minskade gasförsörjningen från Norge under årets första hälft på grund av underhållsarbete i rörledningar, och under sommaren var EU:s import av gas från Ryssland relativt låg. Den globala återhämtningen ledde också till ökad efterfrågan på gas, särskilt i Kina. Konsumenterna lägger en större andel av sina energiutgifter på transportbränslen (cirka 40 procent) än på gas (cirka 30 procent) och el (cirka 20 procent), och prisutvecklingen för bränslen är oftast den viktigaste faktorn bakom energiinflationen. De stigande gas- och elpriserna hösten 2021 ledde dock till ett historiskt stort bidrag från dessa poster till energiinflationen i euroområdet (se diagram B, panel b).

Diagram B

Energiinflationens utveckling

(årlig procentuell förändring, bidrag i procentenheter)

a) Årlig HIKP-inflation för energi och dess huvudkomponenter

b) Huvudkomponenternas bidrag till den årliga inflationstakten för energi

Den tredje främsta orsaken till inflationsuppgången var det pristryck som uppstod i samband med att ekonomin öppnade igen efter en period av pandemirelaterade restriktioner. Efterfrågan ökade kraftigt, både globalt och inhemskt, och översteg det begränsade utbudet inom vissa sektorer. Detta ledde till att utbudsbrister uppstod på global nivå och transportkostnaderna ökade kraftigt kring årsskiftet 2020/2021.^[16] Producentpriserna i euroområdet steg stadigt under 2021, inte bara på insatsvaror utan även på konsumtionsvaror. Det finns ingen direkt och stabil koppling mellan producent- och konsumentpriserna, men den gradvisa uppgången i konsumentpriserna på kapitalvaror var märkbar, särskilt under andra halvåret 2021 (se diagram C).^[17] Prisdynamiken blev mer uttalad för nya och begagnade bilar, cyklar och motorcyklar samt olika elektroniska produkter som IT-produkter och tv-apparater, dvs. produkter som sannolikt har påverkats av produktionsbrist, till exempel i fråga om halvledare, eller flaskhalsar i de globala transport- och distributionskedjorna.

Diagram C

Uppdelning av HIKP-inflationen exklusive energi och livsmedel

(årlig procentuell förändring, bidrag i procentenheter)

En av de sektorer som drabbades hårdast av pandemirestriktionerna var ”kontaktintensiva” tjänster. När restriktionerna gradvis lättades, började prisutvecklingen för dessa poster att förstärkas. Ökningen i den årliga förändringstakten för reserelaterade tjänster (som inkvartering, flygtransport och charterresor) märktes till exempel framför allt i början av semestersäsongen sommaren 2021 (se diagram C).^[18] Denna ökning, liksom den i energipriserna, berodde också delvis på att jämförelsen gjordes med de låga priserna året innan. Dessutom stärktes prisdynamiken för restaurangpriser också gradvis efter återöppnandet våren 2021. Den högre inflationstakten för kontaktintensiva tjänster berodde inte enbart på att efterfrågan plötsligt återuppstod utan också på högre kostnader och minskad kapacitet till följd av pandemirelaterade krav samt brist på arbetskraft när vissa företag hade svårt att återanställa personal som sagts upp under nedstängningarna.

Slutligen påverkades inflationsvolatiliteten under 2021 av ett antal andra specifika faktorer, som beskrivs i huvudtexten i avsnitt 1.4. Prisutvecklingen på kläder och skor påverkades t.ex. av ändrade tidpunkter för säsongsreorna och förändringen i vikterna för HIKP-poster var ovanligt stor under 2021, med särskilt stor effekt för HIKP-inflationen exklusive energi och livsmedel (se diagram C).

Sammantaget berodde uppgången i HIKP-inflationen under 2021 främst på särskilda faktorer som uppstod i samband med covid-19-pandemin och den ekonomiska återhämtningen. Eftersom krisen var så unik och faktorerna bakom inflationsökningen under återhämtningen såpass speciella, skapar det extra hög osäkerhet och utmaningar när inflationsutvecklingen under den kommande perioden ska bedömas.

1.5 Fortsatt kraftfulla penningpolitiska åtgärder fortsatte att stödja kredit- och finansieringsförhållandena

Den kraftiga återhämtningen i den ekonomiska aktiviteten understöddes av förbättrade åtgärder mot pandemin och stimulans från finans-, penning- och tillsynspolitiken under 2021 (se avsnitt 1.2). Under andra halvåret började investerarna också att kräva högre kompensation för exponeringen mot inflationsdynamiken och reviderade upp sina inflationsförväntningar och riskpremier, vilket ledde till att de långa räntorna steg (se diagram 1.18). Därför bekräftade ECB än en gång sin expansiva politik och sitt åtagande att upprätthålla fördelaktiga finansieringsförhållanden i euroområdet. Detta bidrog åtminstone delvis till att skydda avkastningen i euroområdet från utvecklingen på de globala marknaderna, där en inflation som var högre än väntat fick marknadsaktörerna att tidigare än väntat prisa in en åtstramning av penningpolitiken i ett antal utvecklade ekonomier. Dessutom bidrog ECB:s kommunikation om den stödjande penningpolitiska inriktningen och de fortsatta storskaliga tillgångsköpen till att förhindra ökade ränteskillnader på statsobligationer, dvs. så att statsobligationsräntorna fortsatte att ligga i närheten av motsvarande riskfria räntor. Till följd av detta ökade euroområdets BNP-viktade genomsnitt för tioåriga statsobligationsräntor stadigt under 2021. Den 31 december låg genomsnittet på 0,27 procent, dvs. 51 punkter högre än i slutet av 2020 (se diagram 1.18). Finansieringsförhållandena i euroområdet fortsatte generellt sett att vara fördelaktiga.

Diagram 1.18

Långa räntor i euroområdet och i USA

(procent per år, dagliga uppgifter)

Tillsammans med det fortsatta åtagandet om penning- och finanspolitiskt stöd bidrog återhämtningen i den ekonomiska aktiviteten under 2021 till en stadig ökning av aktiekurserna i euroområdet, som drevs av mycket stabila och motståndskraftiga långsiktiga vinstförväntningar. Denna trend avbröts tillfälligt, från mitten av september till mitten av oktober, då marknadens förväntningar på att Federal Reserve System eventuellt skulle dra ned på sina tillgångsköp ledde till att utvecklingen bromsade in på aktiemarknaderna över hela världen. På sektorsnivå ökade aktiekurserna för bankerna i euroområdet betydligt snabbare än kurserna för icke-finansiella aktier, efter att ha sjunkit under 2020. Det breda indexet för icke-finansiella företags aktiekurser i euroområdet låg den 31 december 2021 ungefär 19 procent högre än i slutet av 2020, medan ökningen i bankernas aktiekurser i euroområdet var betydligt större, på mer än 30 procent (se diagram 1.19).

Diagram 1.19

Aktiemarknadsindex i euroområdet och USA

(index: den 1 januari 2020 = 100)

Tillväxten i det breda penningmängdsmåttet M3 pekade på en fortsatt stabil penningmängdsökning under 2021. Tillväxttakten låg närmare det långsiktiga genomsnittet än under 2020, dvs. pandemins första år, då den steg kraftigt (se diagram 1.20). Penningmängdsutvecklingen drevs av det smala penningmängdsmåttet M1, vilket speglade en ihållande ackumulering av bankinlåning över natten från företag och hushåll, men var ändå mer dämpad än 2020. I linje med återhämtningen i hushållens förtroende och konsumtion återgick hushållens inlåning till genomsnittet före pandemin. Att den starka ökningen i inlåning under 2020 inte uppvägdes av en period med en ökning under genomsnittet pekar på en önskan att bibehålla ett högre sparande, vilket också avspeglas i svaren på ECB:s enkätundersökning om konsumenternas förväntningar. Även företagens inlåningsflöden var fortsatt starka, vilket tyder på att företagens likviditetsbuffertar förstärktes ytterligare. Penningmängdstillväxten berodde främst på Eurosystemets tillgångsköp, följt av kreditgivning till den privata sektorn. De snabba och omfattande åtgärder som penningpolitiska myndigheter, finanspolitiska myndigheter och tillsynsmyndigheter vidtog under covid-19-krisen säkerställde att kreditflödet till euroområdets ekonomi fortsatte att vara gynnsamt.

Diagram 1.20

M3 och lån till den privata sektorn

(årlig procentuell förändring, säsongrensad och kalenderkorrigerad)

Bankernas utlåningsvillkor var överlag fördelaktiga under året. Euroområdets enkätundersökning om bankernas utlåning visade att bankernas kreditkrav (dvs. interna riktlinjer eller kriterier för att godkänna lån) för lån till företag och hushåll, som hade skärpts i euroområdet under föregående år, var i stort sett oförändrade från och med andra kvartalet 2021. Detta avspeglade en minskning i bankernas upplevda risker, mot bakgrund av den ekonomiska återhämtningen och det fortsatta penning- och finanspolitiska stödet, bland annat genom lånegarantier. Banker rapporterade också att ECB:s program för tillgångsköp, den tredje serien riktade långfristiga refinansieringstransaktioner och den negativa räntan på inlåningsfaciliteten hade gett stöd för utlåning. Samtidigt uppges programmen för tillgångsköp och den negativa räntan på inlåningsfaciliteten ha dämpat deras lönsamhet.

Genom att hålla nere finansieringskostnaderna för bankerna i euroområdet bidrog de politiska stödåtgärderna till ett nedåtriktat tryck på utlåningsräntorna och förhindrade en brett baserad åtstramning av finansieringsförhållandena. Under 2021 låg bankernas utlåningsräntor i stort sett oförändrade kring sina historiskt låga nivåer. Bostadslånen ökade kraftigt, men konsumentkrediterna var fortsatt svaga eftersom det sparande som ackumulerats under pandemin fanns tillgängligt för konsumtionsutgifter. För företagen minskade lånebehoven tack vare de stora kontantreserverna, ökningen av balanserade vinstmedel, som fick draghjälp av den senaste återhämtningen, och tillgången till andra finansieringskällor – särskilt koncerninterna lån och handelskrediter. Det ledde till att de icke-finansiella företagens upplåning från bankerna och deras nettoutgivning av räntebärande värdepapper dämpades, efter att ha ökat kraftigt 2020, trots att de reala kostnaderna för skuldfinansiering nådde en ny historiskt låg nivå under fjärde kvartalet 2021. Efter att ha legat på 7,1 procent under pandemins första år sjönk den årliga tillväxttakten i banklån till företag under 2021 till 4,3 procent. Enligt enkätundersökningen om företagens tillgång till finansiering minskade andelen företag som rapporterade problem när de söker lån till nivåerna före pandemin. Icke-finansiella företag kunde också förlita sig på aktier och andra ägarandelar som ett sätt att skaffa finansiering. Totalt ökade de externa finansieringsflödena för icke-finansiella företag ytterligare under 2021 (se diagram 1.21).

Diagram 1.21

Nettoflöden av extern finansiering till icke-finansiella företag i euroområdet

(årliga flöden, miljarder euro)

2 Penningpolitik – fortsatt stöd och en ny strategi

De omfattande penningpolitiska åtgärder som ECB vidtog under 2021 och deras omkalibreringar förhindrade en procyklisk åtstramning av finansieringsförhållandena och minskade risken för en likviditets- och kreditåtstramning genom att bibehålla riklig likviditet i banksystemet och skydda kreditflödet till ekonomin. Den penningpolitiska responsen var en avgörande stabiliserande kraft på marknaderna och gav stöd åt ekonomin och inflationsutsikterna. Eurosystemets balansräkning nådde en historiskt hög nivå på 8 600 miljarder euro i slutet av 2021, en ökning med 1 600 miljarder euro jämfört med föregående år. Vid utgången av 2021 utgjorde de penningpolitiskt relaterade tillgångarna 80 procent av de totala tillgångarna i Eurosystemets balansräkning. Risker relaterade till den stora balansräkningen fortsatte att dämpas genom ECB:s ramverk för riskhantering.

2.1 ECB:s penningpolitiska respons fortsatte att ge avgörande stöd till ekonomin och inflationsutsikterna

Bibehålla stödjande finansieringsförhållanden

I början av 2021 påverkades den ekonomiska utvecklingen i euroområdet fortfarande starkt av den pågående covid-19-pandemin. När vaccinationskampanjerna inleddes blev det visserligen en milstolpe i kampen mot coronaviruset, men den på nytt ökade smittspridningen och uppkomsten av virusvarianter innebar att åtgärderna för att minska virusets spridning behövde förlängas eller skärpas i många euroländer. Detta störde den ekonomiska aktiviteten och dämpade utsikterna på kort sikt. Inflationen förblev mycket låg mot bakgrund av den svaga efterfrågan och en betydande outnyttjad kapacitet på arbets- och produktmarknaderna. Överlag bekräftade inkommande uppgifter i början av året ECB-rådets tidigare grundläggande bedömning att pandemin skulle få en uttalad effekt på ekonomin på kort sikt och att inflationen skulle bli svag på längre sikt. Finansieringsförhållandena i euroområdet var generellt fördelaktiga. Även om de riskfria räntorna hade stigit något sedan ECB-rådets möte i december 2020 hade kreditspreadarna för stats- och företags­obligationer varit motståndskraftiga och villkoren på obligationsmarknaden var fortsatt fördelaktiga – även för företagsobligationer – och bankernas utlåningsräntor låg nära sina historiskt låga nivåer för både hushåll och företag.

Mot denna bakgrund var ett omfattande penningpolitiskt stöd fortsatt viktigt och i januari 2021 beslutade ECB-rådet att bekräfta den expansiva penningpolitiska inriktningen från december 2020 för att upprätthålla fördelaktiga finansierings­förhållanden under pandemin.^[19] Syftet var att minska osäkerheten och stärka förtroendet, uppmuntra privat konsumtion och företagsinvesteringar, främja den ekonomiska aktiviteten och därigenom värna prisstabiliteten på medellång sikt. Framför allt bidrog nettoköpen inom ramen för PEPP-programmet (stödköpsprogram föranlett av pandemin) på 1 850 miljarder euro, som hade förlängts till åtminstone slutet av mars 2022, till att bevara fördelaktiga finansieringsförhållanden för alla sektorer i ekonomin, medan den tredje serien riktade långfristiga refinansierings­transaktioner (TLTRO III) fortsatte att vara en attraktiv finansieringskälla för banker och stödde bankernas utlåning till företag och hushåll. De fortsatta återinvesteringarna av förfall av värdepapper som förvärvats inom ramen för PEPP och de fortsatta månatliga nettotillgångsköpen på 20 miljarder euro inom ramen för programmet för köp av tillgångar (APP) stödde också finansieringsförhållandena genom att ge signaler om Eurosystemets närvaro på marknaderna under pandemin och därefter.

Spridningen av virusvarianter och de utvidgade och skärpta begränsningsåtgärderna i samband med detta tyngde allt mer på den ekonomiska aktiviteten under årets första månader, men den totala inflationen började stiga kraftigt från negativa nivåer till följd av landsspecifika och tekniska faktorer (inklusive baseffekter) samt en markant uppgång i energipriserna. Det underliggande pristrycket var emellertid fortsatt dämpat i ett läge med fortsatt svag efterfrågan och betydande outnyttjad kapacitet på arbets- och produktmarknaderna. De långa riskfria räntorna och statsobligationsräntorna fortsatte att stiga efter ECB-rådets möte i december. Eftersom dessa marknadsräntor är de viktigaste referensräntor som används vid prissättning av andra kapitalmarknadsinstrument, t.ex. företags- och bankobligationer, samt vid prissättningen av banklån till hushåll och företag, tenderar chocker som uppstår till följd av dessa räntor att påverka de bredare finansieringsförhållandena i ett senare skede. En betydande och ihållande uppgång i marknadsräntorna skulle därför kunna leda till en för tidig åtstramning av finansieringsförhållandena för alla sektorer i ekonomin. Detta skulle ha äventyrat ECB-rådets åtagande i december 2020 och januari 2021 om att bevara fördelaktiga finansieringsförhållanden under pandemin och förhindra eventuella åtstramningar som var oförenliga med att motverka pandemins nedåtriktade inverkan på den beräknade inflationsbanan. Stramare finansieringsförhållanden skulle ha ökat osäkerheten och minskat förtroendet, ytterligare krympt den ekonomiska aktiviteten och äventyrat prisstabiliteten på medellång sikt.

I mars, då finansieringsförhållandena hade stramats åt samtidigt som inflations­utsikterna inte hade förbättrats, beslutade ECB-rådet att under det följande kvartalet genomföra köp inom ramen för PEPP i betydligt snabbare takt än under årets första månader. De återstående politiska åtgärderna i december bekräftades på nytt.^[20] I april lämnades takten i nettoköpen och övriga åtgärder oförändrad eftersom inkommande information bekräftade den gemensamma bedömning av finansieringsf­örhållandena och inflationsutsikterna som gjordes vid mötet i mars.

Återöppnandet av ekonomin och en ny strategi

Mot mitten av året innebar utvecklingen i smittspridningen av covid-19 och framstegen med vaccinationskampanjerna att ekonomin i euroområdet kunde öppnas på nytt. Trots uppkomsten av nya virusvarianter minskade trycket på hälso- och sjukvårdssystemen. Enligt Eurosystemets makroekonomiska framtids­bedömningar för euroområdet i juni skulle inflationen fortsätta att öka under andra halvåret 2021 för att sedan sjunka igen under 2022 när tillfälliga faktorer förväntades avta. Det underliggande inflationstrycket väntades gradvis öka under hela bedömningsperioden och framtidsbedömningarna för det harmoniserade konsumentprisindexet (HIKP), exklusive energi och livsmedel, justerades uppåt. Den totala inflationen prognosticerades dock fortfarande ligga kvar under ECB-rådets mål under hela bedömningsperioden och även den underliggande inflationen prognosticerades ligga kvar under 2 procent. Finansieringsförhållandena för företag och hushåll förblev stabila, men marknadsräntorna steg ytterligare under perioden före ECB-rådets möte den 10 juni. Detta berodde delvis på förbättrade ekonomiska utsikter, men ECB-rådet ansåg att en åtstramning av de mer omfattande finansieringsförhållandena skulle vara förhastad och kunna äventyra den pågående återhämtningen och inflationsutsikterna.

Inflationsutsikterna utöver dem som gäller på kort sikt fortsatte att understiga den utveckling på medellång sikt som framtidsbedömningarna hade pekat på före pandemin. I ett läge med risk för stramare finansieringsförhållanden beslutade ECB-rådet därför i juni att fortsätta med nettoköpen av tillgångar inom ramen för PEPP i betydligt snabbare takt än under årets första månader och bekräftade även alla andra policyåtgärder.

Den 8 juli avslutade ECB-rådet sin översyn av den penningpolitiska strategin (se avsnitt 2.4). Den nya strategin innefattade två viktiga faktorer som skulle avspeglas i utformningen av ECB-rådets penningpolitiska inriktning: för det första antagandet av ett nytt symmetriskt inflationsmål på 2 procent på medellång sikt, och för det andra, ett villkorat åtagande om att beakta konsekvenserna av den effektiva nedre gränsen i penningpolitiken i en omvärld med strukturellt låga nominella räntor, vilket skulle kräva särskilt kraftfulla eller långvariga penningpolitiska åtgärder när ekonomin ligger nära den nedre gränsen. I syfte att uppnå det nya målet och i linje med sin penningpolitiska strategi reviderade ECB-rådet därför vid sitt penningpolitiska möte i juli sin framåtblickande vägledning om styrräntorna och kopplade sin styrräntebana till tre specifika villkor relaterade till inflationsutsikterna. ECB-rådet tillkännagav att ECB:s styrräntor förväntades ligga kvar på nuvarande eller lägre nivåer tills den ansåg att inflationen skulle nå 2 procent i god tid före slutet av bedömningsperioden och varaktigt under resten av bedömningsperioden, och fram till dess att ECB-rådet bedömde att den faktiska utvecklingen i den underliggande inflationen hade kommit tillräckligt långt för att vara förenlig med en stabilisering av inflationen på 2 procent på medellång sikt. ECB-rådet sade att detta också kan innebära en övergångsperiod då inflationen ligger måttligt över målet.

Inför julimötet hade marknadsräntorna sjunkit och finansieringsförhållandena för de flesta företag och hushåll låg kvar på fördelaktiga nivåer. Samtidigt som inflationen hade fortsatt att stiga förväntades detta i stort sett vara tillfälligt och utsikterna på medellång sikt förblev dämpade. Den ekonomiska återhämtningen i euroområdet fortsatte enligt plan, även om spridningen av deltavarianten av coronaviruset utgjorde en växande källa till osäkerhet. Bibehållandet av fördelaktiga finansieringsförhållanden ansågs vara avgörande för att säkerställa att den ekonomiska återhämtningen vände till en varaktig expansion och för att motverka pandemins negativa effekter på inflationen. ECB-rådet fortsatte därför att förvänta sig att nettoköp inom ramen för PEPP skulle genomföras i betydligt högre takt än under årets första månader. Det bekräftade även de andra penningpolitiska åtgärderna.

Stöd till övergången till en stabil ekonomisk återhämtning och i förlängningen en återgång till inflationsmålet på 2 procent

I september hade återhämtningen i euroområdets ekonomi kommit allt längre och produktionen förväntades i slutet av året överstiga den nivå som rådde före pandemin. I ECB:s nya makroekonomiska prognoser för euroområdet gjordes en revidering av inflationsprognoserna för 2021 på grund av det höga kostnadstrycket från tillfällig brist på material och utrustning, det faktum att bidraget från energipriserna fortsatte att vara högre än väntat samt effekterna av Tysklands tillfälliga momssänkning mellan juli och december 2020. Inflationen under 2023 förväntades dock fortfarande ligga under 2 procent med god marginal, även om den reviderades upp något för att återspegla de förbättrade tillväxtutsikterna och en snabbare minskning av lediga resurser i ekonomin. Marknadsbaserade mått på inflationsförväntningar fortsatte att röra sig uppåt och var betydligt högre än de lägsta nivåerna under pandemin, även om de fortfarande låg under ECB:s medelfristiga mål för HIKP-inflationen på 2 procent. Finansieringsförhållandena för företag, hushåll och den offentliga sektorn var fortsatt fördelaktiga och bankernas utlåningsräntor låg på historiskt låga nivåer.

Eftersom inflationsutsikterna hade förbättrats något på medellång sikt och på grundval av de rådande finansieringsförhållandena bedömde ECB-rådet i september att fördelaktiga finansieringsförhållanden kunde upprätthållas med en något lägre takt i nettotillgångsköpen inom ramen för PEPP än under de föregående två kvartalen. ECB-rådet bekräftade sina övriga åtgärder.

När ECB-rådet sammanträdde i oktober fortsatte ekonomin i euroområdet att återhämta sig starkt. Tillväxttakten hade emellertid mattats av något, särskilt till följd av att brist på material, utrustning och arbetskraft höll tillbaka produktionen i vissa sektorer. Inflationen fortsatte att stiga, främst på grund av uppgången i energipriserna, men också på grund av att återhämtningen i efterfrågan översteg det begränsade utbudet. Inflationen förväntades stiga ytterligare på kort sikt, för att sedan sjunka nästa år. Marknadsräntorna hade stigit sedan september. Trots detta var finansieringsförhållandena för ekonomin fortsatt fördelaktiga, särskilt med tanke på att bankernas utlåningsräntor för företag och hushåll låg kvar på historiskt låga nivåer. ECB-rådet bekräftade därför sin inriktning i september och lämnade nettoköpstakten i PEPP och alla andra åtgärder oförändrade.

I slutet av året dämpades den ekonomiska aktiviteten av nya pandemirelaterade restriktioner och osäkerhet, framför allt till följd av omikronvarianten av coronaviruset, fortsatt brist på material, utrustning och arbetskraft samt betydligt högre energipriser. Avmattningen i tillväxten under årets sista kvartal och förväntningen att den skulle fortsätta under första delen av 2022 ledde till att Eurosystemets decemberprognos för tillväxten under 2022 reviderades ned. Tillväxten väntades dock åter ta fart under 2022. Inflationen hade i november fortsatt att öka i en högre takt än väntat men väntades sjunka under 2022. Marknads- och enkätbaserade mått på inflationsförväntningarna på längre sikt hade rört sig något närmare 2 procent. Detta i kombination med att ekonomin gradvis återgår till full kapacitet och ytterligare förbättringar på arbetsmarknaden som understöder snabbare löneökningar, förväntades bidra till att den underliggande inflationen rör sig uppåt och leda till att inflationen totalt når ECB-rådets mål på medellång sikt. Decemberprognosen för både den totala och den underliggande inflationen reviderades därför upp jämfört med september, men låg fortfarande under målet för HIKP-inflationen: 1,8 procent 2024. Finansieringsförhållandena för ekonomin var fortsatt fördelaktiga i december. Marknadsräntorna hade varit i stort sett oförändrade sedan ECB-rådets möte i oktober och bankernas utlåningsräntor låg kvar på historiskt låga nivåer för företag och hushåll.

Vid sitt möte i december bedömde ECB-rådet att framstegen i den ekonomiska återhämtningen och mot inflationsmålet på medellång sikt gjorde det möjligt att stegvis minska takten i tillgångsköpen under de följande kvartalen. Samtidigt skulle det fortfarande behövas en mindre stram penningpolitik för att stabilisera inflationen på 2 procent på medellång sikt, och osäkerheten i omvärlden underströk behovet av att upprätthålla flexibilitet och valmöjligheter i penningpolitiken. Med detta i åtanke fattade ECB-rådet därför följande beslut.

För det första förväntade sig ECB-rådet att takten på nettotillgångsköpen skulle sänkas inom ramen för PEPP under första kvartalet 2022 och att nettoköpen skulle upphöra i slutet av mars 2022.

För det andra förlängdes återinvesteringshorisonten för PEPP. ECB-rådet uttryckte sin avsikt att återinvestera förfall av värdepapper som förvärvats inom ramen för programmet fram till åtminstone slutet av 2024. Under alla förhållanden skulle den framtida utfasningen av PEPP-portföljen hanteras för att undvika störningar i den lämpliga penningpolitiska inriktningen.

För det tredje betonade ECB-rådet att pandemin hade visat att under stressade förhållanden bidrog flexibilitet i utformningen och genomförandet av tillgångsköpen till att motverka försämringen i den penningpolitiska transmissionen och ökade effektiviteten i ansträngningarna för att uppnå policymålet. Inom ramen för ECB-rådets mandat skulle flexibilitet under stressade förhållanden därför även fortsättningsvis ingå i penningpolitiken när hot mot den penningpolitiska transmissionen äventyrade prisstabiliteten. Framför allt skulle PEPP-återinvesteringar när som helst kunna justeras flexibelt över tid, tillgångsklasser och jurisdiktioner, om det skulle uppstå en förnyad marknadsfragmentering till följd av pandemin. Detta skulle kunna omfatta köp av obligationer utgivna av Grekland utöver förlängningar av inlösen för att undvika ett avbrott i köpen i den jurisdiktionen, vilket skulle kunna försämra den penningpolitiska transmissionen till den grekiska ekonomin medan den fortfarande höll på att återhämta sig från pandemins effekter. Nettoköpen inom ramen för PEPP skulle vid behov också kunna återupptas för att motverka negativa chocker i samband med pandemin.

För det fjärde beslutade ECB-rådet om en månatlig nettoköpstakt på 40 miljarder euro andra kvartalet 2022 och 30 miljarder euro under tredje kvartalet inom APP, i linje med en stegvis minskning av tillgångsköpen och för att säkerställa att den penningpolitiska inriktningen fortsätter att vara förenlig med att inflationen stabiliseras på medellång sikt. Från och med oktober 2022 skulle nettotillgångs­köpen inom ramen för APP upprätthållas i en månatlig takt på 20 miljarder euro så länge det är nödvändigt för att förstärka styrräntornas expansiva effekt. ECB-rådet förväntade sig att nettoköpen skulle upphöra strax innan det började höja styrräntorna.

ECB-rådet uttryckte också sin avsikt att fortsätta att fullt ut återinvestera förfall av de värdepapper som köpts inom ramen för APP under en längre period efter det att ECB-rådet började höja ECB:s styrräntor och under alla omständigheter under så lång tid som behövs för att upprätthålla fördelaktiga likviditetsvillkor och en hög grad av penningpolitisk expansivitet.

ECB:s styrräntor och den framåtblickande vägledningen om den framtida räntebanan bekräftades.

ECB-rådet sade också att det skulle fortsätta att övervaka bankernas finansierings­förhållanden och säkerställa att TLTRO III-transaktionernas löptid inte hindrade en smidig penningpolitisk transmission. Det skulle också regelbundet bedöma hur riktade utlåningstransaktioner bidrog till den penningpolitiska inriktningen. ECB-rådet sade att det, i enlighet med vad som tidigare meddelats, förväntade sig att de särskilda villkor som gällde inom ramen för TLTRO III skulle upphöra i juni 2022. Det skulle också bedöma den lämpliga kalibreringen av det tvåledade systemet för reserversättning så att den negativa räntepolicyn inte begränsade bankernas förmedlingskapacitet i ett läge med omfattande överskottslikviditet. Slutligen bekräftade ECB-rådet återigen att det var redo att på lämpligt sätt justera alla sina instrument för att säkerställa att inflationen stabiliserade sig kring målet på 2 procent på medellång sikt.

Sammanfattningsvis upprätthölls en betydande penningpolitisk expansivitet under 2021 för att motverka pandemins negativa effekter på inflationsutsikterna. Omkalibreringar av den omfattande uppsättningen åtgärder bidrog till att upprätthålla fördelaktiga finansieringsförhållanden. Åtgärderna var effektiva för att begränsa avkastningen på statsobligationer (se diagram 2.1), som ligger till grund för finansieringskostnaderna för hushåll, företag och banker. De innebar också att bankernas finansieringskostnader låg kvar på en mycket fördelaktig nivå (se diagram 2.2). De säkerställde dessutom att hushåll och företag gynnades av dessa stödjande finansieringsförhållanden, med utlåningsräntor som nådde nya historiskt låga nivåer och låg på 1,32 procent och 1,36 procent för året (se diagram 2.3). Inflationen steg kraftigt under årets andra hälft medan ekonomin i stort fortsatte sin återhämtningsbana. Mot bakgrund av den ekonomiska återhämtningen och inflationsmålet på medellång sikt beslutade ECB-rådet att inleda en stegvis minskning av tillgångsköpen från och med början av 2022. Sammantaget säkerställde den penningpolitiska responsen under 2021 fördelaktiga finansieringsförhållanden och gav stöd åt den fortsatta ekonomiska återhämtningen och inflationskonvergensen med ECB-rådets mål.

Diagram 2.1

Euroområdets BNP-vägda genomsnitt av räntorna på tioåriga statsobligationer och den tioåriga overnight index swap-räntan

(procent per år)

Diagram 2.2

Sammansatt kostnad för bankers skuldfinansiering

(sammansatt kostnad för inlåning och icke säkerställd marknadsbaserad skuldfinansiering, procent per år)

Diagram 2.3

Sammansatta bankutlåningsräntor för icke-finansiella företag och hushåll

(procent per år)

2.2 Fortsatt tillväxt i Eurosystemets balansräkning samtidigt som utmaningarna kvarstår

Under 2021 fortsatte Eurosystemet att genomföra de åtgärder som införts med anledning av covid-19-pandemin, dvs. PEPP, PELTRO och det omkalibrerade TLTRO III, och genomförde även tillgångsköp inom ramen för APP. Till följd av dessa åtgärder ökade Eurosystemets balansräkning med ytterligare 23 procent (1 600 miljarder euro) under 2021, och dess storlek nådde en historisk toppnivå på 8 600 miljarder euro i slutet av året.

Vid utgången av 2021 uppgick de penningpolitiskt relaterade tillgångarna i Eurosystemets balansräkning till 6 900 miljarder euro. Dessa tillgångar omfattade lån till kreditinstitut i euroområdet, motsvarande 26 procent av de totala tillgångarna (i linje med nivån i slutet av 2020) och tillgångar inköpta för penningpolitiska ändamål, motsvarande 55 procent av de totala tillgångarna (en ökning från 53 procent vid slutet av 2020) (se diagram 2.4). Andra finansiella tillgångar i balansräkningen utgjordes främst av utländsk valuta och guld som innehas av Eurosystemet samt icke-penningpolitiska portföljer i euro.

På skuldsidan ökade det totala beloppet för kreditinstituts reservinnehav och motparters användning av inlåningsfaciliteten till 4 300 miljarder euro (en ökning från 3 500 miljarder euro i slutet av 2020) och motsvarade 50 procent av skuldsidan i slutet av 2021 (i linje med nivån i slutet av 2020). Sedlar i cirkulation ökade i högre takt än den historiska trenden, till 1 500 miljarder euro (från 1 400 miljarder euro i slutet av 2020) och motsvarade 18 procent av skulderna i slutet av 2021 (en minskning från 21 procent i slutet av 2020). Övriga skulder, däribland kapitalbalans och omvärderingskonton, ökade till 2 700 miljarder euro (en ökning från 2 100 miljarder euro i slutet av 2020) och motsvarade 32 procent av de totala skulderna (en ökning från 29 procent i slutet av 2020) (se diagram 2.4). Ökningen av övriga skulder berodde främst på en ökning av den statliga inlåningen från 516 miljarder euro till 590 miljarder euro, vilket motsvarade 22 procent av övriga skulder (en minskning från 25 procent vid slutet av 2020), och motposten till Internationella valutafondens särskilda dragningsrätter, som ökade till 179 miljarder euro (från 55 miljarder euro i slutet av 2020) och motsvarade 7 procent av övriga skulder (en ökning från 3 procent i slutet av 2020).

Diagram 2.4

Utvecklingen i Eurosystemets konsoliderade balansräkning

(miljarder euro)

För att öka transparensen i det tvåledade systemet för ersättning för kreditinstituts reserver beslutade ECB i juli 2020 att publicera aggregerade data för Eurosystemet och på nationell nivå. Detta ger också en bättre inblick i utvecklingen av reservinnehav, som är den största skuldposten i Eurosystemets balansräkning. Eurosystemet offentliggör nu genomsnitt för kassakrav, behållningar på avistakonton och kassaöverskott på nationell nivå för uppfyllandeperioden. Eurosystemets uppgifter och nationella uppgifter om tillåtna undantag i det tvåledade systemet, undantagna och icke undantagna överskottsreserver samt oanvända reserver offentliggörs också regelbundet.

APP- och PEPP-programmens portföljlöptid och fördelning över tillgångsklasser och jurisdiktioner

APP består av fyra program för köp av tillgångar: det tredje programmet för köp av säkerställda obligationer (CBPP3), programmet för köp av värdepapper med bakomliggande tillgångar (ABSPP), programmet för köp av offentliga värdepapper (PSPP) och programmet för köp av värdepapper från företagssektorn (CSPP). PEPP infördes 2020 som respons på pandemin. Alla tillgångskategorier som är godtagbara enligt APP är också godtagbara inom PEPP. Eurosystemet fortsatte att genomföra tillgångsköp inom ramen för APP och PEPP under 2021. Köpen genomfördes smidigt, i linje med rådande marknadsförhållanden.

I slutet av 2021 uppgick APP-innehaven till 3 100 miljarder euro (till upplupet anskaffningsvärde). PSPP utgjorde den största andelen av APP-innehaven och uppgick till 2 500 miljarder euro eller 80 procent av det totala APP-innehavet av värdepapper vid utgången av 2021, vilket är samma andel som vid slutet av 2020. Inom ramen för PSPP styrdes köpfördelningen mellan olika jurisdiktioner av ECB:s fördelningsnyckel på stockbasis. Vissa nationella centralbanker köpte dessutom värdepapper utgivna av överstatliga EU-institutioner, däribland obligationer som emitterats 2021 för att finansiera återhämtningsplanen Next Generation EU. Den viktade genomsnittliga löptiden för PSPP-innehaven var 7,3 år vid utgången av 2021, samma nivå som i slutet av 2020, med viss variation mellan olika jurisdiktioner. ABSPP stod för 1 procent (28 miljarder euro) av de totala APP-innehaven vid årets slut, CBPP3 för 9,5 procent (298 miljarder euro) och CSPP för 10 procent (310 miljarder euro). Bland programmen för köp i den privata sektorn var det CSPP som bidrog mest till ökningen av APP-innehav under 2021, med 61 miljarder euro i nettoköp. CSPP- och CBPP3-köpen görs på grundval av ett referensvärde som återspeglar marknadskapitaliseringen av alla godtagbara utestående företagsobligationer.

I slutet av 2021 uppgick PEPP-innehaven till 1 600 miljarder euro (till upplupet anskaffningsvärde). Innehaven av säkerställda obligationer stod för mindre än 1 procent (6 miljarder euro) av det totala innehavet, företagssektorns innehav stod för 3 procent (44 miljarder euro) och den offentliga sektorns innehav för 97 procent (1 531 miljarder euro).

För köp av värdepapper från den offentliga sektorn inom ramen för PEPP används ECB:s kapitalnyckel som referensvärde för fördelning, baserat på stockarna, mellan de olika jurisdiktionerna. Samtidigt genomfördes köpen på ett flexibelt sätt, vilket ledde till variationer i fördelningen av köpflöden över tid samt mellan tillgångsklasser och jurisdiktioner. Den vägda genomsnittliga löptiden för PEPP:s värdepappers­innehav i den offentliga sektorn uppgick till 7,6 år i slutet av 2021, med vissa skillnader mellan olika jurisdiktioner.

Eurosystemet återinvesterade förfall av värdepapper i APP- och PEPP-portföljerna. Inlösen av värdepapper från den privata sektorn uppgick till 82 miljarder euro 2021, medan inlösen av värdepapper från den offentliga sektorn inom ramen för PSPP och PEPP uppgick till 362 miljarder euro. De tillgångar som har köpts in inom ramen för PSPP, CSPP och CBPP3 fortsatte att göras tillgängliga för värdepappersutlåning för att stödja likviditeten på obligations- och repomarknaden. PEPP-innehav är också tillgängliga för värdepappersutlåning på samma villkor som enligt APP. I november 2021 höjde ECB-rådet limiten för värdepapperslån mot kontantsäkerhet till 150 miljarder euro, vilket återspeglar den betydande ökningen av Eurosystemets värdepappersinnehav.

Utvecklingen inom Eurosystemets refinansieringstransaktioner

Det utestående beloppet för Eurosystemets refinansieringstransaktioner var 2 200 miljarder euro i slutet av 2021, vilket motsvarar en ökning på 409 miljarder euro sedan slutet av 2020. Denna ökning avspeglar nettoeffekten av det belopp som tilldelats i TLTRO III-serien, som uppgick till 449 miljarder euro 2021. Frivilliga förtida TLTRO III-återbetalningar på 139 miljarder euro och förfall av 15,7 miljarder euro inom TLTRO II-serien och 23,1 miljarder euro i PELTRO (netto efter det belopp som tilldelades 2021) hade en begränsad inverkan på de totala utestående beloppen. Den viktade genomsnittliga löptiden för likviditet som tillhandahållits genom utestående refinansieringstransaktioner i Eurosystemet minskade från ungefär 2,4 år vid utgången av 2020 till ungefär 1,74 år vid utgången av 2021.

ECB:s lättnadsåtgärder för säkerheter

De lättnadsåtgärder för säkerheter som ECB-rådet antog i april 2020 fortsatte att gälla under 2021. Åtgärderna innefattade en utökning av de typer av kreditfordringar som är godtagbara som säkerhet (inklusive lån som omfattas av de garantiordningar som har antagits i euroländerna till följd av pandemin), en minskning av värderings­avdragen för säkerheter med en fast faktor på 20 procent, bibehållande av godtagbarheten – på vissa villkor – för tillgångar som uppfyllde kreditkvalitetskraven när pandemin började samt ett undantag från minimikravet på kreditbetyg för omsättbara räntebärande värdepapper som emitterats av Grekland. Dessa tillfälliga åtgärder, som har förlängts fram till juni 2022, har fortsatt att vara ett centralt inslag i ECB:s penningpolitiska respons på pandemin.

Beloppet av godtagbara omsättbara tillgångar ökade med 695 miljarder euro och uppgick till 16 400 miljarder euro i slutet av 2021 (se diagram 2.5). Ökningen kan till stor del hänföras till statspapper, som fortsatte att vara det största tillgångsslaget (8 900 miljarder euro). Andra tillgångsslag omfattade företagsobligationer (1 800 miljarder euro), säkerställda obligationer (1 600 miljarder euro) och bankobligationer utan säkerhet (1 600 miljarder euro). Obligationer utgivna av regionala myndigheter (598 miljarder euro), värdepapper med bakomliggande tillgångar (572 miljarder euro) och andra omsättbara tillgångar (1 200 miljarder euro) stod för en relativt liten andel.

Diagram 2.5

Utveckling i godtagbara omsättbara säkerheter

(miljarder euro)

Värdet av mobiliserade säkerheter ökade med 243 miljarder euro under 2021 och nådde 2 800 miljarder euro i slutet av året (se diagram 2.6). Denna utveckling drevs främst av kreditfordringar (som uppgick till 915 miljarder euro), säkerställda obligationer (718 miljarder euro), statspapper (435 miljarder euro) och värdepapper med bakomliggande tillgångar (406 miljarder euro). Bankobligationer utan säkerhet (141 miljarder euro), värdepapper utgivna av regionala myndigheter (88 miljarder euro) och företagsobligationer (77 miljarder euro) stod för en mindre del av de totala mobiliserade säkerheterna.

Diagram 2.6

Utveckling i mobiliserade säkerheter

(miljarder euro)

2.3 Finansiella risker förknippade med APP och PEPP

Som förklarats tidigare genomfördes nettoköpen inom ramen för APP i syfte att stärka den expansiva effekten av ECB:s styrräntor. APP kompletterades med PEPP för att motverka de allvarliga riskerna för den penningpolitiska transmissions­mekanismen och utsikterna för euroområdets ekonomi till följd av covid-19-pandemin.

I likhet med andra penningpolitiska instrument medför direkta tillgångsköp inom ramen för APP och PEPP till sin natur finansiella risker som hanteras och kontrolleras av Eurosystemet. När det finns flera sätt att genomföra policyn strävar Eurosystemets riskhanteringsfunktion efter att skapa riskeffektivitet: att uppnå de politiska målen med minsta risk för Eurosystemet.^[21]

Särskilda ramverk för finansiell riskkontroll upprättades för APP och PEPP. De tar hänsyn till programmens politiska mål samt egenskaperna och riskprofilerna hos de olika tillgångsslag som köps. Båda dessa ramverk omfattar kriterier för att tillgångarna ska vara godtagbara för köp, kreditriskbedömningar samt förfaranden för tillbörlig aktsamhet, prissättningsramar, riktmärken och limiter. Ramverken gäller köp av tillgångar, återinvestering av kapitalbelopp från förfall samt innehav, så länge de finns kvar i Eurosystemets balansräkning.

Ramverken för riskkontroll begränsar inte bara de finansiella riskerna utan bidrar även till att de penningpolitiska målen uppnås, genom att tillgångsköpen i så hög grad som möjligt med hänsyn till målen styrs mot en väl diversifierad och marknadsneutral tillgångsfördelning. Ramverken för riskkontroll utformas även med tanke på icke-finansiella risker, såsom rättsliga, operativa och anseenderelaterade risker.

I detta avsnitt beskrivs de nuvarande ramverken för finansiell riskkontroll som styr genomförandet av APP och PEPP.^[22] Tabell 2,1 innehåller en sammanfattning av ramverkens viktigaste delar.

Tabell 2,1

Viktigaste delarna i APP:s och PEPP:s ramverk för riskkontroll

Krav för att tillgångar ska vara godtagbara för direkta tillgångsköp

I princip är endast omsättbara tillgångar som godkänns som säkerhet för Eurosystemets kredittransaktioner potentiellt godtagbara för köp inom ramen för APP och PEPP. Godtagbarhetskriterierna för säkerheter i Eurosystemets kredittransaktioner anges i det allmänna ramverket för penningpolitiska instrument.

För att vara godtagbara för APP- och PEPP-köp måste tillgångarna uppfylla höga kreditkvalitetsnormer genom att ha minst ett kreditbetyg^[23] från ett externt ratinginstitut som godkänts inom ramen för Eurosystemets ramverk för kreditbedömning och som uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 3 (CQS 3) i Eurosystemets harmoniserade kreditvärderingsskala eller bättre (CQS 1 och CQS 2). För omsättbara räntebärande värdepapper som emitterats av Grekland görs ett tillfälligt undantag från detta krav för köp inom ramen för PEPP.^[24] Tillgångarna måste också vara denominerade i euro samt emitterade och avvecklade i euroområdet.

Utöver dessa kriterier för godtagbarhet gäller särskilda kriterier för godtagbarhet beroende på köpprogram. För PSPP, CSPP och PEPP finns det t.ex. begränsningar vad gäller kortaste och längsta löptider. Vad gäller CSPP är tillgångar som emitterats av kreditinstitut eller av emittenter för vilka moderbolaget är ett kreditinstitut inte godtagbara för köp. I fråga om CSPP, CBPP3 och ABSPP är tillgångar som emitterats eller utfärdats av avvecklingsenheter och kapitalförvaltningskanaler dessutom uteslutna från köp. Inom CBPP3 måste tillgångarna uppfylla villkoren för att godkännas som säkerhet för egen användning för Eurosystemets kredittransaktioner, dvs. de kan användas som säkerhet av det utfärdande kreditinstitutet.^[25] När det gäller värdepapper med bakomliggande tillgångar måste gäldenärerna för de respektive fordringarna till övervägande del befinna sig i euroområdet.

Kreditriskbedömningar och förfaranden för tillbörlig aktsamhet

Vad gäller köp av värdepapper med bakomliggande tillgångar, säkerställda organisationer och värdepapper inom den privata sektorn inom ramen för APP och PEPP genomför Eurosystemet fortlöpande lämpliga förfaranden för kreditrisk­bedömning och tillbörlig aktsamhet för de tillgångar som finns tillgängliga för köp. Övervakning sker med hjälp av ett antal riskindikatorer. Dessa bedömningar och förfaranden följer proportionalitetsprincipen, dvs. mer riskfyllda tillgångar är föremål för en mer fördjupad analys. Om det är motiverat kan ytterligare riskhanterings­åtgärder vidtas, inom ramen för proportionalitetsprincipen. Bland annat kan köpen begränsas eller avbrytas tillfälligt. I undantagsfall kan tillgångar även säljas. Detta bedöms från fall till fall av ECB-rådet. Vid sina köp av tillgångar inom företagssektorn i APP och PEPP beaktar ECB relevanta klimatförändringsrisker i sina förfaranden för tillbörlig aktsamhet.

Prissättningsramar

Prissättningsramarna för APP och PEPP säkerställer att köpen sker till marknadspris i syfte att minimera snedvridning på marknaderna och göra det lättare att skapa riskeffektivitet. Med dessa ramar beaktas tillgängliga marknadspriser, kvaliteten på dessa priser och rimliga värden. Priserna kontrolleras också i efterhand, för att bedöma om transaktionspriserna avspeglade marknadspriserna vid tidpunkten för transaktionerna.

Köp av godtagbara skuldinstrument med negativ avkastning fram till förfallodagen får göras i alla program för köp av tillgångar, även sådana vars avkastning är lägre än räntan för inlåningsfaciliteten, när så är nödvändigt.

Riktmärken

Riktmärken används för att säkerställa att det byggs upp en diversifierad portfölj och för att bidra till att minska riskerna. När det gäller köp av säkerställda obligationer och värdepapper inom den privata sektorn vägleds riktmärkena av börsvärdena för det universum som är tillgängligt för köp, dvs. de nominella utestående beloppen för godtagbara tillgångar. Vad det gäller köp av värdepapper från den offentliga sektorn inom ramen för PSPP och PEPP vägleds köpen av ECB:s fördelningsnyckel, där köpen fördelas per jurisdiktion, baserat på stockarna. Köpen inom ramen PEPP genomförs flexibelt och tillåter variationer i fördelningen av köpflöden över tid, mellan tillgångsslag och mellan jurisdiktioner.

Limiter

Det finns limitramar för APP. Gränserna för emissionsandelar respektive emittenter fastställs med hänsyn till politiska, operativa, rättsliga och riskhanteringsrelaterade överväganden. Dessa gränser finjusteras efter tillgångsslag och det görs åtskillnad mellan tillgångar i den offentliga sektorn och tillgångar i den privata sektorn. När PEPP-programmet tillkännagavs sade ECB-rådet att i den mån vissa självpåtagna begränsningar skulle kunna hindra de åtgärder som Eurosystemet måste vidta för att fullgöra sitt uppdrag, skulle ECB-rådet överväga att revidera dem i den utsträckning som krävs för att åtgärden ska stå i proportion till riskerna.

De övre gränserna för andelen av en emission och emittentlimiterna för PSPP tillämpas för att skydda marknadens funktion och prisbildning, säkerställa proportionaliteten, begränsa riskkoncentrationen och säkerställa att Eurosystemet inte blir en dominerande kreditgivare för staterna i euroområdet. Den övre gränsen för en emissionsandel av överstatliga obligationer som är godtagbar för PSPP är 50 procent av det utestående beloppet av den emitterade tillgången. För alla övriga obligationer som är godtagbara för köp inom ramen för PSPP har den övre gränsen för andelen av en emission fastställts till 33 procent, baserat på en kontroll från fall till fall av att detta inte skulle leda till att Eurosystemet får en blockerande majoritet vid tillämpning av klausuler om kollektivt agerande (CAC). I annat fall är den övre gränsen för andelen av en emission 25 procent. Emittentlimiten för överstatliga emittenter har fastställts till 50 procent av det utestående beloppet för godtagbara tillgångar som har emitterats av respektive institution. För övriga godtagbara emittenter är limiten 33 procent.

För ABSPP, CBPP3 och CSPP får Eurosystemets innehav per emission inte överstiga 70 procent. I CSPP tillämpas lägre gränser för emissionsandelen i specifika fall, t.ex. för tillgångar som emitterats av offentliga företag, som hanteras på motsvarande sätt som inom ramen för PSPP. Utöver dessa övre gränser för emissionsandelen tillämpas emittentlimiter för CBPP3 och CSPP. För CSPP fastställs dessa emittentlimiter baserat på en riktmärkesfördelning som är relaterad till en emittentgrupps börsvärde, för att säkerställa att köpen får en diversifierad fördelning. Lägre limiter kan också tillämpas om det är motiverat av resultatet av kreditriskbedömningen och förfarandena för tillbörlig aktsamhet.

2.4 ECB:s nya penningpolitiska strategi

Efter en omfattande översyn publicerade ECB sin nya penningpolitiska strategi den 8 juli 2021. Vid översynen beaktades de djupgående strukturella utmaningar som euroområdet och de globala ekonomierna har genomgått sedan den senaste översynen av den penningpolitiska strategin 2003. Bland annat hade risken ökat för att ECB:s styrräntor skulle begränsas av den effektiva nedre gränsen. I enlighet med sitt uppdrag att upprätthålla prisstabilitet antog ECB-rådet ett symmetriskt inflationsmål på 2 procent som ska upprätthållas på medellång sikt och underströk att negativa och positiva avvikelser från inflationsmålet var lika oönskade. För att bevara symmetrin i inflationsmålet bekräftade ECB-rådet vikten av att ta hänsyn till konsekvenserna av den effektiva nedre gränsen. Det krävs framför allt kraftfulla eller varaktiga penningpolitiska åtgärder när räntan ligger nära den nedre gränsen, för att undvika att negativa avvikelser från inflationsmålet blir bestående. Detta kan också innebära en övergångsperiod då inflationen ligger måttligt över målet. ECB-rådet konstaterade att det primära penningpolitiska instrumentet är ECB:s styrräntor. Som ett erkännande av den effektiva nedre gränsen för styrräntorna bekräftade ECB-rådet att man även skulle använda framför allt framåtblickande vägledning, tillgångsköp och långfristiga refinansieringstransaktioner där så är lämpligt. Vid behov skulle det också överväga nya penningpolitiska verktyg för att uppnå prisstabilitetsmålet. ECB-rådet bekräftade vidare att man skulle fortsätta att använda HIKP som ett mått på prisstabilitet och rekommenderade en färdplan för Eurostat för att inkludera kostnader för ägarbebodda bostäder i indexet. ECB-rådet meddelade att det skulle grunda sina penningpolitiska beslut på en integrerad bedömning av alla relevanta faktorer, med utgångspunkt i såväl en ekonomisk analys som en monetär och finansiell analys. Det skulle också göras en proportionalitetsbedömning av ECB-rådets beslut och eventuella sidoeffekter. Utan att åsidosätta prisstabiliteten tar ECB-rådet i sina penningpolitiska beslut även hänsyn till andra överväganden som är relevanta för genomförandet av penningpolitiken. I detta sammanhang åtog sig ECB-rådet att, inom ramen för ECB:s mandat, se till att Eurosystemet fullt ut tar hänsyn till konsekvenserna av klimatförändringen och omställningen till en koldioxidsnål ekonomi. Kommunikationen om penningpolitiska beslut anpassades för att återspegla den reviderade penningpolitiska strategin.^[26] Slutligen bekräftade ECB-rådet att det har för avsikt att regelbundet bedöma den penningpolitiska strategins lämplighet och att nästa bedömning förväntas 2025.

Prisstabilitetsmålet, nu och då

ECB-rådet antog sin första penningpolitiska strategi 1998 och definierade prisstabilitet som en ”ökning från år till år på under 2 procent i det harmoniserade konsumentprisindexet (HIKP)”. Ett inflationstak på 2 procent var då motiverat av erfarenheterna av hög inflation under de föregående decennierna. En översyn av strategin gjordes 2003 när ECB-rådet nyanserade definitionen av prisstabilitet och klargjorde att det siktade på en inflation under, men nära, 2 procent. Detta förtydligande motiverades av ECB:s åtagande om att tillhandahålla en tillräcklig säkerhetsmarginal mot deflationsrisken genom en positiv inverkan på trenden för de nominella räntenivåerna och samtidigt ta itu med frågan om det eventuellt sker en snedvridning vid HIKP-mätningen och vad inflationsskillnaderna innebär inom euroområdet. De första årens strategi visade också att priserna borde stabiliseras på medellång sikt och att analysen av hoten mot prisstabiliteten skulle baseras på två pelare – den ”ekonomiska analysen” och den ”monetära analysen”.

Den omfattande översynen av den penningpolitiska strategin 2020–2021 visade att den ihållande låga inflationen under det senaste decenniet hade sin grund i sammanlänkade faktorer. Till skillnad från euroområdets första decennium hade inflationschockerna framför allt varit inflationsdämpande, till följd av den globala finanskrisen och dess efterdyningar. Med hänsyn till fallet i den reala jämviktsräntan – den reala ränta som är förenlig med inflationsmålet och en ekonomi som fungerar till sin fulla potential – i euroområdet (och globalt) skulle det inte enkelt gå att uppväga dessa chocker med hjälp av räntepolitiken. Den ihållande låga inflationen hade också bidragit till lägre inflationsförväntningar, som kan ha blivit mindre väl förankrade i ECB:s inflationsmål.

Efter strategiöversynen 2020–2021 antog ECB-rådet ett symmetriskt inflationsmål på 2 procent på medellång sikt. Inflationsmålet på 2 procent skapar ett tydligt ankare för inflationsförväntningarna, vilket är avgörande för att upprätthålla prisstabilitet. Översynen visade att ett punktmål tenderar att prestera bättre än ett intervall för att stabilisera inflationen, delvis på grund av dess enkelhet.^[27] I den tidigare utformningen av strategin var taket för intervallet tydligt fastställt till 2 procent, medan golvets numeriska värde inte specificerades. Detta kunde ha gett allmänheten uppfattningen att ECB reagerar mer kraftfullt på avvikelser i inflationen på uppåtsidan eftersom dessa klart ligger utanför intervallet.

ECB-rådet bekräftade penningpolitikens inriktning på medellång sikt. Vad gäller inriktningen på medellång sikt beaktas att den penningpolitiska transmissionen till ekonomin och inflationen sker med en lång och varierande eftersläpning. Denna eftersläpning innebär att det är oundvikligt med kortsiktiga avvikelser från målet i inflationen. Inriktningen på medellång sikt ger den flexibilitet som krävs för att ta sig genom tillfälliga chocker som kan försvinna på egen hand och på så sätt undvika onödig volatilitet i den ekonomiska aktiviteten och sysselsättningen.

ECB-rådet betonade att det var lika oönskat med negativa som positiva avvikelser från inflationsmålet, dvs. att målet är symmetriskt. Men den nedre räntegränsen kan komma att skapa symmetrier i kontrollen av inflationen eftersom centralbanken inte har lika stort handlingsutrymme om inflationen avviker nedåt som om den avviker uppåt. Åtagandet om det symmetriska inflationsmålet kräver därför en särskilt kraftfull eller uthållig penningpolitisk respons vid disinflationschocker när räntorna ligger nära den nedre gränsen, för att undvika att negativa avvikelser från inflationsmålet blir ihållande. Detta kan också innebära en övergångsperiod då inflationen ligger måttligt över målet.

Det primära penningpolitiska instrumentet är ECB:s styrräntor. Till följd av nedgången i de reala jämviktsräntorna under de senaste decennierna har centralbanker runt om i världen emellertid använt okonventionella penningpolitiska åtgärder för att styra inflationen mot sina mål. Därför ägnades en del av strategiöversynen också åt att granska åtgärdernas effektivitet. Översynen visade att vart och ett av de okonventionella instrumenten (inklusive negativa räntor, framåtblickande vägledning, tillgångsköp och långfristiga refinansierings­transaktioner) hade varit effektiva för att öka produktionen, sysselsättningen och inflationen. Den visade att åtgärderna hade förstärkt varandra, eftersom de olika åtgärderna kan ha något olika effekter på ekonomin och finansmarknaderna.^[28] Översynen visade också att åtgärderna hade varit proportionerliga, med beaktande av potentiella sidoeffekter på det finansiella systemet eller den reala ekonomin.

ECB-rådet bekräftade att HIKP fortfarande är det lämpliga prismåttet för att bedöma om prisstabilitetsmålet uppnås. Även om prisstabilitetsmålet kvantifieras i termer av den totala inflationen, som är det bredaste måttet på hushållens konsumtionskorg, kommer en lång rad indikatorer på underliggande inflation som exkluderar volatila komponenter att fortsätta att bevakas. Vid strategiöversynen identifierades ett visst utrymme för ytterligare förbättringar i prismätningen.^[29] ECB-rådet konstaterade särskilt att om kostnaderna för ägarbebodda bostäder togs med skulle HIKP bättre kunna representera den inflationstakt som är relevant för hushållen. ECB har därför rekommenderat en färdplan för Eurostat och de nationella statistikinstituten för att införliva kostnader för ägarbebodda bostäder i indexet. Med hänsyn till att detta är ett projekt som kommer att ta flera år, kommer ECB-rådet under tiden att beakta inflationsmått som inkluderar inledande uppskattningar av kostnaderna för ägarbebodda bostäder i sin bredare uppsättning kompletterande inflationsindikatorer.

Andra överväganden som är relevanta för strävan efter prisstabilitet

Även om Eurosystemets viktigaste mål är att bibehålla prisstabilitet krävs enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt att Eurosystemet, utan att åsidosätta prisstabilitetsmålet, ska stödja den allmänna ekonomiska politiken i EU i syfte att bidra till att uppnå EU:s mål. Bland dessa ingår en balanserad ekonomisk tillväxt, en mycket konkurrenskraftig social marknadsekonomi där full sysselsättning och sociala framsteg eftersträvas, samt en hög miljöskyddsnivå och förbättring av miljöns kvalitet. Dessutom ska Eurosystemet medverka till att de behöriga myndigheterna smidigt kan genomföra sin politik när det gäller tillsyn av kreditinstitut och det finansiella systemets stabilitet.

Full sysselsättning och prisstabilitet är till viss del ömsesidigt förenliga mål. När inflationen och sysselsättningen rör sig i samma riktning kan penningpolitiken stabilisera inflationen utan att påverka sysselsättningen negativt. Det kan dock finnas situationer då inflationen och sysselsättningen tillfälligt rör sig i olika riktningar och där en åtstramning av penningpolitiken för att motverka högre inflation skulle leda till att sysselsättningen minskar ytterligare. En penningpolitik med en inriktning på medellång sikt kan ta sig genom sådana tillfälliga situationer och undviker volatilitet i den ekonomiska aktiviteten och sysselsättningen. När det gäller överväganden som rör produktion och sysselsättning betonade ECB-rådet vikten av att ta hänsyn till en rad olika variabler och de fördelningsmässiga konsekvenserna av penningpolitiken.^[30]

Finansiell stabilitet är en förutsättning för prisstabilitet och vice versa. Under stressade förhållanden på finansmarknaderna bidrar penningpolitiska åtgärder som syftar till att upprätthålla prisstabilitet normalt till att återställa finansiell stabilitet genom att ta itu med försämringar i den penningpolitiska transmissionsmekanismen och avvärja negativa makrofinansiella återkopplingseffekter och fenomen med skulddeflation. När det gäller uppbyggnaden av risker för den finansiella stabiliteten är makrotillsyn och mikrotillsyn den första försvarslinjen. I många fall kompletterar makrotillsynen och penningpolitiken varandra. En makrotillsynspolitik som undviker en uppbyggnad av obalanser minskar t.ex. sannolikheten för framtida finanskriser med negativa effekter på prisstabiliteten. Penningpolitiken kan också påverka risker för den finansiella stabiliteten. Å ena sidan kan en expansiv penningpolitik minska kreditrisken genom att öka aktivitetsnivåerna och inflationsdynamiken. Å andra sidan kan en expansiv penningpolitik uppmuntra till ökad skuldsättning eller öka tillgångsprisernas känslighet. Symmetriska argument gäller under perioder av penningpolitisk åtstramning.

Med tanke på de risker för prisstabiliteten som finansiella kriser ger upphov till finns det klara begreppsmässiga skäl för ECB att ta hänsyn till finansiell stabilitet i sina penningpolitiska överläggningar. Detta återspeglar makrotillsynens befintliga begränsningar i finanscykelns olika faser, samspelet mellan makrotillsyn och penningpolitik samt penningpolitikens eventuella sidoeffekter på den finansiella stabiliteten. Samtidigt är det viktigt att undvika missuppfattningen att penningpolitiken ansvarar för att garantera finansiell stabilitet. ECB-rådet bedriver inte någon systematisk politik som antingen går ut på att ”luta sig mot vinden” (där penningpolitiken systematiskt skärps när systemrisken ökar) eller på att ”rensa” (där penningpolitiken systematiskt lättas när systemrisker materialiseras). Den tillämpar snarare ett flexibelt tillvägagångssätt när det gäller att ta hänsyn till finansiell stabilitet. Alla penningpolitiska reaktioner på oro för den finansiella stabiliteten kommer att vara beroende av rådande omständigheter och vägledas av konsekvenserna för prisstabiliteten på medellång sikt. Därför kompletteras förberedelserna av de penningpolitiska överläggningarna med ytterligare information om överväganden avseende finansiell stabilitet.^[31]

Den nya penningpolitiska strategin tar hänsyn till klimatförändringarna. Klimatförändringar kan påverka genomförandet av penningpolitiken genom sitt inflytande på ekonomins och det finansiella systemets struktur och konjunkturdynamik.^[32] Inom ramen för sitt uppdrag har ECB-rådet åtagit sig att säkerställa att Eurosystemet fullt ut och i linje med EU:s klimatmål beaktar klimatförändringens och koldioxidövergångens konsekvenser för penningpolitiken och centralbanksverksamheten. Den har därför åtagit sig att genomföra en långtgående klimatrelaterad handlingsplan. Handlingsplanen innebär ökad analytisk kapacitet och utveckling av nya statistiska indikatorer för att öka förståelsen för klimatförändringarnas makroekonomiska effekter. ECB-rådet kommer dessutom att anpassa utformningen av ramen för sina penningpolitiska transaktioner i samband med rapportering, riskbedömning, köp av tillgångar inom företagssektorn och ramverket för säkerheter.

Ny utformning av analysramen och kommunikationen

Tidigare har ECB baserat sin analys av riskerna för prisstabiliteten på två åtskilda ”pelare”: den ”ekonomiska analysen” och den monetära analysen”. Dessa dubbelkontrollerades mot varandra för att bilda en samlad bedömning. I den nya strategin erkänns fördelarna med att ha två specialiserade analysområden, men där erkänns också värdet av att integrera analysen, med tanke på de många kanalerna för återkoppling från monetära och finansiella områden till ekonomin i stort, och vice versa. Den ekonomiska analysen omfattar den kortsiktiga utvecklingen i ekonomisk tillväxt, sysselsättning och inflation; Eurosystemets och ECB:s prognoser av viktiga makroekonomiska variabler på medellång sikt; och en bred utvärdering av hoten mot ekonomisk tillväxt och prisstabilitet. I den monetära och finansiella analysen – som utvecklades genom utmaningar som uppstod under och efter den globala finanskrisen – läggs stor vikt vid granskningen av de monetära och finansiella indikatorerna, med fokus på den penningpolitiska transmissionsmekanismen, särskilt via kanalerna för kreditgivning, bankutlåning, risktagande och prissättning av tillgångar. ECB-rådet grundar sina penningpolitiska beslut, inbegripet utvärderingen av beslutens proportionalitet och eventuella sidoeffekter, på denna integrerade bedömning.

Slutligen beslutade ECB-rådet att kommunikationen om penningpolitiska beslut genom det penningpolitiska utlåtandet, presskonferensen, Economic Bulletin och den penningpolitiska redovisningen skulle anpassas för att återspegla den reviderade penningpolitiska strategin. Dessa produkter skulle kompletteras med skiktade och visualiserade versioner av kommunikationen om penningpolitiken, med inriktning på den breda allmänheten, vilket är avgörande för att säkerställa allmänhetens förståelse för och förtroende för ECB:s agerande. ECB-rådet sade också att det, på grundval av de framgångsrika erfarenheterna från de lyssna in-event^[33] som hölls under strategiöversynen, hade för avsikt att göra utåtriktade evenemang till ett strukturellt inslag i Eurosystemets kontakter med allmänheten.^[34]

Ruta 3
Innovation i penningpolitisk kommunikation

År 2021 skrevs ett nytt kapitel i ECB:s penningpolitiska kommunikation. Som resultat av sin strategiöversyn moderniserade ECB sitt sätt att presentera och förklara penningpolitiken för både expertgrupper och allmänheten. Med sina innovationer – som har uppnåtts genom en gemensam insats inom Eurosystemet och med bidrag från experter från de nationella centralbankerna – har ECB tillgodosett en växande efterfrågan på mer information om sin penningpolitik och sina verktyg, särskilt för målgrupper som inte är experter. Synpunkter som tagits emot vid de ”ECB lyssnar på dig”- och lyssna in-event som de nationella centralbankerna anordnade inom ramen för strategiöversynen visade tydligt att människor vill att ECB ska använda ett mer begripligt språk och bättre förklara varför bankens politik har betydelse för deras vardag. Det finns även belägg för att också expertgrupperna upplever att koncis och jargongfri text är mer övertygande.

Ett penningpolitiskt utlåtande i ny form

Sedan juli 2021 har ett nytt ”penningpolitiskt utlåtande” ersatt ”inledningsanförandet” som det viktigaste verktyget för att informera om penningpolitiska beslut. Det nya utlåtandet är kortare, har ett mer tillgängligt språk och följer en tydligare beskrivning. I utlåtandet beskrivs hur ECB-rådets bedömning av ekonomin motiverar ECB:s val av penningpolitik och det förklaras vad ECB-rådet och ECB vill uppnå.

Som framgår av diagram A är det nya penningpolitiska utlåtandet ett framsteg i ECB:s strävan att göra sin penningpolitik mer begriplig. Standardmått för läsbarhet visar att det nya utlåtandet är mycket mindre komplicerat och tyder på att texten inte längre kräver cirka 14 års formell utbildning, dvs. universitetsexamen, för att förstå.

Diagram A

Komplexitet i ECB:s penningpolitiska utlåtanden

”Vårt penningpolitiska utlåtande i korthet”

En särskild innovation i kommunikationen av penningpolitiska beslut är visualiseringen av det penningpolitiska utlåtandet: ”vårt penningpolitiska utlåtande i korthet”. Denna nya produkt, som är tillgänglig på alla officiella EU-språk, förmedlar på ett förenklat sätt de centrala budskapen i det penningpolitiska utlåtandet till allmänheten. ECB:s senaste beslut förklaras med hjälp av storytelling, bildmaterial och klarspråk i ett attraktivt och lättförståeligt format.

ECB använder dessa nya sätt att kommunicera för att öka kunskapen om och förståelsen för sin penningpolitik och i förlängningen stärka allmänhetens förtroende. Detta är mycket viktigt, inte bara för ECB:s acceptans och legitimitet som oberoende institution, utan också för att göra penning­politiken mer effektiv och förankra inflationsförväntningarna bättre. Ny forskning på grundval av ECB:s enkätundersökning om konsumenternas förväntningar tyder på att definitionen av och kommunikationen om det nya symmetriska inflationsmålet på 2 procent har varit positivt för ECB:s trovärdighet. Hushåll i euroområdet som har fått information om det nya målet och vad det innebär är framför allt mer benägna att förvänta sig att ECB ska skapa prisstabilitet på medellång sikt.^[35]

3 Den europeiska finansiella sektorn: återhämtningen 2021 minskar riskerna på kort sikt, men sårbarheter byggs upp framöver

Förbättrade ekonomiska villkor under 2021 minskade de pandemirelaterade riskerna för den finansiella stabiliteten på kort sikt i euroområdet, och företagssektorn, statliga låntagare och banker kunde undvika extrema negativa händelser. Störningar i de globala leveranskedjorna och stigande energipriser innebar dock nya utmaningar för styrkan i återhämtningen och inflationsutsikterna, och dessa skulle också kunna påverka den finansiella stabiliteten framöver. Parallellt med detta fortsatte ett antal andra sårbarheter att byggas upp, med allt mer uttänjda värderingar på bostads- och finansmarknaderna, ett fortsatt risktagande hos andra finansinstitut än banker och högre skuldnivåer i privat och offentlig sektor som en följd av pandemin. I takt med att återhämtningen fortsatte ändrade diskussionerna inom makrotillsynen inriktning, från att tillhandahålla kortsiktigt stöd till att minska sårbarheter i den finansiella stabiliteten, framför allt framväxande cykliska risker och risker på fastighetsmarknaden. För att ytterligare stärka det finansiella systemets motståndskraft på lång sikt fortsatte dessutom arbetet med att stärka regelverket för banker och makrotillsynen för finansinstitut som inte är banker.

3.1 Den finansiella stabiliteten 2021

Under 2021 stärktes och breddades den ekonomiska återhämtningen i alla euroländer och ekonomiska sektorer. Detta ledde till allmänt förbättrade utsikter för finansiell stabilitet på kort sikt, men vissa kortsiktiga risker för den finansiella stabiliteten kvarstod. Riskerna handlade bl.a. om flaskhalsar i globala leveranskedjor och stigande energipriser som började påverka utsikterna för både inflationen och den ekonomiska återhämtningen samt osäkerheten kring pandemins utveckling. Företagens vinster uppvisade brett baserade förbättringar under 2021, men icke-finansiella företag som är mer exponerade för pandemirelaterade restriktioner och en högre befintlig skuldsättning var fortfarande sårbara, samtidigt som höga statsskulder ökade oron för skuldnivåernas hållbarhet på medellång sikt. Tecken på uttänjda värderingar inom vissa finansiella tillgångsslag och uppsvinget på bostadsmarknaderna i euroområdet ledde också till ökad sårbarhet. Lönsamheten och kvaliteten på tillgångarna förbättrades visserligen, men bankerna i euroområdet hämmades fortfarande av strukturella utmaningar, samtidigt som andra finansinstitut än banker fortfarande var utsatta för förhöjda kredit- och likviditetsrisker (se diagram 3.1).

Pandemin ledde till en ökning av staters och företags skuldsättning under 2021. Oron kring statsskulders hållbarhet dämpades emellertid av den pågående återhämtningen och de fördelaktiga finansieringsvillkoren, som bidrog till att minska risken för förlängningar. Inom företagssektorn minskade insolvensriskerna på kort sikt i ett läge med förbättrade lönsamhetsutsikter och fortsatta, om än mer riktade, statliga stödåtgärder. Vissa företag var fortsatt sårbara, särskilt de som hade höga skuldnivåer före pandemin och inom sektorer som drabbats hårdast av pandemin. Om man blickar framåt kan insolvens bland företag fortfarande öka till följd av en eftersläpning av olösta konkursärenden och en gradvis utfasning av politiska stödåtgärder, även om denna ökning bör bli mindre än befarat under pandemins inledande faser. Mot bakgrund av den snabba expansionen på bostadsmarknaderna nådde bostadspriserna en årlig tillväxttakt på 9 procent i mitten av 2021 vilket bidrog till ytterligare en ökning i uppskattningarna av övervärdering i vissa länder. Småhusprisernas snabbare ökning orsakades av pristillväxten i såväl stadsområden som andra områden. Tecken på kreditlättnader i vissa länder och hushållens höga och stigande skuldsättning bidrog också till ökade sårbarheter på medellång sikt i de länderna. Samtidigt som låga räntor gör det möjligt för låntagare att låsa in billigare finansiering med längre löptider, vilket minskar risken för förlängning och dämpar oron för skuldbetalningarna, innebär en högre skuld en sårbarhet inför framtiden i alla sektorer, särskilt om finansieringskostnaderna skulle öka och den ekonomiska tillväxten inte uppfyller förväntningarna.

Under 2021 präglades de finansiella marknaderna av ett generellt positivt risksentiment, men värderingarna inom vissa segment drevs upp ännu mer när investerarna sökte högre avkastning i ett läge med låga realräntor. Aktiemarknaderna fortsatte att utvecklas mot bakgrund av kraftigt höjda vinstförväntningar och fortsatt fördelaktiga finansieringsvillkor. Den rekordstora utgivningen av högavkastande företagspapper åtföljdes av komprimerade kreditspreadar, vilket tyder på att investerarna är mycket intresserade av riskfyllda tillgångar. Med detta sagt verkar det vara uttänjda värderingar för vissa tillgångsslag, eftersom det pågående rallyt på aktiemarknaderna fick ännu högre fart efter nyheten om den framgångsrika utvecklingen av vacciner och kan ha drivits på av användningen av hävstång, vilket skulle ha kunnat leda till stora koncentrerade förluster om volatiliteten hade ökat.

Under 2021 steg bankernas vinster i euroområdet tillbaka mot nivåerna före pandemin i ett läge med lägre kostnader i samband med låneförluster och höga intäkter från investeringsbanksverksamhet. Tillgångarnas kvalitet höll sig bättre än vad man inledningsvis befarade när pandemin började, vilket avspeglar de offentliga stödåtgärder som vidtogs för företagen och den ekonomiska återhämtningen. Andelen nödlidande lån föll till nivåer som senast sågs före den globala finanskrisen, tack vare av att bankerna har gjort ytterligare framsteg med att sälja av nödlidande lån. På skuldsidan intensifierade bankerna överföringen av negativa räntor till insättarna, medan de lagstadgade kapitalkvoterna sammantaget minskade marginellt under första halvåret 2021. Stämningsläget på marknaden gentemot bankerna i euroområdet var fortsatt gynnsamt efter resultaten av Europeiska bankmyndighetens stresstest i juli 2021 och hävandet av ECB:s rekommendation om att alla banker ska avstå från eller begränsa utdelningar.^[36] Framöver kommer lönsamheten att bero på hur den ekonomiska återhämtningen och pandemin utvecklas, och en del oro över tillgångskvaliteten kan komma att öka i takt med att de statliga stödåtgärderna fortsätter att gradvis dras tillbaka. Under 2021 fortsatte bankerna dessutom att utmanas på olika sätt av strukturella problem såsom låg kostnadseffektivitet, begränsad intäktsdiversifiering, överkapacitet och pressade marginaler i ett lågränteläge.

Under 2021 fortsatte andra finansinstitut än banker, som investeringsfonder, försäkringsbolag och pensionsfonder, som är en viktig finansieringskälla för realekonomin, att öka sina innehav av obligationer av lägre kvalitet. Samtidigt som kreditriskerna i samband med dessa värdepapper lättades på kort sikt när sårbarheterna i företagssektorn minskade, var icke-banker fortfarande exponerade mot risken för betydande kreditförluster om förhållandena i företagssektorn skulle försämras. För investeringsfonder förvärrades de växande kreditriskerna av hög likviditetsrisk på grund av låga likviditetsbuffertar och låga likvida tillgångar, vilket gjorde sektorn sårbar vid stora utflöden från investerare. Löptiden för fondernas exponeringar ökade ytterligare, vilket gjorde portföljerna mer sårbara för värderingsförluster om de globala räntorna skulle stiga kraftigt. Om värderingsförlusterna leder till stora inlösen kan fonderna, med tanke på deras låga likviditetsbuffertar, tvingas sälja tillgångar, vilket skulle kunna leda till en negativ återkopplingsloop mellan tillgångsvärderingar och inlösen. Utsikterna för försäkringsbolags lönsamhet och kreditbetyg förbättrades under 2021, med stöd av fördelaktiga trender i efterfrågan, prissättning och kostnadsnedskärningar.

Utöver riskerna för enskilda sektorer innebar klimatförändringarna flera, omfattande och allt mer akuta risker för den finansiella stabiliteten i euroområdet 2021. Analyser som genomfördes vid ECB under året^[37] visade att klimatrelaterade risker för banker, fonder och försäkringsbolag i euroområdet kan vara väsentliga, särskilt om klimatförändringen inte begränsas på ett ordnat sätt. Alla behöver hantera sin exponering mot en omställning till en koldioxidsnål ekonomi och mot fysiska risker förknippade med extremväder och klimatrelaterade händelser. ECB:s analyser hittills tyder på att sådana risker verkar vara särskilt koncentrerade till vissa sektorer, geografiska regioner och enskilda banker, vilket förvärrar konsekvenserna för den finansiella stabiliteten. Samtidigt behöver luckor i data och metoder fortfarande åtgärdas för att klimatrelaterade risker ska kunna utvärderas på ett mer heltäckande sätt.

Diagram 3.1

Viktiga sårbarheter för den finansiella stabiliteten i euroområdet

3.2 Makrotillsyn: säkerställa en smidig kreditförsörjning och begränsa uppbyggnaden av sårbarheter

Makrotillsyn kan bidra till att begränsa växande sårbarheter och stärka den finansiella sektorns motståndskraft och på så sätt bidra till en smidig kreditförsörjning till ekonomin även i kristider som under pandemin. I detta sammanhang har ECB till uppgift att bedöma de makrotillsynsåtgärder för banker som planeras av nationella myndigheter i länder som deltar i den europeiska banktillsynen. Framför allt har ECB befogenhet att vid behov vidta strängare kapitalåtgärder.^[38]

I sin nya penningpolitiska strategi fäster ECB större vikt vid finansiella stabilitets­överväganden i sina penningpolitiska överläggningar, vilket i sin tur ökar makrotillsynsområdets betydelse.^[39] Finansiell stabilitet är en förutsättning för prisstabilitet, eftersom finansiella kriser leder till att den penningpolitiska transmissionsmekanismen försvagas och att bankerna i alltför hög grad minskar sina skulder, vilket får negativa återverkningar på den ekonomiska tillväxten och inflationsutsikterna. Även om penningpolitisk expansivitet via ett antal kanaler^[40] kan främja den finansiella stabiliteten kan detta också leda till att systemrisker byggs upp, vilket kräver övervakning och hänsyn ur ett makrotillsynsperspektiv. Genom att ta itu med risker för den finansiella stabiliteten, inbegripet risker som härrör från oavsiktliga effekter av penningpolitisk expansivitet, gör makrotillsynen det möjligt för penningpolitiken att fokusera på sitt huvudmål, dvs. prisstabilitet. I linje med den nya strategin görs en regelbunden bedömning av samspelet mellan penningpolitik och finansiell stabilitet som ett led i den monetära och finansiella analysen och behandlas vid ECB-rådets penningpolitiska möten.

I dagsläget hänger riskerna för den finansiella stabiliteten samman med sårbarheter till följd av allt mer uttänjda värderingar på fastighets- och finansmarknaderna, icke-bankers fortsatta risktagande och höga skuldnivåer inom både den offentliga och den privata sektorn.^[41] En åtstramning av makrotillsynspolitiken skulle kunna bemöta några av dessa sårbarheter, särskilt på fastighetsmarknaderna i vissa länder, och öka bankernas allmänna motståndskraft mer generellt. En förstärkning av regelverket för banker och icke-banker och hantera klimatrisker kommer dessutom att bidra till att ytterligare stärka det finansiella systemets övergripande långsiktiga motståndskraft.

Makrotillsyn under pandemin

I början av pandemin frigjorde makrotillsynsmyndigheterna mer än 20 miljarder euro i kapital, främst genom att frigöra den kontracykliska kapitalbufferten och systemrisk­bufferten, för att göra det lättare för bankerna att absorbera eventuella förluster och göra det möjligt för dem att möta kreditefterfrågan.^[42] Dessa åtgärder kompletterade de åtgärder som ECB:s banktillsyn vidtagit för att ge temporära kapital- och driftslättnader till banker och begränsa utdelningarna.^[43] Under 2021 fortsatte ECB att övervaka effektiviteten i tillsynsåtgärderna och kapitalramverket för att säkerställa en smidig kreditförsörjning under pandemin. Forskning som utförts av ECB:s experter tyder på att frigjort kapital verkligen stimulerade kreditförsörjningen (se ruta 4).

Under andra halvåret 2021 började den övergripande makrotillsynspolitiska inriktningen att övergå till en gradvis och riktad åtstramning i takt med att den ekonomiska återhämtningen fortsatte och sårbarheterna på medellång sikt ökade ytterligare, särskilt på bostadsmarknaderna. I linje med ECB:s bedömning infördes eller skärptes makrotillsynsåtgärder i vissa jurisdiktioner där sårbarheterna var intensivare och den ekonomiska återhämtningen accelererade. I Bulgarien och Estland höjdes den kontracykliska kapitalbufferten.^[44] I Litauen infördes en sektorsspecifik systemriskbuffert på 2 procent för att hantera risker i samband med bostadsfastigheter.^[45] I Belgien, Estland och Frankrike förlängdes tillämpningsperioden för makrotillsynsåtgärderna enligt artikel 458 i kapitalkravsförordningen. Nederländerna beslutade vidare att tillämpa ett riskviktsgolv^[46] på bankers bolåneportföljer med hjälp av internmetoden för beräkning av lagstadgade kapitalkrav från och med den 1 januari 2022.^[47]

Under 2021 bedömde ECB anmälningarna av makrotillsynsåtgärder och hade inga invändningar mot dessa beslut, vilka ansågs överensstämma med ECB:s egen bedömning. En ytterligare åtstramning av makrotillsynspolitiken verkar vara motiverad för att ta itu med växande sårbarheter på medellång sikt, såvida det inte finns nedåtrisker för den ekonomiska tillväxten.^[48] I detta sammanhang är ECB redo att vidta strängare makrotillsynsåtgärder än de som beslutas av nationella myndigheter om dessa åtgärder bedöms vara otillräckliga eller sårbarheterna skulle öka ytterligare.

Slutligen deltar ECB i initiativ för att stärka makrotillsynen. Under 2022 kommer ECB att bidra till översynen av EU:s regelverk för makrotillsyn genom att svara på Europeiska kommissionens begäran om rådgivning och samordna sin ståndpunkt med Europeiska systemrisknämnden och Europeiska bankmyndigheten.^[49] Dessutom fortsätter ECB att främja initiativ för framsteg i riktning mot en makrotillsynsmetod för icke-banker i relevanta forum (se ruta 5).

Samarbetet med Europeiska systemrisknämnden

Under 2021 fortsatte ECB att förse Europeiska systemrisknämndens (ESRB) sekretariat med analyser, statistik, logistiktjänster och administration.^[50] ECB gav generellt stöd till ESRB:s arbete med framför allt följande: i) finanspolitiska stödåtgärders inverkan på den finansiella stabiliteten under pandemin;^[51] ii) makrotillsynsproblem i lågräntemiljön;^[52] iii) utveckling av riskmått för finansinstitut som inte är banker (se ruta 5 om makrotillsynsmetoden för den finansiella icke-banksektorn);^[53] och iv) risker för den finansiella stabiliteten till följd av klimatförändringsfaktorer.^[54] ECB var också ordförande för ESRB:s arbetsgrupp för stresstest^[55] och deltog aktivt i flera andra av ESRB:s arbetsgrupper, däribland en arbetsgrupp för att utarbeta ett svar på Europeiska kommissionens begäran om rådgivning i samband med 2022 översyn av EU makrotillsynsram; en expertgrupp för att driftsätta ett ramverk för makrotillsynens inriktning;^[56] en arbetsgrupp för att analysera effekterna av överlappande kapitalkrav;^[57] samt den europeiska systemomfattande cybergruppen, som håller på att utveckla en makrotillsynsstrategi för bedömning av systemviktiga cyberrisker.

Mer ingående information om ESRB finns på nämndens webbplats och i dess årsrapporter.

Ruta 4
Bankkapitalbuffertar och utlåning till icke-finansiella företag under pandemin

Ett av huvudmålen med Basel III:s ramverk för kapitalbuffertar är att minska sannolikheten för att banksystemet begränsar kreditförsörjningen under kriser. I detta syfte infördes det kombinerade buffertkravet (CBR)^[58] i Basel III och dess tillämpning på EU-nivå. Detta är en extra kapitalnivå som banker måste uppnå i goda tider och som ger tillgång till kapital som de sedan kan använda under konjunkturnedgångar för att absorbera förluster och möta kreditefterfrågan. Det finns dock vissa begränsningar för utnyttjandet av den kombinerade bufferten, framför allt när det gäller det högsta utdelningsbara beloppet, som begränsar bankernas utbetalningar av utdelningar, återköp av aktier och bonusar.^[59]

Vissa faktorer kan göra banker obenägna att utnyttja kapitalbuffertar. Det kan till exempel handla om gränserna för den utdelning de kan betala och den marknadsstigmatisering som är förknippad med en sänkning av kapitalrelationerna, eftersom en lägre kapitalrelation innebär lägre solvens. Skulle bankerna i förlängningen vara ovilliga att utnyttja det kombinerade buffertkravet kanske de reagerar på en faktisk eller förväntad kapitalförlust genom att minska sin utlåning i stället för att acceptera en lägre kapitalrelation, vilket strider mot syftet med ramverket för kapitalbuffertar. Av dessa skäl kan tillsynsmyndigheterna besluta att minska det kombinerade buffertkravet genom att sänka vissa av dess komponenter, t.ex. den kontracykliska kapitalbufferten^[60] eller systemriskbufferten^[61].

Covid-19-pandemin och de kapitalåtgärder som vidtagits till följd därav ger en möjlighet att se hur bankerna reagerar och hur villiga de är att använda frigjorda buffertar. När pandemin inleddes hade bankerna i euroområdet relativt höga kapitalrelationer, som fick ytterligare stöd av extraordinära penningpolitiska åtgärder. Detta ledde till att banksystemet i euroområdet som helhet klarade den kraftiga ökningen av efterfrågan på företagskrediter. Genom att titta på hur enskilda banker reagerat på åtgärderna går det dock att granska effektiviteten i de två viktigaste inslagen i makrotillsynsramen, även om flera stödåtgärder hittills har förhindrat omfattande förluster i banksektorn. Bankernas reaktioner på minskningar av buffertar och andra kapitallättnader kan för det första ge indikationer på hur effektivt det är att lätta på sådana skyldigheter under perioder av stress. För det andra ger beteendet hos banker med begränsat kapitalutrymme över det kombinerade buffertkravet information om bankernas benägenhet att utnyttja buffertarna.

Minskade buffertar och andra kapitallättnader fick positiva effekter på företagsutlåningen under 2020, särskilt för banker vars kapital låg närmare det kombinerade buffertkravet.^[62] Under pandemin sänkte tillsynsmyndigheterna det kombinerade buffertkravet (genom att sänka konjunktur­utjämnande buffertar och systemriskbuffertar) och föreslog en ändring i sammansättningen av pelare 2-kravet, vilket skulle sänka den andel kärnprimärkapital (CET1), dvs. det kapital av högsta kvalitet som bankerna måste ha för att uppfylla kravet. Kreditvolymerna var 3,1 procent högre under 2020 för banker som drog fördel av dessa åtgärder än för andra banker, medan räntorna på lån till företag var 7 punkter lägre. Det är viktigt att notera att effekten var större för banker som låg nära det kombinerade buffertkravet, vilket tyder på att bankerna är villiga att använda det kapital som överskrider det kombinerade buffertkravet, men inte den kombinerade bufferten i sig (se diagram A).

När bankernas kapital närmade sig det kombinerade buffertkravet minskade deras utlåning till företag, vilket ytterligare tyder på att bankerna är obenägna att använda det kombinerade buffertkravet. En ekonometrisk analys visar att under 2020 minskade närheten till det kombinerade buffertkravet lånetillväxten med hela 2,7 procentenheter jämfört med andra banker. Detta tyder på att bankerna är obenägna att utnyttja sina buffertar.

En minskad utlåning från banker närmare det kombinerade buffertkravet ledde till en större kreditåtstramning för icke-finansiella företag som är beroende av dessa banker. Företag som exponeras mot banker i närheten av det kombinerade buffertkravet (dvs. mer än 75 procent av sin kredit före covid-19) lånade 5,3 procent mindre under pandemin än andra företag. Effekten ökade till 7 procent för företag som endast hade en långivare (nära det kombinerade buffertkravet) när pandemin bröt ut. Detta tyder på att i perioder av kris kan det vara svårt för företag att hitta en annan långivare, vilket pekar på hur viktiga bankernas kapitalpositioner är för deras kunders tillgång till finansiering.

Enskilda bankers beteende under pandemin tyder på att bankerna reagerar positivt på frigörandet av buffertar och andra kapitallättnader, men är obenägna att utnyttja buffertarna. Sänkningen av kapitalkraven och buffertarna bidrog till företagens kreditförsörjning genom att öka mängden kapital över det kombinerade buffertkravet. Detta visar att en minskning av kapitalbuffertar kan bidra till att mildra banksystemets potentiella procykliska beteende i tider av ekonomisk oro. Beteendet hos banker med begränsat kapital över det kombinerade buffertkravet skulle emellertid kunna tyda på hinder för att kapitalramverket ska kunna fungera väl i perioder av ekonomisk kris. Det behövs mer forskning, även i fråga om de makroekonomiska effekterna, för att ytterligare testa och underbygga de resultat som presenteras i denna ruta och göra det möjligt att dra mer långtgående slutsatser.

Diagram A

Kapitallättnadsåtgärder stöder kreditförsörjningen

Beräknade effekter av kapitallättnadsåtgärderna för banker med kapital på olika avstånd från det kombinerade buffertkravet

(vänster sida: procentuell förändring i kreditvolym; höger sida: förändring i utlåning i procentenheter)

3.3 Mikrotillsyn för att säkerställa sundheten hos enskilda banker

I och med att de ekonomiska utsikterna förbättrades under 2021 tillkännagav ECB den gradvisa utfasningen av vissa av de tillsynsåtgärder som vidtagits för att göra det möjligt för banker att fortsätta tillhandahålla krediter till ekonomin under hela pandemin. I juli beslutade ECB att inte förlänga rekommendationen att alla banker skulle avstå från eller begränsa utdelningar och återköp efter den 30 september 2021, men varnade för att bankerna måste vara fortsatt försiktiga och inte underskatta risken för att ytterligare förluster senare kan påverka kapitalutvecklingen när stödåtgärderna löper ut. I detta sammanhang ägnade ECB under 2021 särskild uppmärksamhet åt kreditrisker, särskilt en lämplig klassificering och mätning av risker i bankers balansräkningar och bankernas beredskap att i tid hantera låntagare med betalningssvårigheter. I juni förlängde ECB sina bruttosoliditetslättnader för banker fram till 2022, även detta med hänsyn till de exceptionella penningpolitiska omständigheterna. Alla beslut om ECB:s tillsynslättnader, liksom beslut om att lägga mer fokus på kreditrisk, meddelades banker och allmänheten via allmänt tillgängliga vanliga frågor och svar, pressmeddelanden, blogginlägg och tal.

ECB genomförde ett stresstest av några av de stora och medelstora banker som står under ECB:s direkta tillsyn. Resultatet, som offentliggjordes i juli 2021, visade att banksystemet i euroområdet skulle kunna stå emot en potentiell ytterligare försämring av de ekonomiska förhållandena. ECB offentliggjorde för första gången individuell information för banker som inte ingår i urvalet för de EU-omfattande stresstester som samordnas av Europeiska bankmyndigheten, men som står under ECB:s direkta tillsyn. Dessutom slutförde ECB sina samlade bedömningar av två italienska banker, en estnisk bank och en litauisk bank, sedan dessa banker hade klassificerats som betydande institut. Alla banker som blir eller sannolikt kommer att bli föremål för direkt tillsyn av ECB måste genomgå en samlad bedömning som består av ett stresstest och en översyn av tillgångarnas kvalitet. Resultatet av den samlade bedömningen visar att ingen av de fyra bankerna hade kapitalunderskott. Bankerna förväntas dock följa upp resultatet av bedömningen och vidta åtgärder i enlighet med resultatet av översynen av tillgångarnas kvalitet.

ECB fortsatte också sitt arbete efter brexit. Efter övergångsperiodens utgång (då Storbritannien fortfarande var bundet av EU-lagstiftning) den 31 december 2020 fortsatte ECB att som en del av sin löpande tillsyn övervaka genomförandet av de målinriktade verksamhetsmodellerna för de banker som drabbats av brexit för att säkerställa att de gick vidare i linje med de tidsramar som tidigare överenskommits. Parallellt med detta inleddes en skrivbordskartläggning för att på ett konsekvent sätt bedöma bokföringsmodellerna för nya EU-dotterbolag till internationella bankgrupper.

ECB slutförde sin riktade granskning av betydande instituts interna modeller (TRIM). Inom ramen för TRIM, som inleddes 2016, genomförde ECB 200 inspektioner av modeller på plats hos 65 betydande banker. Dessa omfattade interna modeller för kreditrisk, marknadsrisk och motpartskreditrisk. Sammantaget bekräftade denna granskning att banker kan fortsätta att använda sina interna modeller för att beräkna kapitalbaskraven, i vissa fall med tillämpning av tillsynsåtgärder. TRIM ökade tillförlitligheten och jämförbarheten mellan banker när det gäller resultat av interna modeller och bidrog till att minska icke-riskbaserade variationer i riskvägda tillgångar.

Från och med den 26 juni 2021 tog ECB över tillsynen av systemviktiga värdepappersföretag i länder som deltar i den europeiska banktillsynen. Under 2021 började ett nytt europeiskt regelverk gälla för värdepappersföretag. Syftet med detta är att bättre återspegla de faktiska risker som de olika typerna av värdepappersföretag tar och för att effektivisera tillsynen av sådana företag. De största och mest systemviktiga värdepappersföretagen är skyldiga att ansöka om banktillstånd och, när tillståndet har beviljats, stå under ECB:s tillsyn. De värdepappersföretag som omfattas av den europeiska banktillsynen är de som tillhandahåller viktiga marknads- och investeringsbankstjänster och därmed på liknande sätt exponeras för kredit- och marknadsrisker.

I sina fortsatta ansträngningar för att öka sin öppenhet och ansvarighet inledde ECB en rad offentliga samråd. Det första samrådet gällde lämplighetsbedömningar. ECB publicerade därefter en reviderad och mer omfattande vägledning. I den reviderade vägledningen förklaras de policyer som ECB tillämpar vid lämplighetsbedömningar av enskilda medlemmar av ledningsorganen i banker som står under direkt tillsyn samt de förstärkta tillsynsförväntningarna på bankstyrelsernas kollektiva lämplighet och ledamöternas individuella ansvarighet. Där beskrivs också förfarandet för omprövning av styrelseledamöter i fall där det framkommer nya fakta som kan påverka deras lämplighet. Ett reviderat frågeformulär om lämplighetsbedömning publicerades också. Med detta vill man främja ytterligare konvergens i fråga om lämplighetstillsyn i de länder som deltar i den europeiska banktillsynen.

Det andra samrådet gällde en översyn av det harmoniserade ramverket för utnyttjande av de alternativ och det handlingsutrymme som ECB får tillämpa enligt EU-lagstiftningen vid tillsyn av banker. ECB föreslog revideringar av sin policy främst för att ta hänsyn till lagstiftningsändringar som antagits sedan policyn först publicerades 2016. De flesta revideringarna avser alternativ och handlingsutrymme vid tillämpningen av likviditetskraven. Samrådet gällde många aspekter av tillsynen, bl.a. tillstånd för banker som vill minska sitt kapital, behandling av vissa exponeringar vid beräkning av bruttosoliditetsgraden samt vissa undantag från gränsen för stora exponeringar.

Det tredje samrådet gällde ett utkast till vägledning om anmälan av värdepapperiseringstransaktioner, som förtydligar den information som ECB förväntar sig få från banker under direkt tillsyn som agerar som originatorer eller medverkande institut för värdepapperiseringstransaktioner. I maj 2021 hade ECB tillkännagett sitt beslut att säkerställa att banker under direkt tillsyn uppfyller kraven på bibehållande av risk, transparens och återvärdepapperisering för alla värdepapperiseringar, vilka fastställs i artiklarna 6, 7 och 8 i EU:s värdepapperiseringsförordning. Detta följde på förtydliganden av förordningen, som ingår i EU:s återhämtningspaket för kapitalmarknader och där det uttryckligen anges att dessa krav är av tillsynskaraktär och därför bör övervakas av de behöriga tillsynsmyndigheterna.

ECB offentliggjorde även de samförståndsavtal om tillsyn som banken undertecknade 2021, för vilka den andra myndigheten i varje enskilt fall hade gett sitt samtycke.

Mer ingående information om ECB:s banktillsyn finns på ECB:s webbplats och i ECB:s årsrapport om tillsynsverksamheten 2021.

3.4 ECB:s bidrag till europeiska politiska initiativ

Under 2021 slutfördes eller inleddes betydande lagstiftningsreformer för att säkerställa att det finansiella systemet kunde stå emot de chocker som orsakats av pandemin. Det finns dock fortfarande flera viktiga rättsliga och institutionella utmaningar att ta itu med innan de europeiska bankerna kan bedriva sin verksamhet enligt ett fullt ut integrerat regelverk. Framför allt krävs ytterligare ansträngningar för att fullborda bankunionen och genomföra de slutliga Basel III-reformerna, för att vidareutveckla de europeiska kapitalmarknaderna och samtidigt stärka regelverket för andra finansinstitut än banker. Det behövs även ytterligare insatser för att utveckla regelverket för kryptotillgångar och stablecoins samt för att hantera klimatrelaterade risker.

Fullborda bankunionen

Banker i bankunionen gynnades av det starka politiska stödet till realekonomin samt ett förbättrat ramverk för reglering och tillsyn, vilket stärkte deras kapitalposition. Bankunionen behöver dock stärkas ytterligare. Under 2021 fortsatte ECB att aktivt utveckla och förbättra viktiga delar av bankunionen. ECB bidrog till de politiska diskussionerna om att inrätta ett europeiskt insättningsgarantisystem, förbättra bankernas förmåga att bedriva gränsöverskridande verksamhet inom bankunionen, minska kvarvarande risker samt förbättra verktygslådan för krishantering och tillgången till finansieringsalternativ i krissituationer. Precis som tidigare år fortsatte ECB att bidra till de övervakningsrapporter om riskminskningsindikatorer som utarbetats gemensamt med Europeiska kommissionen och den gemensamma resolutionsnämnden. Rapporterna används som underlag för politiska beslut om fullbordandet av bankunionen.

Arbetet med bankunionen inriktades under 2021 särskilt på att förbättra ramverket för krishantering. ECB kom med synpunkter till diskussionen genom sitt bidrag till Europeiska kommissionens riktade samråd om översynen av ramverket för krishantering och insättningsgaranti. Detta bidrag innehåller förslag till hur man kan förbättra hanteringen av en bank i kris, både före och efter tidpunkten då den är på väg att fallera. Under 2021 har ECB även följt och bidragit till det tekniska arbete som utförs i relevanta europeiska forum i syfte att operationalisera den gemensamma säkerhetsmekanismen för den gemensamma resolutionsfonden. Denna säkerhetsmekanism kommer att ytterligare stärka ramverket för resolution av banker och innebär faktiskt en fördubbling av de resurser som finns tillgängliga för resolution av banker via den gemensamma resolutionsfonden.

Genomföra de slutliga Basel III-reformerna

Att de slutliga Basel III-reformerna genomförs är avgörande för att åtgärda bristerna i det befintliga kapitalkravsregelverket och ytterligare stärka det finansiella systemets motståndskraft på lång sikt. De internationella regleringsinitiativ som införts efter den globala finanskrisen ledde till att det finansiella systemet blev bättre rustat att stå emot en stor, oväntad chock som pandemin. Det slutliga paketet med Basel III-reformer syftar till att åtgärda brister i det befintliga regelverket, bland annat genom att införa ett kapitalgolv.

ECB har konsekvent bekräftat hur viktigt det är att internationella finansiella standarder upprätthålls. I detta syfte skrev ECB och Europeiska bankmyndigheten i september 2021 ett öppet brev till Europeiska kommissionen, där de uttryckte sitt stöd för ett fullständigt, snabbt och konsekvent genomförande av de slutgiltiga Basel III-reformerna.^[69] I brevet lyfte de fram sina tidigare råd till kommissionen och bekräftade på nytt ståndpunkten att ett genomförande av Basel III-reformerna i enlighet med internationellt överenskomna avtal endast kan förväntas leda till måttliga övergångskostnader, vilket till stor del skulle uppvägas av långsiktiga ekonomiska fördelar.^[70]

Mot denna bakgrund välkomnade ECB kommissionens förslag till ändring av kapitalkravsförordningen (CRR) och kapitalkravsdirektivet (CRD). Detta förslag offentliggjordes den 27 oktober 2021 och syftar till att genomföra de slutliga Basel III-reformerna. Kommissionen valde att låta kapitalgolvet genomföras fullt ut i EU, genom att följa en ”single stack”-strategi, men förslaget innehöll också vissa genomförandeval, avvikelser från Baselavtalet och övergångsperioder som kan leda till att vissa risker inte blir tillräckligt täckta, vilket därför väcker farhågor ur ett tillsynsperspektiv.^[71] ECB avser att lämna mer ingående synpunkter på lagförslagen i kommande yttranden.

Fortsatt arbete med kapitalmarknadsunionen

Under 2021 fortsatte ECB att betona vikten av att gå vidare med kapitalmarknads­unionen, framför allt för att stödja ekonomins återhämtning efter pandemin, anpassa sig till Brexit och bidra till finansieringen av klimatrelaterade investeringar och den digitala omställningen. ECB påpekade därför återigen att kommissionens handlingsplan för kapitalmarknadsunionen 2020 behöver genomföras fullt ut och utan dröjsmål. Vidare välkomnade ECB de lagstiftningsförslag som antogs i november 2021 och uppmanade samtidigt till ytterligare framsteg. För att utveckla kapitalmarknadsunionen är det särskilt viktigt att ta itu med strukturella hinder, såsom nationella skillnader i insolvensregler, investerarskydd och beskattning, och stärka den gränsöverskridande tillsynen. ECB lade särskild vikt vid gröna kapitalmarknader. Kapitalmarknaderna har stor betydelse för att EU:s klimatambitioner ska kunna nås, vilket framhålls i ECB:s October 2021 Macroprudential Bulletin och November 2021 Financial Stability Review. ECB betonade att för att betydande och integrerade gröna kapitalmarknader i EU ska fortsätta att utvecklas, kommer det att krävas att kraftfulla åtgärder vidtas för att förbättra marknadsstrukturer och standarder så att fragmenteringen och risken för grönmålning minskar samt för att säkerställa företagens allmänna åtagande för den gröna omställningen. De gröna kapitalmarknaderna gynnas dessutom om kapitalmarknadsunionen utvecklas så att fokus läggs på områden som är relevanta för dessa marknader eller på åtgärder som syftar till att öka finansieringen med eget kapital i syfte att stimulera till innovation.

Utveckla regelverket för kryptotillgångar och stablecoins

Som svar på kommissionens förslag till förordning om marknader för kryptotillgångar (MiCA-förordningen) offentliggjorde ECB i februari 2021 ett yttrande med förslag till hur vissa tillsynskrav ska förtydligas och stärkas samt vilken roll som ECB och andra relevanta medlemmar i Europeiska centralbankssystemet ska spela. ECB varnade i sitt yttrande för att vissa typer av stablecoin används för betalningar. ECB förespråkade att tillsynskraven för emittenter av stablecoins ska skärpas, så att de omfattas av ett stresstest och likviditetskrav som är minst i nivå med förordningen om penningmarknadsfonder. ECB efterlyste även tillsyn på EU-nivå för att säkerställa en heltäckande riskbedömning och undvika fragmentering, med tanke på kryptotillgångars och stablecoins gränsöverskridande karaktär. I november offentliggjorde ECB sitt yttrande om förslaget till förordning om att utvidga kraven på spårbarhet till att även omfatta överföringar av kryptotillgångar. ECB fortsatte att aktivt bidra till diskussionerna i internationella forum om kryptotillgångar och stablecoins.

Stärkt regelverk för icke-banker

Under 2021 fortsatte ECB att bidra till europeiska och internationella diskussioner om den politiska responsen på de lärdomar som dragits av den pandemirelaterade oron vad gäller den finansiella sektorn utanför banksystemet. I ECB:s aprilnummer av Macroprudential Bulletin behandlades särskilt den finansiella sektorn utanför banksystemet^[72]. Här analyserades sårbarheter som uppstått under covid-19-oron och en makrotillsynsmetod rekommenderades för att på lämpligt sätt hantera systemrisker från denna sektor. I juli offentliggjorde Eurosystemet sitt svar på det samråd som inletts av Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om politiska reformer för EU:s penningmarknadsfonder och förespråkade reformer för att stärka penningmarknadsfondernas motståndskraft genom att avsevärt minska deras likviditetsobalans.

Bidrag till EU:s politiska diskussioner och finansiella regleringar om klimatförändringar

ECB har fortsatt att bedöma och övervaka de finansiella risker som kan kopplas till klimatförändringen och bidrog till europeiska och internationella politiska diskussioner. Tillsammans med ESRB gav ECB ut en rapport med viktiga analysinsikter och grunder för evidensbaserade riktade politiska åtgärder.^[73] I oktober publicerade ECB dessutom ett nummer av Macroprudential Bulletin om klimatrelaterade risker och möjligheter.^[74] I artiklarna diskuterades utmaningen att fånga upp klimatrisker i bankregelverket och det eventuella behovet av makrotillsynsåtgärder. Macroprudential Bulletin innehöll även ett förslag till stresstest på makrotillsynsnivå för att beakta klimatriskernas systemkaraktär.

ECB fortsatte att bidra till utvecklingen av regelverket i EU. EU:s politiska agenda fick extra slagkraft genom att ECB offentliggjorde ett yttrande om förslaget till förordning om europeiska gröna obligationer, där man efterlyste ett åtagande om att göra standarden för gröna obligationer till rådande standard inom EU, i syfte att skapa en marknad för gröna obligationer i enlighet med EU:s taxonomi och minska problemen med grönmålning. ECB offentliggjorde även ett yttrande om förslaget till direktiv om företagens hållbarhetsrapportering. ECB välkomnade direktivförslaget och ansåg att det utgjorde ett nödvändigt steg för att förbättra omfattningen, kvaliteten och tillgängligheten av hållbarhetsrelaterad information i EU. Det var även ett viktigt steg för att komma till rätta med den data som saknas och som för närvarande hindrar utvecklingen av lämpliga ramar för hållbarhet, riskbedömning och ramverk för finanssektorn.

4 Välfungerande marknadsinfrastruktur och betalningar

Eurosystemet har en central roll i arbetet för att utveckla, driva och övervaka marknadsinfrastruktur och arrangemang som främjar ett säkert och effektivt flöde av betalningar, värdepapper och säkerheter i euroområdet. Det fungerar även som katalysator för integration och innovation på betalnings- och värdepappers­marknaden. För att hantera digital omvandling, nya regelkrav och förändrade användarbehov har Eurosystemet sett över och förnyat befintliga marknadsinfrastrukturer, policyer och strategier och utforskat ny teknik, digitala valutor och kryptotillgångars utveckling.

4.1 Target-tjänster

Eurosystemets Target-tjänster omfattar tre olika avvecklingstjänster: Target2 är ett bruttoavvecklingssystem i realtid (RTGS) för betalningstransaktioner i euro som stöder Eurosystemets penningpolitiska transaktioner, bank-till-bank-transaktioner och kommersiella transaktioner. Target2 Securities (T2S) är en gemensam plattform för värdepappersavveckling i hela Europa. Target Instant Payment Settlement (TIPS) slutligen gör att betaltjänstleverantörer kan erbjuda sina kunder omedelbara betalningar, dygnet runt, under årets alla dagar.

Ca 1 000 banker använder Target2 för att initiera transaktioner i euro, för egen del eller för sina kunders räkning. Mer än 43 000 banker världen över, inklusive filialer och dotterbolag, kan nås via Target2. Under 2021 behandlade Target2 i genomsnitt 373 467 betalningar per dag med en genomsnittlig dagsomsättning på 1 870 miljarder euro. Detta innebar att den dagliga betalningsvolymen ökade med 8,25 procent jämfört med 2020.^[75]

Under 2022 kommer Eurosystemet att ersätta Target2 med T2, som består av en ny RTGS-komponent och en komponent för central likviditetsförvaltning som optimerar likviditetsförvaltningen i samtliga Target-tjänster. T2 kommer att använda meddelandestandard ISO 20022 och kan underlätta betalningar i flera olika valutor.

T2-genomförandeprojektet gick in i användartestfasen i slutet av 2021 och beräknas kunna tas i bruk i november 2022. En viktig del av projektet har bestått i att utveckla Eurosystemets gemensamma portal till marknadsinfrastruktur (ESMIG). Därmed blir det en gemensam anslutningspunkt för extern in- och utgående kommunikation till samtliga Target-tjänster. Under 2021 fortsatte förberedelserna för att migrera Target-tjänsterna till ESMIG.

T2S-plattformen kopplar samman 20 värdepapperscentraler från 20 europeiska marknader, och värdepappersavveckling kan ske i euro och danska kronor. Under 2021 behandlade T2S i genomsnitt 726 271 transaktioner per dag med en genomsnittlig dagsomsättning på 691,10 miljarder euro. Arbete inleddes också för att introducera nya värdepapperscentraler i T2S, särskilt Euroclear Bank.

Under 2020 infördes en sanktionsmekanism i T2S som ska hjälpa värdepapperscentralerna att fullgöra sina skyldigheter enligt den ordning för avvecklingsdisciplin som fastställs i förordningen om värdepapperscentraler. Arbetet med att testa denna nya, komplexa funktionalitet har fortsatt under 2021 inför att de relevanta förordningsbestämmelserna träder i kraft i februari 2022.

Under 2021 har ECB vidtagit åtgärder för att säkerställa att omedelbara betalningar kan användas i hela Europa via TARGET Instant Payments Settlement (TIPS). I linje med åtgärderna för ökad tillgänglighet i hela Europa, vilka godkänts av ECB-rådet i mitten av 2021, kommer 2 235 betaltjänstleverantörer som har anslutit sig till SCT Inst och som är nåbara i Target2 även att vara nåbara i ett TIPS-konto, antingen som deltagare eller som nåbar part, i slutet av första kvartalet 2022. Samtidigt med detta måste samtliga elva automatiserade clearingorganisationer som erbjuder omedelbara betalningar migrera sina tekniska konton från Target2 till TIPS. Migreringen av de automatiserade clearingorganisationerna kommer att ske i tre omgångar. TIPS kapacitet att hantera flera valutor har väckt intresse bland centralbanker utanför euroområdet. Från och med maj 2022 kommer Sveriges riksbank att erbjuda avveckling av omedelbara betalningar i svenska kronor via TIPS och senast i november 2025 kommer Danmarks Nationalbank att erbjuda avveckling i danska kronor på TIPS-plattformen. Efter Sveriges riksbanks och Danmarks Nationalbanks beslut att ansluta sig till plattformen och använda sig av tjänstens kapacitet att hantera flera valutor har Norges Bank uttryckt intresse för att ansluta sig till TIPS och avveckla omedelbara betalningar i norska kronor.

Under 2020 inleddes arbetet med att undersöka en potentiell valutaövergripande funktion i TIPS. I juni 2021 tillkännagav ECB och Sveriges riksbank att båda institutionerna går vidare i sin undersökning av hur TIPS skulle kunna stödja avveckling av omedelbara betalningar mellan euron och den svenska kronan.

Utöver de tre avvecklingstjänsterna är Eurosystemet på väg att utveckla en ny Target-tjänst, Eurosystemets system för förvaltning av säkerheter (ECMS). Detta ska bli ett enhetligt system för att förvalta de tillgångar som används som säkerhet i Eurosystemets kredittransaktioner för samtliga jurisdiktioner i euroområdet. Projektet är planerat att sjösättas i november 2023. Under 2021 slutfördes systemutvecklingen och Eurosystemet har nu påbörjat acceptanstestning och förberedelser för användartestning. En prioritet under 2021 var att se till att ECMS-intressenter har den dokumentation som krävs för att kunna göra interna anpassningar. För att främja samsyn och effektiva förberedelser anordnade projektgruppen regelbundna seminarier med värdepapperscentraler och trepartsagenter och publicerade information om meddelanden och milstolpar på ECB:s webbplats.

4.2 Tillsyn och rollen som utgivande centralbank

Eurosystemet fastställer tillsynsmål för finansiella infrastrukturer och betalningar i euroområdet genom att anta särskilda förordningar, standarder, riktlinjer och rekommendationer, övervaka hur dessa genomförs och vid behov arbeta för förändring. Som utgivande centralbank av euron deltar Eurosystemet dessutom i samarbeten som rör tillsyn och krishantering av finansiella infrastrukturer med betydande verksamhet i euro.

Ett särskilt fokusområde under 2021 bestod i att bedöma de infrastrukturer som drivs av Eurosystemet – Target2 och T2S – i förhållande till Eurosystemets tillsynsförväntningar i fråga om cyberresiliens. Genom denna bedömning vill man ytterligare förbättra de båda infrastrukturernas motståndskraft mot cyberangrepp. Genom Euro Cyber Resilience Board vidtog Eurosystemet även åtgärder för att ytterligare stärka finansiella infrastrukturers cyberresiliens genom att sjösätta CIISI-EU (ett initiativ för utbyte av cyberinformation och cyberunderrättelser) samt främja att TIBER-EU-ramverket antas och genomförs.

Vad gäller tillsynen över Target2 och T2S fortsatte Eurosystemet att följa upp rekommendationer från tidigare tillsynsbedömningar. I samband med detta fokuserade Eurosystemet framför allt på åtgärder för att komma tillrätta med faktorer som hade spelat in i större operativa incidenter under 2020. För att främja ett effektivt samarbete med andra myndigheter som har ett intresse av att T2S fungerar smidigt har Eurosystemet också bidragit till arbetet med samarbetsavtalet om T2S.

Vad gäller den allmänna tillsynsramen för systemviktiga betalningssystem slutförde Eurosystemet sin översyn av förordningen om systemviktiga betalningssystem (SIPS) på grundval av det offentliga samrådet och utfärdade en reviderad version av förordningen i april 2021. Sedan MasterCard Clearing Management System hade fastställts vara ett systemviktigt betalningssystem inledde Eurosystemet en omfattande bedömning av MasterCard gentemot förordningen om systemviktiga betalningssystem. Slutligen utvärderade och övervakade Eurosystemet idrifttagandet av en modell för kontinuerlig bruttoavveckling för STEP2-T samt (genom tillsynssamarbete under ledning av Federal Reserve System) CLS Settlements migrering till en ny teknikplattform.

Vad gäller betalningsinstrument och betalningsordningar publicerade Eurosystemet sin sjunde rapport om kortbedrägerier. Den 15 november 2021 godkände ECB-rådet Eurosystemets slutliga tillsynsram för elektroniska betalningsinstrument, betalningsordningar och betalningsarrangemang (PISA-ramverket). Eurosystemet kommer att använda PISA-ramverket (som ersätter den harmoniserade tillsynsmetoden och de harmoniserade tillsynsstandarderna för betalningsinstrument samt alla relaterade tillsynsramar för kort, autogireringar, gireringar och säkerhetsmålen för e-pengar) för att utöva tillsyn över marknadsaktörer som möjliggör eller stöder användning av kort, gireringar, autogireringar, överföringar av e-pengar och digitala betalningstoken. Förutom traditionella betalningsordningar omfattar detta ordningar för digitala betalningstoken samt betalningsarrangemang som hjälper slutanvändare att genomföra värdeöverföringar, t.ex. digitala plånböcker.

I sin roll som utgivande centralbank deltar Eurosystemet i tillsynskollegier för centrala motparter i EU i enlighet med förordningen om Europas marknadsinfrastrukturer (Emir). Inom ramen för detta uppdrag bedömde Eurosystemet olika förslag om utökade tjänster eller större ändringar i riskhanteringen för centrala motparter i EU. Eurosystemet bidrog även till det arbete som utförs av Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) vad gäller att utöva tillsyn över centrala motparter av tredjeland som är systemviktiga för EU (centrala motparter i kategori 2) samt att, i enlighet med artikel 25.2c i EMIR-förordningen, bedöma om vissa av de clearingtjänster som tillhandahålls av centrala motparter i kategori 2 är så systemviktiga att dessa centrala motparter inte bör tillåtas tillhandahålla sådana clearingtjänster till clearingmedlemmar och marknadsplatser som är etablerade i EU. Den 17 december 2021 publicerade Esma ett uttalande^[76] där man drog slutsatsen att kostnaderna och riskerna med att upphäva godkännandet av tjänster från de centrala motparter i kategori 2 som är etablerade i Storbritannien i nuläget skulle vara större än fördelarna för EU:s del. Esma föreslog också ett antal policyåtgärder för de risker och sårbarheter som identifierats.

Efter antagandet av den nya EU-förordningen om återhämtning och resolution av centrala motparter bidrog Eurosystemet till Esmas arbete med att ta fram regleringsstandarder och regleringsriktlinjer om detta. Eurosystemet deltog också i inrättandet och det löpande arbetet i gränsöverskridande krishanteringsgrupper för centrala motparter från både euroområdet och tredjeland. Syftet med dessa grupper är att säkerställa att det finns tillräcklig beredskap för en eventuell resolution av central motpart. En viktig aspekt av detta arbete är att bedöma om en central motpart väntas ha tillräckliga finansiella resurser för en resolution. Detta är viktigt för en utgivande centralbank, med tanke på de omfattande likviditetsrisker som skulle uppstå om det inte finns tillräckliga resurser.

Under 2021 fortsatte globala standardiseringsorgan att fokusera på de lärdomar kunde dras av den pandemirelaterade stressperioden för finansiella infrastrukturer. Som uppföljning till Financial Stability Boards Holistic Review of the March 2020 Market Turmoil bidrog ECB till arbetet i den gemensamma arbetsgrupp för marginaler som har upprättats av Internationella organisationen för värdepapperstillsyn, Kommittén för betalningar och marknadsinfrastruktur och Baselkommittén för banktillsyn. När det gäller centralt clearade derivatmarknader i EU genomförde ECB egna analyser för att undersöka de viktigaste drivkrafterna bakom inledande marginalökningar under pandemin och vilka strategier de centrala motparterna hade tillämpat för att mildra procyklikalitet.

Vad gäller värdepappersavveckling bidrog Eurosystemet i egenskap av utgivande centralbank till den pågående översynen och utvärderingen av värdepapperscentralerna i EU i enlighet med EU:s förordning om värdepapperscentraler. Eurosystemet är den enda myndighet som är direkt involverad i bedömningen av alla värdepapperscentraler i euroområdet samt även i vissa EU-länder utanför euroområdet och har därför en viktig roll för att främja säkra och konsekventa tillvägagångssätt och lika konkurrensvillkor för värdepapperscentraler. Eurosystemet bidrog också till översynen av förordningen om värdepapperscentraler. Vidare avgav ECB ett yttrande om pilotordningen för teknik för distribuerade liggare, en av tre komponenter i paketet för digital finansiering. Detta paket är ett initiativ av Europeiska kommissionen och syftar till att främja tillgången till innovativa finansiella produkter och samtidigt säkerställa konsumentskydd och finansiell stabilitet.

4.3 Innovation och integration inom marknadsinfrastruktur och betalningar

För att ta tillvara digitaliseringens innovativa potential och samtidigt agera när den europeiska suveräniteten på betalmarknaden utmanas alltmer har Eurosystemet infört en omfattande strategi för massbetalningar.

Ett viktigt syfte med strategin för massbetalningar är att stödja inrättandet av en alleuropeisk lösning för massbetalningar vid interaktionspunkten (POI), dvs. på det fysiska försäljningsstället och inom mobil- och e-handelsområdet. Eurosystemet välkomnar initiativ för betalningslösningar som uppfyller Eurosystemets mål och för en kontinuerlig dialog med företrädare för etablerade och potentiella nya initiativ.

Ett annat centralt syfte är att göra omedelbara betalningar tillgängliga för alla invånare och företag i hela Europa samt att främja att de införs som ny betalningsnorm. I slutet av 2021 erbjöd 60 procent av de betaltjänstleverantörer som erbjöd Sepa-gireringar även Sepa-direktgireringar och 10,4 procent av alla gireringar var omedelbara betalningar. För att driva på användningen av omedelbara betalningar kan ytterligare åtgärder komma att behövas. Åtgärder för att säkerställa att det finns täckning för omedelbara betalningar i hela Europa trädde i kraft 2021 (se avsnitt 4.1). Arbetet pågår med att möjliggöra omedelbara betalningar vid interaktionspunkten. En standard för QR-koder är under utveckling och annan kommunikationsteknik ska läggas till senare.

För att förbättra de gränsöverskridande betalningarna utanför euroområdet och EU bidrar Eurosystemet till G20:s arbete och undersöker hur man skulle kunna genomföra valutaöverskridande avveckling av omedelbara betalningar i Target-tjänster (se avsnitt 4.1).

Vidare omfattar Eurosystemets strategi för massbetalningar arbete med e-legitimation (eID) och elektronisk signatur (eSignatur) för att göra det möjligt att godta eID/eSignature-lösningar för betaltjänster. För att uppnå tillgänglighet och neutral tillgång får ett antal betaltjänstleverantörer utanför banksektorn åtkomst till vissa Sepa-betalningssystem på basis av att de är kunder till en nationell centralbank i Eurosystemet.

Parallellt med Eurosystemets strategi för massbetalningar arbetar ECB med att utveckla innovativa betaltjänster genom s.k. open banking, dvs. att göra det möjligt för tredjepartsleverantörer att erbjuda tjänster kring det kontoförvaltande institutet via API-gränssnitt. Under ECB:s ledning har Euro Retail Payments Board (ett strategiskt högnivåorgan med uppdrag att främja integration, innovation och konkurrenskraft vad gäller massbetalningar i euro i EU) verkat för API-standardisering och för ett ömsesidigt fördelaktigt avtal om en bredare omfattning tjänster. Under 2021 uppmanade ERPB Europeiska betalningsrådet att utveckla ett API-åtkomstschema för Sepa. Detta schema ska innehålla en definition av vad som är ”bastjänster” enligt de rättsliga kraven i det reviderade betaltjänstdirektivet (PSD2) och kan även omfatta mervärdestjänster (”premiumtjänster”) som kan tillhandahållas inom ramen för s.k. open banking som en naturlig utveckling av PSD2.

I linje med sitt mål att främja integrationen av de europeiska finansmarknaderna fortsatte ECB:s rådgivande grupp för marknadsinfrastruktur för värdepapper och säkerheter (AMI-SeCo) att göra framsteg med harmoniseringen av efterhandelstjänster. Vad gäller hanteringen av säkerheter har de europeiska marknaderna under 2021 kommit vidare i arbetet med att definiera och genomföra det enhetliga regelverket för hantering av säkerheter i Europa (SCoRE). Särskilda framsteg har gjorts i fråga om bolagshändelser, där AMI-SeCo kom överens om ytterligare uppdateringar av relevanta standarder med marknadsaktörerna. Eurosystemet övervakade också ingående SCoRE-standarderna via det överenskomna övervakningssystemet och täckte in en rad olika marknader och intressenter.

För att identifiera potentiella effektivitetsförbättringar vid europeiska skuldemissioner inrättade ECB marknadskontaktgruppen för skuldemission (DIMCG). Under 2021 publicerade gruppen en rådgivande rapport som behandlar kärnfrågorna i europeisk skuldemission. I rapporten konstaterades att det förekommer viss ineffektivitet samt vissa risker och onödiga kostnader i den europeiska skuldemissionsprocessen. För att minska denna ineffektivitet upprättade DIMCG en lista över områden där ytterligare harmonisering skulle leda till en totalt sett bättre effektivitet i skuldemissionen i Europa (t.ex. kundkännedom (KYC), ISIN-tilldelning och investeraridentifiering).

AMI-SeCo lämnade även synpunkter till Europeiska kommissionen om olika aspekter som rör efterhandeln med värdepapper i kommissionens handlingsplan för kapitalmarknadsunionen, särskilt hanteringen av källskatt och översynen av förordningen om värdepapperscentraler.

5 Åtgärder för att stödja marknadens funktion samt finansiella tjänster som tillhandahålls andra institut

ECB fortsatte att erbjuda transaktioner i US-dollar till motparter i euroområdet och tillhandahöll därigenom en säkerhetsmekanism för marknadsbaserad finansiering. Likviditetslinor i euro till andra centralbanker som inrättats eller aktiverats under 2020 fortsatte att gälla under 2021 och inga nya linor upprättades.

ECB intervenerade inte på valutamarknaderna, vilket också har rapporterats i kvartalsdata om ECB:s valutainterventioner, som offentliggörs på ECB:s webbplats.

Finanssektorn slutförde framgångsrikt övergången från Eonia (den genomsnittliga räntan för dagslån i euro) till ECB:s korta euroränta (€STR) den 3 januari 2022 och fortsatte arbetet med att få till stånd en stabilare marknadspraxis för prissättning, bland annat genom att främja ökad användning av €STR.

Under 2021 fortsatte ECB att ansvara för administrationen av olika finansiella transaktioner för EU:s räkning och hade en samordnande funktion vad gäller Eurosystemets reservförvaltningstjänster.

5.1 Utveckling i fråga om marknadsoperationer

Likviditetsavtal i euro och utländska valutor

Likviditetslinor är ett av ECB:s penningpolitiska verktyg för att hantera marknadsbrister i tillgången till finansiering i euro utanför euroområdet samt i utländsk valuta för motparter i euroområdet. Likviditetslinor bidrar till en smidig transmission av penningpolitiken genom att medverka till att förhindra en eventuell åtstramning av kreditgivningen till följd av att bankerna i euroområdet saknar finansiering i utländsk valuta och att brist på eurolikviditet leder till en abrupt försäljning av eurodenominerade tillgångar som påverkar de finansiella förhållandena i euroområdet.^[85]

Genom att tillhandahålla eurolikviditet till utländska centralbanker bidrar ECB till att förhindra att det uppstår spridningseffekter från den utländska efterfrågan på eurofinansiering som leder till en olämplig åtstramning av de finansiella förhållandena i euroområdet. Likviditetslinor i euro som inrättats eller aktiverats under 2020 fortsatte att gälla och inga nya likviditetslinor inrättades 2021. Eurosystemets repofacilitet (Eurep) var fortfarande tillgänglig för en rad olika centralbanker utanför euroområdet. Den 4 februari 2021 beslutade ECB att förlänga de tillfälliga likviditetslinorna i euro med centralbanker utanför euroområdet fram till mars 2022. Tabell 5.1 visar vilka likviditetslinor i euro som var i drift den 31 december 2021, varigenom ECB kunde tillhandahålla eurolikviditet till utländska centralbanker.

I och med att utländsk valuta tillhandahålls till motparter i euroområdet minskar trycket på de globala finansieringsmarknaderna. Detta bidrar till att mildra belastningen på kreditförsörjningen till hushåll och företag, både i euroområdet och utomlands. Under 2021 tillhandahöll ECB likviditet i US-dollar i samarbete med Federal Reserve System, Bank of Canada, Bank of England, Bank of Japan och Swiss National Bank. De två löptider som erbjöds var sju dagar respektive 84 dagar. Transaktionerna med en löptid på 84 dagar upphörde från och med den 1 juli 2021 när marknadsförhållandena normaliserades. Sjudagarstransaktionerna fortsatte att fungera som en säkerhetsmekanism för privata finansieringsmarknader.

Tabell 5.1

Översikt över ECB:s likviditetsavtal

ECB:s bidrag till reformen av referensräntorna

ECB fortsatte att vara involverad i reformen av euroområdets referensräntor på två olika sätt: för det första genom att tillhandahålla en robust och tillförlitlig referensränta, den korta euroräntan (€STR), och för det andra genom att främja marknadsinitiativet genom att tillhandahålla ett sekretariat för en arbetsgrupp för riskfria euroräntor med aktörer från den privata sektorn fram till dess att gruppens första uppdrag hade slutförts i maj 2021.

Efter flera års förberedelser slutfördes övergången från Eonia till €STR, och Eonia offentliggjordes för sista gången den 3 januari 2022. Det var en smidig övergång som omfattade flera milstolpar under det gångna året. I oktober 2021 anordnade de centrala clearingföretagen på derivatmarknaden, dvs. den marknad där Eonia framför allt har använts, en engångsomräkning av alla utestående Eonia-positioner till €STR-positioner och upphörde därefter att cleara Eonia-produkter. Detta bidrog till att flytta derivatmarknadens likviditet i riktning mot användning av €STR och förhindrade eventuella problem med de Eonia-derivatkontrakt som skulle ha förfallit efter den sista Eonia-publiceringen den 3 januari 2022. I oktober 2021 utsåg Europeiska kommissionen €STR till lagstadgad ersättningsränta för Eonia i kontrakt som saknar genomförbara fallback-bestämmelser.^[86] Detta skapade ökad säkerhet för Eonia-användarna och minskade de rättsliga riskerna innan referensräntan upphörde.

Eftersom €STR bedöms som stabil och representativ, vilket har bekräftats i ECB:s andra €STR Annual Methodology Review, uppmanas marknadsaktörerna att använda denna ränta för såväl kontant- som derivatprodukter i linje med vägledningen från Financial Stability Board. För att uppmuntra och stödja en bredare användning av €STR, även i fallback-bestämmelser (där möjliga alternativräntor anges) i Euribor-kopplade kontrakt började ECB publicera sammansatta €STR-genomsnittsräntor samt ett sammansatt index i april 2021 (se ruta 8).

I maj 2021 offentliggjorde arbetsgruppen för riskfria euroräntor rekommendationer om fallback-bestämmelser i Euribor-kontrakt och bidrog därmed till beredskapsplaneringen inför ett eventuellt upphörande av Euribor. I och med att denna viktiga milstolpe passerats övertog Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) sekretariatsfunktionen för arbetsgruppen från ECB och gruppens direktiv uppdaterades. Prioriteringarna är nu att arbeta med att genomföra fallback-rekommendationerna för Euribor samt att dämpa effekterna för användarna i euroområdet när Libor-referensvärdena upphör att gälla från och med den 3 januari 2022.^[87] Marknadsaktörer uppmanas att följa arbetsgruppens diskussioner, ta del av dess rekommendationer och analyser samt överväga att genomföra dem i sin fallback-planering.

Den reviderade uppförandekoden för valutamarknaden och ECBS förnyade åtagandeförklaring

Den globala uppförandekoden för valutamarknaden, som omfattar ett antal principer för god praxis på valutamarknaden, lanserades 2017. Det var en direkt och viktig reaktion på det bristande förtroendet för valutabranschen sedan det hade inträffat ett flertal oegentligheter på marknaden som hade lett till böter på flera miljarder US-dollar. För att säkerställa att uppförandekoden förblir relevant och i linje med valutamarknadens utveckling såg den globala FX-kommittén över och uppdaterade principerna inom flera viktiga områden. Många av uppdateringarna gjordes på grund av att det behövs ökad rapportering och transparens om praxis för valutatransaktioner på en allt mer komplex marknad. Den uppdaterade uppförandekoden offentliggjordes den 15 juli 2021. ECB och dess kontaktgrupp för utländska valutor var i hög grad involverade i översynen. Flera medlemmar i kontaktgruppen deltog i den globala FX-kommitténs arbetsgrupper och bidrog till arbetet med att ta fram den uppdaterade koden. Framöver är det viktigt att alla aktörer på valutamarknaden går igenom den uppdaterade uppförandekoden, bedömer vilka konsekvenser de uppdaterade principerna har för deras egen verksamhet och anpassar verksamheten till denna uppförandekod. Medlemmarna i Europeiska centralbankssystemet, som omfattar ECB och de nationella centralbankerna i samtliga EU-länder, genomförde en intern granskning av sina respektive verksamheter. Efter granskningen offentliggjordes den uppdaterade åtagandeförklaringen den 15 februari 2022.^[88]

Rapportering om valutainterventioner

ECB intervenerade inte på valutamarknaden under 2021. Sedan eurons start har ECB intervenerat på valutamarknaden två gånger – 2000 och 2011. Information om valutainterventioner publiceras kvartalsvis på ECB:s webbplats och på Statistical Data Warehouse, med ett kvartals fördröjning. Uppgifterna som publiceras i denna kvartalstabell sammanställs även på årsbasis i ECB:s årsrapport (se tabell 5.2). Om det inte har skett några valutainterventioner under respektive kvartal, anges detta uttryckligen.

Tabell 5.2

ECB:s valutainterventioner

Rapporteringsramen omfattar valutainterventioner som har genomförts av ECB unilateralt och samordnat med andra myndigheter samt valutainterventioner ”vid marginalerna” inom växelkursmekanismen (ERM2).

5.2 Administration av EU:s upp- och utlåningstransaktioner

ECB har ansvar för administrationen av upplånings- och utlåningstransaktioner inom systemet för medelfristigt stöd (MTFA),^[89] Europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen (EFSM),^[90] det europeiska instrumentet för tillfälligt stöd för att minska risken för arbetslöshet i en krissituation (SURE)^[91] och programmet Next Generation EU (NGEU).^[92]

Under 2021 administrerade ECB räntebetalningarna på lånen inom systemet för medelfristigt ekonomiskt stöd. Det totala utestående beloppet för detta system uppgick den 31 december 2021 till 200 miljoner euro. Under 2021 administrerade ECB också diverse betalningar och räntebetalningar på lånen inom EFSM. Det totala utestående beloppet för denna mekanism uppgick den 31 december 2021 till 46,8 miljarder euro. Under 2021 administrerade ECB utbetalningar av SURE-lån till olika medlemsstater samt relaterade räntebetalningar. Det totala utestående beloppet för detta instrument uppgick den 31 december 2021 till 89,6 miljarder euro. Slutligen administrerade ECB under 2021 utbetalningarna av NGEU-lån och NGEU-bidrag till olika medlemsstater.

ECB har även ansvar för administrationen av betalningar i samband med transaktioner inom Europeiska finansiella stabilitetsfaciliteten (EFSF)^[93] och Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM)^[94]. Under 2021 administrerade ECB olika ränte- och avgiftsbetalningar av två lån inom EFSF.

ECB ansvarar slutligen för administrationen av alla betalningar i samband med låneavtalet med Grekland.^[95] Det totala utestående beloppet för detta avtal uppgick den 31 december 2021 till 50,1 miljarder euro.

5.3 Eurosystemets reservförvaltningstjänster

Även under 2021 erbjöds en rad olika finansiella tjänster inom ramen för Eurosystemets reservförvaltningstjänster (ERMS), som infördes 2005 för förvaltningen av kunders reservtillgångar i euro. Vissa av de nationella centralbankerna i Eurosystemet tillhandahåller finansiella tjänster inom detta ramverk, på harmoniserade villkor och i enlighet med marknadsstandard, till centralbanker, monetära myndigheter och offentliga organ utanför euroområdet samt till internationella organisationer. ECB svarar för den övergripande samordningen, kontrollerar så att tjänsterna fungerar smidigt, främjar förändringar som förbättrar systemet och utarbetar rapporter till ECB-rådet.

Antalet rapporterade kundkonton i ERMS var 265 i slutet av 2021, vilket kan jämföras med 260 i slutet av 2020. De totala tillgodohavandena (inklusive likvida medel och värdepappersinnehav) som förvaltas inom ramen för ERMS för 2021 ökade med cirka 18 procent jämfört med 2020.

Under 2021 omarbetades den rättsliga ramen för ERMS i klargörande syfte, med bland annat uppdateringar för att stärka incitamenten för transparens kring rapportering och informationsdelning inom Eurosystemet i samband med att ERMS-tjänster tillhandahålls.

6 Hög kontantefterfrågan och fortsatt låg förfalskningsnivå

ECB och de nationella centralbankerna i euroområdet ansvarar för att ge ut eurosedlar enligt önskad volym och valörfördelning, trygga kontantförsörjningen samt upprätthålla förtroendet för den gemensamma valutan. Covid-19-pandemin har påverkat betalningsmönstren på två sätt. För det första har den visat på kontanternas funktion som värdebevarare och för det andra har den till viss del lett till lägre transaktionsefterfrågan på kontanter. Trots detta fortsatte antalet eurosedlar i cirkulation att öka under 2021, medan antalet falska sedlar som togs ur cirkulation låg kvar på en historiskt låg nivå. Många konsumenter föredrar fortfarande kontanter som betalningsmedel och Eurosystemet arbetar därför för att det ska vara lämplig tillgång till kontanter och att dessa ska godtas som betalningsmedel under kommande år, vilket beskrivs i Eurosystemets kontantstrategi.

Europaserien med olika sedlar blev komplett 2019 och Eurosystemet har redan inlett förberedelserna för att utveckla framtidens sedlar.

6.1 Eurosedlar i cirkulation

Under 2021 ökade eurosedlarna i cirkulation med 6,5 procent (antal) respektive 7,7 procent (värde). I slutet av året fanns 28,2 miljarder eurosedlar i cirkulation, vilket motsvarade ett totalt värde av 1 540 miljarder euro (se diagram 6.1). Störst andel av alla sedlar i cirkulation har 50-eurosedeln: den står för 44,3 procent räknat i värde, vilket är ungefär lika mycket som alla 100-, 200- och 500-eurosedlar tillsammans (se diagram 6.2).

Diagram 6.1

Eurosedlar i cirkulation, antal och värde

(vänster skala: miljarder euro; höger skala: miljarder)

Diagram 6.2

Värde av eurosedlar i cirkulation, per valör

(miljarder euro)

Utvecklingen när det gäller vilka eurosedelvalörer som var i cirkulation 2021 fortsatte att påverkas av den pågående covid-19-pandemin och de olika kontantfunktionerna. Efterfrågan på 200- och 100-eurosedlar var fortsatt hög, med en årlig ökning på 33,6 procent respektive 9,0 procent, eftersom de även används som värdebevarare. Värdet av alla 50-eurosedlar i cirkulation ökade under året med 7,5 procent jämfört med föregående år, medan det samlade värdet av alla 5–20-eurosedlar i cirkulation hade en årsökning på 3,0 procent.

Eurosystemets nationella centralbanker kontrollerade äkthet och kvalitet på 23,5 miljarder sedlar till ett värde av 759,3 miljarder euro, vilket är strax under antalet utestående eurosedlar i cirkulation. Av de kontrollerade sedlarna hade 2,9 miljarder slitits ut i kontanthanteringskedjan och behövde bytas ut, så att den bara innehåller sedlar av hög kvalitet.

I slutet av 2021 uppgick det totala antalet euromynt i cirkulation till 141,2 miljarder. Värdet på euromynt i cirkulation var 31,2 miljarder euro, en ökning med 2,7 procent jämfört med slutet av 2020.

6.2 Smidig daglig hantering av eurosedlar

Med tanke på kontanternas roll i det europeiska samhället strävar ECB efter att eurosedlarna ska vara ändamålsenliga, lättanvända och svåra att förfalska.

En viktig del av det löpande arbetet för ändamålsenliga eurosedlar handlar om att regelbundet inhämta synpunkter från berörda parter eftersom detta ger underlag till utvecklingsarbetet med framtida eurosedlar och säkerhetsdetaljer. I linje med detta mål lanserades 2021 en enkät för personer som yrkesmässigt hanterar kontanter för att få en bättre bild av hur de ser på nuvarande utformning, äkthetsprocesser och hantering av eurosedlar.

Enkäten riktade sig till personer i samtliga 19 euroländer som är över 16 år och som regelbundet hanterar kontanter i sitt yrke. Totalt genomfördes över 22 000 intervjuer.

Enkäten visade att personer som yrkesmässigt hanterar kontanter var nöjda med eurosedlarnas nuvarande utformning och valörer. De som arbetar med detta i euroområdet hade sällan svårt att skilja på sedlar.

Äkthetskontroller uppgavs vara mycket vanliga (sex av tio personer kontrollerar sedlarna) och utfördes av nästan samtliga svarspersoner som nyligen hade utbildats i detta. Bland dem som kontrollerar sedlar är det vanligt att använda maskiner/apparater för äkthetskontroll av sedlar (56 procent). De som kontrollerar sedlarna manuellt gör vanligtvis en snabb kontroll av en (23 procent) eller flera (39 procent) säkerhetsdetaljer.

Den främsta orsaken till att man väljer att kontrollera en viss säkerhetsdetalj är att det går snabbt. En annan viktig faktor är att säkerhetsdetaljen är enkel att kontrollera. Detta gäller generellt för alla säkerhetsdetaljer och sedelvalörer.

6.3 Förfalskade eurosedlar på historiskt låg nivå

Den nedåtgående trenden för förfalskade eurosedlar fortsatte även 2021, då andelen förfalskningar i förhållande till äkta sedlar i cirkulation var på en historiskt låg nivå (se diagram 6.3). Totalt 347 000 förfalskade sedlar togs ur cirkulation, vilket innebär att det under året bara upptäcktes tolv förfalskningar per 1 miljon äkta sedlar i cirkulation. Kvaliteten på förfalskningarna är fortsatt låg. De kan därför upptäckas mycket snabbt och enkelt med hjälp av ”känn-titta-vicka”-testet.

Diagram 6.3

Antal förfalskade sedlar per år per 1 miljon äkta eurosedlar i cirkulation

(miljondel)

Arbetet med att utveckla framtidens eurosedlar har inletts

ECB räknar med att eurokontanter kommer att fortsätta vara ett vanligt betalningsmedel fram till 2030 och därefter. Därför behöver man förbereda och vara redo att lansera förbättrade och uppdaterade eurosedlar så att man ligger steget före förfalskarna, allmänhetens förtroende upprätthålls och sedlarna är säkra och lätta att använda. Eftersom det är en lång och komplicerad process att utveckla framtida sedlar är förberedelserna redan i gång, med bland annat forskning och utveckling, regelbundna samråd med berörda parter och allmänhet samt produktion av provsedlar med nya säkerhetsdetaljer.

ECB planerar att ge framtidens eurosedlar nytt utseende. Under utformnings­processen kommer synpunkter att inhämtas från EU-invånarna i flera omgångar. ECB räknar med att välja de nya eurosedlarnas slutliga utformning 2024.

7 Statistik

Med de nationella centralbankernas hjälp tar ECB fram, samlar in, sammanställer och sprider ett brett spektrum av statistik och data som behövs som underlag för ECB:s penningpolitik, den finansiella stabiliteten och andra uppgifter som utförs av Europeiska centralbankssystemet (ECBS) och Europeiska systemrisknämnden (ESRB). Statistiken används även av offentliga myndigheter, internationella organisationer, finansmarknadens aktörer, medier och allmänhet och hjälper ECB att skapa ökad transparens kring sitt arbete.

I detta kapitel fokuserar vi på ny statistik för euroområdet, närmare bestämt arbetet med att ta fram experimentella indikatorer till stöd för klimatförändringspolitiken samt prisindex för ägarbebodda bostäder. I de båda specialrutorna behandlas den senaste tidens publicering av sammansatta genomsnittsräntor och genomsnittsindex för €STR samt främjande av global datastandardisering.

7.1 Ny och förbättrad statistik för euroområdet

I april 2021 antog ECB-rådet en ny riktlinje om kvartalsvisa finansräkenskaper.^[96] I denna riktlinje fastställs nya datakrav samt vilken tidsram som gäller för att rapportera kvartalsvisa finansräkenskaper med nya uppdelningar, som har utformats med tanke på den ekonomiska utvecklingen och användarnas krav.

Genom den nya riktlinjen införs krav på detaljerad datarapportering från andra finansinstituts delsektorer för att förbättra den statistik som ligger till grund för övervakningen av den finansiella icke-banksektorn vid monetära analyser och analyser av finansiell stabilitet. Här införs även en ny uppdelning av finansiella instrument i funktionella betalningsbalanskategorier för att göra det möjligt att identifiera gränsöverskridande transaktioner gentemot utländska direktinvesteringsföretag samt nya instrumentuppdelningar för pensions- och livförsäkringar. Denna nya statistik kommer att bli tillgänglig för användarna gradvis från och med andra halvåret 2022.

Efter en översyn av statistikrapporteringskraven för de monetära finansinstitutens balansräkningsposter, inbegripet ett offentligt samråd i början av 2020, offentliggjorde ECB en ny förordning.^[97] Syftet är att tillgodose behoven av högprioriterade data för att analysera penningmängds- och kreditutvecklingen. Genom förordningen införs också ändringar av vissa befintliga krav, definitioner och rapporteringsundantag, i de fall då detta främjar en bättre integrering med andra statistiska dataset.

Efter ett branschomfattande samråd godkände ECB-rådet i december 2021 att designfasen av den integrerade rapporteringsramen (IReF) skulle inledas.^[98] IReF är avsett för att konsolidera statistikrapporteringen av banker i euroområdet för att på sätt minska deras rapporteringsbörda genom att använda digitalisering och senaste produktionsorganisation. Projektet utvecklas i nära samarbete med andra europeiska myndigheter vad gäller det långsiktiga målet att uppnå ytterligare standardisering och integration inom statistik-, tillsyns- och resolutionsrapportering. Den nya rapporteringsramen kommer enligt plan att tas i drift 2027.

7.2 Utveckling av experimentella indikatorer till stöd för klimatförändringspolitiken

Eftersom klimatförändringarna i allt högre grad kommer att påverka ekonomin och det finansiella systemet enades ECB-rådet i juli 2021 om en omfattande handlingsplan^[99] för att ytterligare integrera klimatförändringsöverväganden i sitt policyramverk.

För att förbättra analysen krävs detaljerade data och internationellt jämförbara indikatorer. Färdplanen går ut på att ta fram en uppsättning nya experimentella indikatorer för finansinstitutens klimatrelaterade risker och hållbara finansiering – t.ex. utgivning av gröna obligationer eller koldioxidavtryck – följt av stegvisa förbättringar som drivs av datatillgänglighet och harmonisering.

ECBS statistikkommitté^[100] har åtagit sig att utarbeta bästa metodpraxis och utveckla experimentella indikatorer för finansinstitutens exponering mot klimatrelaterade fysiska risker, portföljernas koldioxidavtryck och hållbar finansiering. Dataunderlaget för dessa indikatorer ska komma från en kombination av offentliga och privata datakällor utöver ECBS befintliga dataset. En första uppsättning indikatorer ska enligt plan offentliggöras i slutet av 2022.

Det finns många datautmaningar och marknaden består för närvarande av en rad olika produkter som inte är helt harmoniserade. ECB följer en stegvis strategi och arbetar på basis av information från flera icke-harmoniserade dataleverantörer. Efterföljande steg kommer att främjas av EU:s pågående politik och initiativ vad gäller taxonomier för miljömässig hållbarhet, redovisning och rapportering, inbegripet standarden för gröna obligationer.

7.3 Prisindex för ägarbebodda bostäder

Efter översynen av den penningpolitiska strategin tillkännagav ECB-rådet att totala HIKP alltjämt är ett lämpligt index för att kvantifiera prisstabilitetsmålet för euroområdet och att det fortfarande kommer att vara det prisindex som används för att mäta euroområdets inflation för penningpolitiska ändamål. ECB anser att prisstabilitet bäst upprätthålls genom att sikta på en HIKP-inflation på 2 procent i euroområdet på medellång sikt, med ett symmetriskt åtagande i förhållande till målet eftersom det är precis lika oönskat att inflationen är för låg som att den är för hög. Bostadskostnaden har dessutom stor betydelse vad gäller behovet att ha en bred representation av kostnader för varor och tjänster som konsumeras i en ekonomi.^[101] Eftersom ECB vill att HIKP på lämpligt sätt ska representera konsumtionsmönstren i euroområdets hushåll har ECB-rådet föreslagit olika åtgärder för att bostadskostnaderna bättre ska återspeglas i HIKP för euroområdet.

Vad gäller boende finns det två huvudalternativ: antingen att hyra en bostad eller också bo i en bostad som man själv äger. Hyror har alltid inkluderats i HIKP, men däremot inte de kostnader som är förknippade med ägarbebodda bostäder. ECB-rådet har därför begärt att kostnaderna för ägarbebodda bostäder ska inkluderas i HIKP. Men att införliva dessa kostnader medför olika tekniska och begreppsmässiga utmaningar och i samband med detta behöver man också ta ställning till vilken roll olika EU-institutioner ska spela.

En utmaning är att bostaden är dubbel till sin natur: att köpa ett hus skulle vid en första anblick kunna ses som investering i en tillgång. Men köpare kan ha olika avsikter: de kanske köper huset enbart som en investering (för att hyra ut det) eller i första hand tänker använda det för konsumtion (genom att använda det som ägare). Eftersom en egnahemsägare också gynnas av en eventuell ökning av bostadens värde över tid innebär det att bostaden används för både investeringar och konsumtion. I enlighet med sin rättsliga grund bör HIKP inriktas på konsumtionsutgifter exklusive investeringar. Ur teknisk synvinkel är det dock svårt att isolera konsumtionsdelen, vilket framgår av den stora variationen i hur frågan hanteras mellan länderna.

En annan utmaning gäller den metod som används för att mäta ägarbebodda bostäder. ECB stöder användningen av den så kallade nettoanskaffningsansatsen för att mäta ägarbebodda bostäder. Det är den enda metod som motsvarar den begreppsmässiga ramen för HIKP som mått på köpkraft, eftersom den behandlar en ägarbebodd bostad som vilken annan kapitalvara som helst. Priserna på nya bilar inkluderas t.ex. vid köptillfället även om bilen kommer att användas de närmaste åren. Nettoanskaffningsansatsen används redan för de kvartalsvisa egnahemsprisindex som publiceras av Eurostat. Egnahemsprisindex baseras enbart på transaktioner till hushållssektorn, vilket är samma regel som gäller för HIKP. Försäljning av bostäder mellan hushåll ingår inte, vilket innebär att egnahemsprisindex främst inriktas på nybyggda småhus och lägenheter. Dessa ligger ofta i städernas utkant, på platser där prisutvecklingen kan variera i förhållande till den totala husprisutvecklingen. Transaktionsrelaterade utgifter (t.ex. notariatsavgifter) och utgifter i samband med ägande (t.ex. bostadsrelaterade försäkringar, underhåll och större reparationer) ingår också i egnahemsprisindex. I och med att fokus ligger på köp av nya bostäder kan ett förhållandevis lågt antal transaktioner komma i fråga varje månad. Det kan göra det till en utmaning att beräkna ett månadsprisindex, särskilt för mindre länder. Eftersom egnahemsprisindex har en tidsfördröjning på tre månader (med HIKP publiceras i slutet av rapporteringsmånaden) uppfyller de dessutom inte HIKP-kraven i sitt nuvarande format.

I samband med strategiöversynen tittade ECB-rådet på alla dessa tekniska frågor och hur de skulle lösas. ECB-rådet beslutade att rekommendera en färdplan för att inkludera ägarbebodda bostäder i HIKP med hjälp av nettoanskaffningsansatsen.^[102]

I ECB:s färdplan föreslogs att man först skulle införa ett ECB-internt analytiskt index som kombinerar HIKP med egnahemsprisindex. Eurostat uppmanades också att senast 2023 offentliggöra ett experimentellt kvartals-HIKP som inkluderar egnahemskostnader. Samtidigt kommer det nödvändiga rättsliga arbetet att inledas så att ett officiellt kvartalsindex eventuellt ska kunna göras tillgängligt 2026. Slutmålet är att kunna inkludera ägarbebodda bostäder i HIKP med månadsfrekvens och i rätt tid så att det blir fullt användbart för penningpolitiska syften.

ECB-rådet beslutade också att under övergångsperioden ska nuvarande HIKP fortsätta att vara det huvudsakliga referensindexet för penningpolitiken.^[103] Det separata kvartalsprisindexet för ägarbebodda bostäder samt, när de finns tillgängliga, de kvartalsvisa index som kombinerar HIKP och ägarbebodda bostäder, kommer dock att utgöra ett viktigt komplement som underlag för penningpolitiska beslut.

8 ECB:s forskningsverksamhet

Coronapandemins ekonomiska konsekvenser fortsatte att prägla forsknings­verksamheten under 2021. Den nya enkäten om konsumentförväntningar visade sig vara mycket värdefull för att bedöma situationen för privata hushåll. Samtidigt fortsatte de ordinarie forskningsnätverken sitt arbete. Ett nytt forskningskluster om klimatförändringar inrättades, samtidigt som betydande framsteg gjordes inom Prisma-nätverket som analyserar prisbildningen utifrån mikrodata. Under 2021 återupptogs kontakterna med den akademiska världen. På grund av pandemin var det fortfarande inte lika många konferenser som vanligt, även om virtuella konferenser till viss del ersatte fysiska evenemang.

8.1 Nytt forskningskluster om klimatförändringar

Under 2021 intensifierades forskningen om klimatförändringar. Detta var i linje med ECB:s uttalade önskan om att bättre förstå klimatförändringarnas konsekvenser för penningpolitiken och dess ökade åtagande att bidra till politiska åtgärder för att begränsa och anpassa sig till klimatförändringarna, med beaktande av klimatförändringarnas och klimatpolitikens risker och effekter. Syftet med detta är att fullgöra ECB:s uppdrag. En viktig händelse var att ECBS forskningskluster om klimatförändringar sjösattes under andra halvåret 2021. Detta nya forskningskluster ska främja samordningen mellan forskare från EU:s centralbanker och ECB genom forskningswebbinarier varje månad, informations- och erfarenhetsutbyte och en planerad årlig workshop. Under 2021 var forskningsklustret med och arrangerade en programpunkt om klimatförändringar inom ramen för en årlig workshop för ECBS olika forskningskluster. Inom forskningen hade man inledningsvis ett brett perspektiv på klimatförändringarnas ekonomiska aspekter, men fokus kommer att avgränsas till frågor med närmare koppling till penningpolitiken.^[109]

En del av ECB:s forskning är inriktad på klimatförändringarnas konsekvenser för genomförandet av penningpolitiken. I t.ex. en studie analyseras miljökonsekvenserna av ECB:s program för köp av värdepapper från företagssektorn (CSPP).^[110] I studien konstateras att ECB:s portfölj med företagsobligationer har större övervikt mot koldioxidintensiva sektorer än en marknadsportfölj med sektoriella kapitalstockar. ECB:s portfölj speglar till stor del obligationsmarknadernas sektorsstruktur, men koldioxidintensiva sektorer såsom allmännyttiga tjänster och koldioxidintensiv tillverkning är mer beroende av obligationsfinansiering än sektorer med låga koldioxidutsläpp (se diagram 8.1). Studien bidrar till den pågående diskussionen om huruvida ECB bör överge principen om ”marknadsneutralitet”, där tillgångarnas sammansättning i företagsportföljen speglar obligationsmarknaden, för att i stället välja ett tillvägagångssätt som ska spegla realekonomin och därför återbalansera sina köp mot företag inom grönare sektorer.

Ett annat forskningsområde gäller förhållandet mellan finansiella marknader och klimatförändringar. En studie visade att EU har en lägre nivå av patenterade innovationer inom koldioxidsnål teknik än andra motsvarande aktörer och att nivån skiljer sig mycket åt mellan medlemsstaterna.^[111] En stor del av denna variation förklaras av FoU-investeringar och av tidiga investeringar generellt sett. Dessa resultat visar på de utmaningar som EU står inför vad gäller att stödja utveckling av teknik som begränsar klimatförändringarna, eftersom de totala FoU-utgifterna inte ligger i nivå med rekommendationerna i Lissabonagendan. I studien förespråkas en finans- och penningpolitik som stöder riskkapitalmarknader och FoU-investeringar i grön teknik.

Diagram 8.1

Ekonomiska sektorers andelar av ECB:s CSPP-program

(sektorers andelar av de totala volymerna)

8.2 Andra forskningsnätverk

Under 2021 avslutades arbetsgruppen för forskning om penningpolitik, makrotillsyn och finansiell stabilitet. Forskningen resulterade i ett antal analysresultat och policyimplikationer för sambandet mellan penningpolitik och makrotillsyn. Arbetsgruppen analyserade t.ex. avvägningarna mellan att stödja kreditförsörjningen i ekonomin och riskerna för den finansiella stabiliteten. Makrotillsyn som begränsar systemrisk skyddar visserligen mot allvarliga finansiella recessioner, men kan ha en negativ inverkan genom att begränsa kredittillgången för produktiva ekonomiska aktiviteter under perioder med ekonomisk expansion. Även om penningpolitiska instrument har en viktig funktion för att stödja bankernas förmedlingskapacitet, kan de också få oavsiktliga konsekvenser genom att öka bankernas incitament för risktagande.

Dessa avvägningar behöver beaktas för att uppnå en korrekt kalibrering av dessa instrument så att den finansiella sektorns motståndskraft stärks, eftersom banksystemets finansiella sundhet påverkar transmissionen av penningpolitiken.

Forskningsnätverket Prisma (Price-setting Microdata Analysis Network) studerar prisbildningen hos enskilda företag och detaljhandelsaktörer med hjälp av mikrodata för priser. Under 2021 analyserade nätverket inflationsskillnader mellan hushållen på grund av regionala förutsättningar och skillnader i hushållens konsumtionskorgar.

I en av deras studier undersöktes vilken roll inflationsskillnaderna har mellan olika hushållsinkomstgrupper. Det konstaterades att det fanns stora skillnader i inflationstakten för enskilda hushåll, främst på grund av idiosynkratiskt produkturval inom produktkategorier. Hushållen i låginkomstgrupper har i genomsnitt upplevt en något högre inflation det senaste decenniet. Skillnaderna är emellertid små och varierar mellan länder och över tid. I en annan studie drogs slutsatsen att inflationstakten för höginkomsthushåll påverkas i högre grad av penningpolitiken.

Household Finance and Consumption Network började samla in data för 2021 års omgång av sin återkommande enkät. Inom forskning som har genomförts på basis av denna enkät har det konstaterats att ECB:s program för tillgångsköp har lett till att arbetslösheten har sjunkit kraftigt i den lägre delen av inkomstfördelningen. I annan forskning har man undersökt vilka effekter hushållens heterogenitet får för transmissionen av penningpolitiken, ackumuleringen av bostads- och bolåneskulder samt bostadsägarnas lånebeteende.

De ordinarie forskningsnätverken fortsatte att samordna forskningsarbetet inom ECBS samt att upprätthålla kontakterna med forskare inom den akademiska världen. Framför allt anordnade de tre ECBS-forskningsklustren ”Penningteori”, ”Internationell makroekonomi, finanspolitik, arbetsmarknadsekonomi, konkurrenskraft och EMU-styrning” och ”Finansiell stabilitet, makroreglering och mikrotillsyn” workshops om de mest angelägna frågorna inom dessa områden, delvis med koppling till pandemin. Forskningen visade bland annat att frigörandet av makrotillsynsbuffertar har bidragit till kreditgivningen till hushåll. Vid en annan klusterworkshop diskuterades covid-19-pandemins konsekvenser på medellång sikt för omfördelningseffekter inom handel och arbetsmarknader.

8.3 Konferenser och publikationer

Pandemin innebar att kontakterna med den akademiska världen fortfarande var något begränsade. Majoriteten av de regelbundna konferenserna och samråden anordnades som online-evenemang, många i mindre omfattning än under tidigare år. Det gällde t.ex. ECB:s forum för centralbanksverksamhet, ECB:s årliga forskningskonferens och ECB:s konferens om penningpolitik. Vid dessa konferenser diskuterades de mer långvariga konsekvenserna av covid-19 och alternativ för politiska åtgärder, men även innovativ forskning om penningpolitikens transmission och finansmarknadens strukturer behandlades. En av konferenserna var CEPR/EBRD/ECB:s första symposium om klimatförändringar, finansiering och grön tillväxt, som anordnades på ECB. Här sammanfördes beslutsfattare och akademiker från ekonomins och klimatvetenskapens områden, medan ECB:s elfte konferens om prognosteknik behandlade olika prognosmetoder för onormala tider.

Under 2021 publicerade ECB:s experter 126 rapporter i ECB:s Working Paper Series. Utöver detta publicerades mer policy- eller metodinriktade studier i ECB:s Occasional Paper Series, Statistics Paper Series och Discussion Paper Series. I Occasional Papers publicerades under 2021 en rad studier som utarbetats av arbetsflödena i ECB:s strategiöversyn. En stor del av ECB:s forskning publicerades även i välkända akademiska tidskrifter, medan 14 artiklar publicerades i ECB:s Research Bulletin, som riktar sig till en mer allmän publik.

Ruta 10
Det finanspolitiska stödet under pandemin – insikter från ECB:s nya enkät om konsumentförväntningar

Coronapandemin har haft mycket varierande ekonomisk och finansiell inverkan på privata hushåll och konsumenter, beroende på deras personliga och ekonomiska situation.^[112] Det är allmänt erkänt att hushållens behov av ekonomiskt stöd har varierat beroende på land, ekonomisk sektor, typ av sysselsättning och demografiska egenskaper, t.ex. familje- och föräldrastatus.

Pandemins varierande påverkan var en enorm utmaning när det finanspolitiska stödet skulle kanaliseras på ett riktat och effektivt sätt. Det nationella regeringarna i euroområdet gav hushållen omfattande finansiellt stöd i en rad olika former. Åtgärderna omfattar alltifrån traditionella avsättningar för social trygghet, t.ex. automatiska stabilisatorer och befintliga välfärdsprogram, till tidsspecifika inkomststöd med anledning av pandemin, inbegripet icke-finansiella stöd (t.ex. utökad barnomsorg). Dessutom stödde regeringarna hushållen indirekt genom företagssubventioner, t.ex. direkta anställningssubventioner, lånegarantier och moratorier.

Under 2021 visade sig ECB:s nya enkät om konsumentförväntningar (CES) vara en värdefull informationskälla för att följa de ekonomiska effekterna av dessa politiska åtgärder. Baserat på representativa urval av privata hushåll i euroområdets sex största ekonomier (Belgien, Tyskland, Spanien, Frankrike, Italien och Nederländerna) genomfördes enkätintervjuer via internet varje månad, vilket gav aktuella och internationellt jämförbara uppgifter. Pilotfasen av enkäten inleddes i januari 2020 och följdes därefter av en vidareutvecklingsfas under andra halvåret 2021, där arbetet fortsatte in under 2022. Under denna fas kommer det att införas ett större urval och en bredare täckning av länder, med ytterligare fem euroländer.

Diagram A

Typ av pandemirelaterat statligt stöd 2020

(andel av svarande som angav att de hade fått stöd, efter typ)

Enkäten gjorde det möjligt att bedöma hur det statliga stödet fördelades mellan enskilda hushåll, vilken typ av stöd som fanns tillgängligt samt hushållens uppfattning om dessa finanspolitiska åtgärder. Den visade t.ex. att åtgärderna var mycket riktade och stöttade de mest behövande hushållen. Som framgår av diagram A angav knappt 30 procent av hushållen i euroområdet att de hade fått någon form av statligt stöd, medan återstående hushåll angav att de inte fått något stöd. Dessutom kom en betydligt större andel av de svarande som fått stöd från hushåll i de båda lägsta inkomstkvintilerna.^[113] Den viktigaste typen av stöd var ersättning för förlorad arbetsinkomst, något som cirka 6 procent av de svarande hade fått.

I enkäten uppmanades dessutom hushållen att ange om de upplevde att de finanspolitiska stödåtgärderna var tillräckliga sett till deras egen ekonomiska situation, oavsett om de hade fått sådant stöd i någon form. Resultaten tyder på att det finns ett positivt samband mellan dessa uppfattningar och hushållens konsumtion, vilket t.ex. åskådliggörs i diagram B vad gäller konsumtionen av semestrar och konsumtionsvaror. Forskning baserad på data från denna enkät pekar också på att sådana uppfattningar kan vara en viktig konsumtionsstabiliserande faktor. Hushåll som anser att de statliga åtgärderna varit tillräckliga tenderar att konsumera mer, särskilt på stora utgiftsposter som paketresor och bilar, vilket återspeglar en mer optimistisk syn på inkomstutsikter, framtida tillgång till krediter och finansiell situation.^[114] Detta mönster konstaterades även för hushåll som inte fått något statligt stöd, vilket tyder på att finanspolitiska åtgärder kan få mer omfattande konsekvenser genom att de påverkar beteendet hos alla hushåll och inte bara hos de avsedda eller faktiska mottagarna.

Diagram B

Upplevd tillräcklighet av statligt pandemistöd i förhållande till konsumtion

(x-axeln: genomsnittlig upplevd tillräcklighet från 0 – ”mycket dålig” till 10 – ”mycket bra”; y-axeln: panel a: andel svarande som hade köpt en semester den senaste månaden; panel b) rapporterad konsumtion av icke-varaktiga varor under den senaste månaden))

9 Verksamhet och skyldigheter inom det rättsliga området

I detta kapitel behandlas EU-domstolens jurisdiktion över ECB. Här finns information om ECB:s yttranden samt fall av bristande efterlevnad av skyldigheten att höra ECB om lagförslag som faller inom dess behörighetsområde. I kapitlet redogörs även för ECB:s arbete med att övervaka efterlevnaden av förbudet mot monetär finansiering och positiv särbehandling.

9.1 EU-domstolens jurisdiktion över ECB

Den 30 november 2021 tolkade EU-domstolen (stora avdelningen) för första gången protokoll (nr 7) om Europeiska unionens immunitet och privilegier med avseende på cheferna för medlemsstaternas nationella centralbanker. Begäran om förhandsavgörande hade framställts i ett brottmål mot den tidigare centralbankschefen för Latvijas Banka avseende korruptionsbrott och penningtvätt (mål C-3/20). Denna bedömning är viktig ur flera perspektiv. För det första klargjorde domstolen att de nationella centralbankscheferna omfattas av immunitet mot rättsliga förfaranden vad gäller handlingar som de utför i sin tjänsteutövning som medlem av ett av ECB:s organ, på liknande sätt som unionens tjänstemän och övriga anställda. Domstolen upprepade att befattningen som chef för en nationell centralbank kännetecknas av att den innebär en dubbel roll som tar sig uttryck i en hybridstatus – både som nationell myndighet och som medlem av ett ECB-organ (se även de förenade målen C-202/18 och C-238/18, Rimšēvičs och ECB mot Republiken Lettland). För det andra är immuniteten mot rättsliga förfaranden inte begränsad till domstolsförfaranden, utan kan även omfatta brottsutredningar. För det tredje måste den nationella myndigheten samråda med ECB om den under något skede av det straffrättsliga förfarandet finner att den aktuella handlingen kan ha utförts av en nationell centralbankschef i dennes tjänsteutövning som medlem av ett av ECB:s organ. Om ECB anser att handlingarna faktiskt utfördes i denna egenskap måste den nationella myndigheten begära att ECB upphäver immuniteten för den nationella centralbankschefen. Det är då enbart upp till ECB att avgöra om ett sådant undantag strider mot unionens intressen. För det fjärde faller bedrägeri, korruption och penningtvätt utanför de uppgifter som åvilar en medlem i ett av ECB:s organ. För det femte får bevisning som har samlats in under förundersökningen mot en nationell centralbankschef som omfattas av immunitet användas under straffrättsliga förfaranden mot denna centralbankschef vad gäller handlingar som inte omfattas av immunitet eller mot andra personer. Slutligen strider otillbörliga brottsutredningar eller straffrättsliga förfaranden för handlingar som inte omfattas av immunitet mot principen om lojalt samarbete.

Den 6 maj 2021 meddelade EU-domstolen efter överklagande en dom om upptagande till sakprövning av en talan om ogiltigförklaring av ett fastställande av att ett kreditinstitut fallerar eller sannolikt kommer att fallera enligt artikel 18.1 a i förordning nr 806/2014 (de förenade målen C-551/19 P och C-552/19 P, ABLV Bank AS m.fl. mot ECB). En bedömning att en enhet fallerar eller sannolikt kommer att fallera är ett steg i det resolutionsförfarande som avses i artikel 18 i den förordningen. För att en resolutionsordning ska kunna antas enligt det förfarandet måste tre kumulativa villkor vara uppfyllda, nämligen att i) ett kreditinstitut fallerar eller sannolikt kommer att fallera, ii) det inte finns några rimliga utsikter att några alternativa åtgärder skulle kunna förhindra dess fallissemang inom rimlig tid, och iii) en resolutionsåtgärd är nödvändig av hänsyn till allmänintresset. Det första villkoret kan bedömas av ECB eller av den gemensamma resolutionsnämnden, medan det andra och det tredje villkoret bedöms av den gemensamma resolutionsnämnden.

Domstolen bekräftade tribunalens slutsats i dess beslut i målen T-281/18 och T-283/18, närmare bestämt att talan om ogiltigförklaring av ECB:s bedömning att ett kreditinstitut fallerar eller sannolikt kommer att fallera inte kan tas upp till sakprövning. Domstolen bekräftade ECB:s argument och konstaterade att bedömningar av att ett kreditinstitut fallerar eller sannolikt kommer att fallera utgör förberedande åtgärder i resolutionsförfarandet. De har ingen bindande rättsverkan som klart förändrar ett kreditinstituts rättsliga ställning. Enligt domstolen ska resolutionsförfarandet anses utgöra ”ett komplext administrativt förfarande i vilket flera myndigheter medverkar och där endast det slutliga resultatet, som följer av att nämnden utövar sin befogenhet, kan bli föremål för [...] domstolsprövning” vid unionsdomstolarna. ECB:s bedömning av att ett kreditinstitut fallerar eller sannolikt kommer att fallera prövas således inte av domstol, men kan komma att prövas indirekt inom ramen för ett domstolsförfarande mot den gemensamma resolutionsnämndens beslut att avsluta förfarandet enligt artikel 18 i förordning nr 806/2014.

9.2 ECB:s yttranden och fall av bristande efterlevnad

Enligt artiklarna 127.4 och 282.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska ECB höras om varje förslag till EU-lagstiftning eller nationell lagstiftning inom sitt behörighetsområde. Samtliga ECB-yttranden publiceras i EUR-Lex. ECB-yttranden om förslag till EU-lagstiftning publiceras även i Europeiska unionens officiella tidning. Under 2021 antog ECB åtta yttranden om förslag till EU-rättsakter och 32 yttranden om nationella lagförslag inom sitt behörighetsområde.

Tre fall av bristande efterlevnad av skyldigheten att höra ECB om lagstiftningsförslag konstaterades^[115] vad gäller nationell lagstiftning. Det första fallet gällde en ändring i Litauens arbetslagstiftning som innebär att det krävs att lön och andra anställningsrelaterade betalningar ska betalas in till ett bankkonto som den anställde har uppgett. I linje med tidigare ECB-yttranden, där det begärts att proportionalitetskravet skulle uppfyllas, bedömdes detta fall som uppenbart och väsentligt med tanke på dess potentiella begränsande inverkan på bl.a. betalningsmedel i Litauen. Det andra fallet gällde en ändring i den polska lagen om personlig inkomstskatt, som bland annat medför vissa begränsningar av kontantbetalningar för konsumenter och företag. I linje med tidigare ECB-yttranden bedömdes detta fall som uppenbart och väsentligt med tanke på dess potentiella begränsande inverkan på bl.a. betalningsmedel i Polen. Det tredje fallet gällde en spansk lag om åtgärder för att förhindra och bekämpa skattebedrägeri, där det införts en gräns på 1 000 euro för kontantbetalningar från fysiska personer som har skattehemvist i Spanien och som inte agerar inom ramen för yrkesutövning eller näringsverksamhet till parter som agerar inom ramen för yrkesutövning eller näringsverksamhet. I linje med tidigare ECB-yttranden bedömdes detta fall som uppenbart och väsentligt med tanke på dess potentiellt negativa inverkan på kontantbetalningssystemet i Spanien.

ECB antog sju yttranden om EU-förslag rörande innovationer inom digital finansiering, grön finansiering och artificiell intelligens (AI). De gällde reglering av kryptotillgångar, finanssektorns cybersäkerhet och digitala operativa motståndskraft, en pilotordning för marknadsinfrastruktur som baseras på teknik för distribuerade liggare, företagens hållbarhetsrapportering och gröna obligationer samt kreditinstituts tillhandahållande och användning av AI-system. I dessa yttranden framfördes en rad olika synpunkter om vilka konsekvenser dessa innovationer skulle få för penningpolitik, marknadsinfrastruktur och betalningar, tillsyn över kreditinstitut samt finansiell stabilitet. ECB antog även ett yttrande som manade till försiktighet vad gäller ett EU-förslag om att ECB:s referensväxelkurser för euron skulle vara obligatoriska vid valutaväxlingstjänster.

ECB antog flera yttranden om valutafrågor och betalningsmedel, bland annat om utgivning och cirkulation av eurosedlar och euromynt i Lettland, skyldigheten att ta emot kontantbetalningar i Danmark och Polen, skydd mot förfalskning av eurosedlar och euromynt i Irland och avrundningsregler för eurocentbetalningar i Slovakien.

ECB antog flera yttranden om nationella lagförslag om reglering och tillsyn av avvecklingssystem för betalningar och/eller värdepapper i Italien, Lettland, Litauen och Ungern.

ECB antog många yttranden om nationella lagförslag som gäller de nationella centralbankerna, bland annat Banco de Españas nya uppgifter vad gäller tillsyn över kreditinstituts emissioner av säkerställda obligationer samt över betaltjänstanvändarnas efterlevnad av Sepa-kraven, efterlevnad av kraven på centralbanksoberoende vad gäller stadgarna för Българска народна банка (Bulgariens nationalbank), en omfattande reform av Latvijas Banka som innebär att styrningsstrukturen uppdateras och tillsyns- och resolutionsfunktioner enligt plan ska integreras i centralbanken, Eesti Panks ansvar för Estlands finanstillsynsmyndighet (Finantsinspektsioon), behovet att nationella centralbanker ersätts i enlighet med förbudet mot monetär finansiering för att utföra statliga uppgifter, t.ex. Central Bank of Cyprus nya uppgift inom det nationella försvaret, Central Bank of Irelands myntrelaterade uppgifter och Oesterreichische Nationalbanks uppgifter i förhållande till Österrikes rådgivande finanspolitiska råd (Fiskalrat), specificering av Magyar Nemzeti Banks uppdrag i fråga om miljömässig hållbarhet, uppmaning till de ungerska myndigheterna att inte uppdra åt Magyar Nemzeti Bank att tillhandahålla energieffektivitetslån direkt till konsumenter, efterlevnad av förbudet mot monetär finansiering vad gäller Narodowy Bank Polskis utlåning till den polska bankgarantifonden, ökad rättssäkerhet för Narodowy Bank Polskis utlåningstransaktioner, efterlevnad av fördragets krav vad gäller Central Bank of Cyprus nya civila beredskapsuppgifter, efterlevnad av förbudet mot monetär finansiering vad gäller Banca d’Italias och Oesterreichische Nationalbanks bidrag till Italiens och Österrikes deltagande i IMF-relaterade program, den föreslagna uppgiften för Banka Slovenije vad gäller att övervaka institutens efterlevnad av omstruktureringen av lån i schweizerfranc, Central Bank of Cyprus deltagande i övervakningen av den cypriotiska statens garantisystem för kreditinstitut under covid-19-pandemin, konsekvenserna av kraven på informationsfrihet för Oesterreichische Nationalbank samt slutligen Narodowy Bank Polskis kassakrav.

ECB antog flera yttranden om nationella lagförslag som gäller statistikfrågor, bland annat uppgifter från multinationella företagsgrupper i Tyskland, upprättandet av ett nationellt ID-nummer för företag och ett register för grundläggande företagsdata i Tyskland, insamling av statistik om gränsöverskridande tjänster i Österrike, insamling av statistik i Lettland och rapportering av kreditrelaterade data i Belgien.

ECB antog flera yttranden om nationella lagförslag som gäller tillsyn av kreditinstitut, bland annat konsekvenserna av kraven på informationsfrihet i Österrike, konsekvenserna av ett ramverk för öppenhet avseende avtal i samband med att offentliga medel i Portugal används för skydd av konfidentiell tillsynsinformation, grekiska kreditinstituts uppskjutna skattefordringar, inrättande av estländska kreditinstitut med ett startkapital på 1–5 miljoner euro, uppfyllande av kraven på en oberoende banktillsyn vad gäller en statlig revision av Estlands finanstillsynsmyndighet, tillstånd för finländska och spanska kreditinstitut att ge ut säkerställda obligationer, tidsfrister då Estlands finanstillsynsmyndighet eller ECB ska ha genomfört lämplighetsbedömningar av ledamöter i ledningsorgan och ledande befattningshavare i estländska kreditinstitut, tillsyn över utkontrakteringsavtal som tyska kreditinstitut ingår, införande av nya skäl att inleda processen för att återkalla banktillståndet för slovenska kreditinstitut samt erkännande av att slutavräkning är riskreducerande för kreditinstitut på basis av lettisk lagstiftning.

ECB antog flera yttranden om nationella lagförslag som gäller finansiell stabilitet, bland annat den grekiska finansiella stabilitetsfondens deltagande i grekiska kreditinstituts kapitalökningar för andra ändamål än förebyggande rekapitalisering eller resolution, Latvijas Bankas makrotillsynsuppdrag och verktygslåda, omstruktureringen av lån i schweizerfranc i Slovenien, regleringen av löptidsobalanser för ungerska lån och genomdrivande av avtal om slutavräkning i Lettland.

9.3 Efterlevnad av förbudet mot monetär finansiering och positiv särbehandling

I artikel 271 d i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt tilldelas ECB uppgiften att övervaka hur de nationella centralbankerna i EU följer förbuden i artiklarna 123 och 124 i fördraget samt i rådets förordningar (EG) nr 3603/93 och 3604/93. Enligt artikel 123 är det förbjudet för ECB och de nationella centralbankerna att ge offentliga myndigheter, EU-institutioner och EU-organ rätt att övertrassera sina konton eller att ge dem andra former av krediter, eller att förvärva skuldförbindelser utgivna av dessa institutioner direkt från dem. Enligt artikel 124 är varje åtgärd som ger offentliga myndigheter, EU-institutioner och EU-organ en positiv särbehandling hos finansinstitut förbjuden, såvida den inte är baserad på tillsynsmässiga hänsyn. Vid sidan om ECB-rådet övervakar även Europeiska kommissionen att medlemsstaterna följer dessa bestämmelser.

ECB övervakar även de köp som görs av centralbankerna i EU på andrahandsmarknaden av skuldinstrument utgivna av den egna offentliga sektorn, den offentliga sektorn i andra medlemsstater, EU-institutioner och EU-organ. Enligt skälen i rådets förordning (EG) nr 3603/93 får köp på andrahandsmarknaden av skuldinstrument utgivna av den offentliga sektorn inte vara ett sätt att kringgå artikel 123 i fördraget. Sådana köp får inte utgöra en form av indirekt monetär finansiering av den offentliga sektorn.

ECB:s övervakning vad gäller 2021 bekräftade att artiklarna 123 och 124 i fördraget överlag respekterades.

ECB kommer att fortsätta att övervaka Magyar Nemzeti Banks engagemang i Budapestbörsen, eftersom den ungerska centralbankens förvärv av majoritetsinnehavet i börsen 2015 fortfarande kan anses väcka farhågor om monetär finansiering.

Den irländska centralbanken har under 2021 minskat sitt innehav av tillgångar relaterade till Irish Bank Resolution Corporation genom försäljning av långfristiga växlar med rörlig ränta. Detta är ett steg i rätt riktning mot den fullständiga avyttring av dessa tillgångar som krävs. En fortsatt försäljning i lämplig takt skulle ytterligare dämpa de allvarliga farhågor om monetär finansiering som alltjämt kvarstår.

De nationella centralbankernas finansiering av den offentliga sektorns åtaganden gentemot IMF ska inte anses som monetär finansiering, förutsatt att den resulterar i fordringar på utlandet som har karaktär av reserver eller liknande tillgångar. Via IMF har dock flera nationella centralbanker gjort finansiella donationer som syftar till att ge skuldlättnad för kraftigt skuldsatta fattiga länder och dessa donationer resulterar inte i fordringar på utlandet. Den här formen av finansiella bidrag från nationella centralbanker till IMF-initiativ är därför inte förenlig med förbudet mot monetär finansiering och här behövs korrigerande åtgärder.

10 ECB i förhållande till EU och omvärlden

ECB fortsatte att föra en nära dialog med europeiska och internationella partner under 2021. ECB:s förhållande till Europaparlamentet är en hörnsten i ECB:s ramverk för ansvarighet. ECB hade under hela året nära kontakter med Europaparlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor (ECON) genom ordinarie utfrågningar, skriftväxling och ytterligare möten om strategiöversynen och den digitala euron. Utanför Europa deltog ECB också i en konstruktiv dialog med G20-ländernas finansministerier och centralbanker samt i diskussioner om centralbanksfrågor med Internationella valutafonden (IMF). Fokus låg här framför allt på politiska åtgärder för att främja en global återhämtning från covid-19-pandemin. ECB bidrog även med sina expertkunskaper och perspektiv till Europeiska unionens eller euroländernas gemensamma ståndpunkter i internationella forum. En ny generell tilldelning av IMF:s särskilda dragningsrätter var en milstolpe för att stödja världsekonomin. Här bestod Eurosystemets funktion i att se till att den frivilliga marknaden för utbyte av särskilda dragningsrätter var välfungerande.

10.1 ECB:s ansvarsskyldighet

ECB:s oberoende enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF) gör det möjligt för ECB att fullgöra sitt uppdrag att upprätthålla prisstabilitet utan politisk inblandning. Oberoende måste åtföljas av motsvarande grad av ansvar, och i enlighet med fördraget utkrävs ECB i första hand ansvar för sina handlingar av Europaparlamentet, det organ som består av EU-invånarnas folkvalda företrädare. Ett effektivt fullgörande av ECB:s ansvarighetsskyldigheter gentemot Europaparlamentet har varit, och fortsätter att vara, en nödvändighet för ECB. Den tvåvägsdialog som upprättats med Europaparlamentet gör det möjligt för ECB att förklara sina åtgärder för EU-medborgarnas företrädare och att lyssna på deras farhågor. Utöver de krav som fastställs i artikel 284.3 i EUF-fördraget har ECB:s ansvarighetspraxis utvecklats flexibelt. Som komplement finns den domstolsprövning som utförs av EU-domstolen.

Under 2021 deltog ECB:s ordförande i fyra ordinarie utfrågningar i ECON-utskottet samt i plenarsammanträdet om ECB:s årsrapport 2019 i februari. Vice ordföranden presenterade ECB:s årsrapport 2020 för ECON i april 2021. ECB offentliggjorde sin återkoppling på de synpunkter som lämnats av Europaparlamentet inom ramen för dess resolution om årsrapporten för 2019. ECB besvarade även 46 skriftliga frågor från ledamöter av Europaparlamentet 2021.

Utöver dessa regelbundna kontakter hade ECB även nära kontakt med ECON-utskottet vad gäller strategiöversynen och den digitala euron (se ruta 11). En delegation med ledamöter från ECON-utskottet deltog i det årliga besöket på ECB i februari, som 2021 genomfördes virtuellt. I maj anordnade ECB dessutom ytterligare ett virtuellt besök om strategiöversynen, inom ramen för sina lyssna in-event, samt ytterligare ett virtuellt besök om en digital euro med ECB:s ordförande och direktionsledamöterna Lane och Panetta. Sedan resultatet av strategiöversynen presenterats den 8 juli anordnade ECB även ett möte med ECON-utskottet för att förklara den nya penningpolitiska strategin och besvara frågor från ECON-utskottets ledamöter.

Den senaste Eurobarometer-undersökningen visade att 79 procent av de svarande i euroområdet är för euron och att 47 procent har övervägande förtroende för ECB.^[116] För båda indikatorerna utgör detta en ökning i förhållande till nivåerna före pandemin (hösten 2019) och ett positivt resultat jämfört med tidigare krisperioder. Dessa förbättringar tyder på att medborgarna inser vilket arbete som ECB har utfört för att hantera pandemikrisen och förbättra kommunikationen till invånarna. ECB kommer att fortsätta sitt arbete för att föra en konstruktiv dialog med Europaparlamentet och invånarna för att förklara sina beslut och lyssna på deras farhågor.

10.2 Internationella förbindelser

G20

G20-ländernas finansministrar och centralbankschefer upprepade vid flera tillfällen att de skulle fortsätta att använda alla tillgängliga verktyg så länge det krävs för att hantera covid-19-pandemin. Inför framtiden framhöll G20 att det behövs ett alltmer riktat stöd för en inkluderande, digital, grön och hållbar återhämtning, inbegripet en frivillig flerårig färdplan för hållbar finansiering. När det gäller andra frågor som rör finanssektorn började G20 genomföra färdplanen för att förbättra gränsöverskridande betalningar och förde diskussioner om digitala centralbanks­pengar och globala stablecoins. G20 noterade också behovet av att stärka motståndskraften inom finansförmedling utanför banksektorn, inbegripet penningmarknadsfonder, och godkände Financial Stability Boards olika arbetsprogram. Dessutom godkände G20 det banbrytande OECD-avtalet om en internationell skattereform. Vad gäller stöd till utsatta länder arbetade G20 för att komma till rätta med sårbarheter på skuldsidan med hjälp av den gemensamma ramen för skuldbehandling utöver det tillfälliga initiativet för uppskov av skuldavbetalningar.

Policyfrågor som rör IMF och den internationella finansiella arkitekturen

IMF fortsatte att vara en central del av det internationella samfundets pandemirespons, och det totala utlåningsstödet sedan mars 2020 omfattade nästan hälften av medlemmarna, särskilt låginkomstländer. Trots den breda utlåningen var IMF:s resurser fortsatt tillräckliga, men övervakades fortlöpande. En milstolpe för världsekonomin sommaren 2021 var att IMF:s generella tilldelning av särskilda dragningsrätter (SDR) nådde historiska nivåer (se ruta 12). Vid årsmötena 2021 nåddes även en bred överenskommelse om att fortsätta med att på frivillig väg föra över SDR från medlemmar med starka externa positioner till låginkomstländer och sårbara medelinkomstländer. Detta kommer även att ske genom en ny IMF-förvaltad fond, Resilience and Sustainability Trust, som ska utvecklas och upprättas inom en snar framtid. För att centralbanker inom ECBS ska kunna låna ut SDR till RST-fonden måste de kunna användas som reservtillgångar, vilket innebär tillräcklig likviditet och låg kreditrisk för centralbanksfordringar.

Med tanke på pandemins påverkan på skuldsituationen i många länder fortsatte IMF sitt arbete med skuldrelaterade frågor. En arbetsgrupp inom ECBS kommitté för internationella förbindelser lämnade en rapport om IMF:s roll vid omstruktureringar av statsskuld. I denna rapport fanns ett antal rekommendationer som utgör ett värdefullt bidrag till granskningen av IMF:s skuldpolitik, särskilt policyn att låna ut till länder med betalningseftersläpning.

Efterhand som länder återhämtar sig från krisen kommer IMF:s övervakning att bli allt viktigare när länder söker råd om vägen mot en grön, inkluderande och digital återhämtning. I maj 2021 slutförde därför IMF översynen av den omfattande övervakningen samt översynen av programmet för granskning av den finansiella sektorn. IMF utarbetade också en strategi för arbetet med klimatförändrings­relaterade politiska utmaningar. Under 2022 kommer IMF att avsluta översynen av sitt institutionella ställningstagande från 2012 om avreglering och hantering av kapitalflöden (som innebär att det under vissa omständigheter använda sig av åtgärder för hantering av kapitalflöden).

11 God styrning och ökad social och miljörelaterad hållbarhet på ECB

Under 2021 åtog sig ECB att börja rapportera mer heltäckande om hållbarhetsfrågor – miljö, sociala aspekter och styrning (ESG) – som är relevanta för interna och externa intressenter. Arbete inleddes därför med att börja utöka ECB:s nuvarande ramverk för miljörapportering så att det omfattar frågor som rör styrning, sociala aspekter och personal, med hänsyn till kraven i direktivet om tillhandahållande av icke-finansiell information.^[127] I detta kapitel sammanfattas ECB:s strategi för dessa frågor, som identifierats genom en väsentlighetsbedömning. Det här arbetet var viktigt både för att fastställa rapporteringsinnehåll och för att fungera som underlag inför den kommande översynen av ECB:s verksamhetsstrategi som syftar till att i ännu högre grad integrera hållbarhet i organisationens styrning.

11.1 Hantering av hållbarhet och relaterade konsekvenser och risker

Under 2021 identifierade ECB sina viktigaste hållbarhetsfrågor genom en väsentlighetsbedömning som samordnades av en intern arbetsgrupp med representanter från relevanta delar av organisationen. Den första delen av bedömningen bestod i att välja ut hållbarhetsfrågor baserat på befintliga hållbarhetsrelaterade riktlinjer, standarder och referensvärden samt på en analys av ECB:s kontext och relevanta intressenters förväntningar. Den andra delen innebar ett aktivt åtagande med interna och externa motparter, däribland företrädare för nationella centralbanker, EU-institutioner och några av ECB:s viktigaste externa tjänsteleverantörer.

Frågornas relevans (dvs. väsentlighet) bedömdes med hänsyn till både interna och externa perspektiv på hur hållbarhetsfrågor påverkar organisationen samt organisationens påverkan på samhälle och miljö. Därefter presenterades de väsentliga frågor som identifierats för direktionen. Dessa användes sedan för att fastställa de viktigaste rapporteringsfrågorna för årsrapporten (se diagram 11.1).

Diagram 11.1

ECB:s viktiga hållbarhetsfrågor

ECB hanterar även hållbarhetsrisker som en del av sin styrning av hur operativa risker hanteras. Som beskrivs mer ingående i årsbokslutets kapitel om riskhantering utgör hantering av operativ risk en integrerad del av ECB:s styrningsstruktur.^[128] ECB har infört ledningsprocesser som främjar en effektiv hantering av samtliga operativa risker, inklusive eventuella risker och möjligheter som rör ekonomi, sociala aspekter och styrning.

I praktiken bedöms ESG-relaterade risker och möjligheter bland annat i förhållande till de årliga uppdateringarna av risker och motståndskraft. De återspeglas i den miljöskanning av framväxande trender som utgör underlag för diskussioner med den högsta ledningen. De beaktas också när man identifierar, bedömer, reagerar på, rapporterar och övervakar operativa risker, incidenter och kontroller för olika verksamhetsområden, antingen som en del av sina årliga processer eller på ad hoc-basis under året som en del av den dagliga ledningen.

11.2 Stärkt etik och integritet

ECB tog fram nya initiativ, t.ex. etikveckan, öppna etikdagar för nyanställda och särskilda utbildningstillfällen, för att presentera etikreglerna för personalen på ett mer effektivt och hållbart sätt. Alla nyanställda går en obligatorisk e-kurs om vad det innebär att agera etiskt. Dessa initiativ stärker ytterligare det befintliga etiska ramverket för all personal, som ligger till grund för ECB:s åtagande att främja integritet, god organisationsstyrning och högsta etiska standarder. ECB:s anställda är medvetna om och använder sig av det befintliga ramverket: under 2021 besvarade byrån för efterlevnad och styrning (det organ som har ansvar för att se till så att ECB följer etik- och styrningsreglerna) över 2 000 frågor om en rad olika ämnen. Frågorna var jämnt fördelade mellan centralbanks- och banktillsynspersonal. Nära 60 procent av frågorna gällde medarbetarnas privata finansiella transaktioner och därefter kom frågor om externa aktiviteter och begränsningar efter avslutad anställning (se diagram 11.1). Efterlevnadskontroller, som genomfördes med hjälp av ett externt revisionsföretag, bekräftade att ECB:s medarbetare och ECB-ledamöter i högnivåorgan i allmänhet följer reglerna om privata finansiella transaktioner.

Diagram 11.1

Översikt över förfrågningar om råd från ECB:s medarbetare 2021

(antal förfrågningar)

2021 var det första hela verksamhetsåret för visselblåsarverktyget. Detta digitala nätbaserade rapporteringsverktyg har varit i drift sedan oktober 2020 och här kan personal anmäla påstådda överträdelser avseende tjänsteutövningen. Under året inkom en blandning av anonyma och icke-anonyma anmälningar (både via visselblåsarverktyget och andra kanaler) som gällde en rad olika frågor, alltifrån överträdelser avseende värdighet på arbetsplatsen till bedrägeri eller förskingring. Samtliga anmälningar bedöms först preliminärt och därefter kan ytterligare åtgärder vidtas. Vad gäller högre ECB-tjänstemän fortsatte ECB:s etikkommitté att ge råd om genomförandet av den gemensamma uppförandekoden och granskade förklaringar om potentiella intressekonflikter från ledamöterna i direktionen, ECB-rådet och tillsynsnämnden innan de offentliggjordes på ECB:s webbplatser. Under 2021 kom etikkommittén med ett ökat antal yttranden. Majoriteten av dessa gällde aktiviteter som har bedrivits som privatperson och aktiviteter efter avslutad tjänstgöring.^[129]

Som ett resultat av den regelbundna granskningen antog ECB-rådet nya etiska riktlinjer^[130] för Eurosystemet och den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM). I dessa riktlinjer fastställs förbättrade integritetsstandarder för alla centralbanker i euroområdet och nationella behöriga myndigheter. Genom dessa riktlinjer stärks bestämmelserna om vad som gäller före och efter anställning samt reglerna om privata finansiella transaktioner, så att intressekonflikter kan hanteras på ett mer effektivt sätt. Eurosystemets centralbanker och de nationella behöriga myndigheterna måste genomföra de nya kraven inom 18 månader.

Granskningen utfördes av arbetsgruppen för etik- och efterlevnadsansvariga – ett forum som omvandlades till en etik- och efterlevnadskonferens 2021. ECB-rådet ansåg att detta bättre skulle återspegla gruppens permanenta karaktär, dess täckning för hela Eurosystemet och SSM samt etik- och efterlevnadsfrågornas ökande betydelse i allmänhet.

På internationell nivå hade ECB möjlighet att stå värd för det 13:e årsmötet inom det etiska nätverket av multilaterala organisationer (ENMO), som öppnades av ECB:s ordförande och samlade högre etiktjänstemän från mer än 40 multilaterala mellanstatliga institutioner för att diskutera bästa praxis, aktuella etiska frågor och utmaningar.

11.3 Ökad öppenhet och kontakter med allmänheten

Under 2021 vidtog ECB omfattande åtgärder för att bli tydligare gentemot den bredare allmänheten, framför allt genom att använda sig av nya tillvägagångssätt för penningpolitisk kommunikation (se ruta 3). Samtidigt fortsatte ECB att göra pandemins utmaningar till möjligheter och hitta nya sätt att nå ut till olika målgrupper. ECB fortsatte att stå fast vid sitt åtagande att handlingar ska vara tillgängliga, vilket är en viktig del av institutionens transparens och ansvarighet, och satsade på att föra en dialog med invånarna för att främja bättre förståelse för ECB:s roll och skälen för dess beslut.

Kontakter under pandemin: stärker onlinekommunikationen med den bredare allmänheten

För att öka sin närvaro online och öka begripligheten för en bredare publik gjorde ECB under 2021 en omfattande omgörning av sina webbplatser. Både ECB:s webbplats och webbplatsen för banktillsyn har nu fått en ny design med modernare layout och förbättrad navigering, även för mobila enheter. Den nya designen följer moderna digitala designstrategier. Fokus ligger på att berätta i bilder, skapa ökad läsbarhet och presentera arbetet inom ECB och ECB:s banktillsyn på ett attraktivt sätt. Stora delar av webbplatserna, särskilt startsidorna för olika teman, finns på de 24 officiella EU-språken. Trafiken till dessa startsidor mer än fördubblades efter lanseringen av den nya utformningen av ECB:s webbplatser.

Moderna kommunikationsformat som ECB:s blogg och ECB:s poddcast fortsatte att vara attraktiva och framgångsrika metoder för att förmedla insikter om beslutsfattarnas perspektiv i viktiga frågor, t.ex. ECB:s senaste beslut, en digital euro eller centralbankernas roll i kampen mot klimatförändringen. Ett ökat antal personer följde ECB:s poddcast, som framför allt lockade en yngre publik. I avsnitten behandlades en rad olika teman, bland annat inflation, användning av djurmetaforer i centralbanksdiskussionen, kvinnligt ledarskap och jämställdhet mellan kvinnor och män. Avsnittet där ECB:s ordförande Christine Lagarde, EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen och USA:s finansminister Janet Yellen diskuterade kvinnors egenmakt, inklusive ekonomisk återhämtning efter covid-19-pandemin och transatlantiskt samarbete, har t.ex. haft 22 909 lyssningar.

Mitt under pandemin utgjorde ECB:s sociala medier ytterligare en kanal för att engagera och direkt interagera med allmänheten. Under 2021 ökade antalet följare på ECB:s sociala medier med 15 procent totalt. Frågor och svar på Twitter, som genomfördes i april 2021 med direktionsledamoten Isabel Schnabel, ledde till ett nytt rekord för den här typen av evenemang. Schnabels tweetsvar visades uppemot 2 miljoner gånger. Genom det här evenemanget kunde hon svara på medborgarnas frågor om ett antal ämnen, om alltifrån negativ ränta till tips för kvinnor som vill jobba på ECB.

För att satsa ytterligare på att involvera invånarna och förklara ECB:s politik även under pandemirestriktionerna, då möjligheten till fysiska möten var begränsad, gav ECB:s besökscentrum allmänheten ökad tillgång till sina virtuella föreläsningar och kompletterade detta med nya aktiviteter, t.ex. virtuella presentationer av centrumet och förinspelade föreläsningar.

Virtuell föreläsning på besökscentrum

Upprätthålla öppenhet och dialog med medborgarna

ECB:s regler för allmänhetens tillgång till handlingar är ett viktigt sätt att stödja ECB:s öppenhetspolitik. De är utformade för att stärka ECB:s transparens och demokratiska legitimitet genom att ge allmänheten omfattande tillgång till ECB:s handlingar och samtidigt säkerställa ett tillräckligt skydd för ECB:s oberoende och funktion. Publicering av handlingar på eget initiativ – av allt från historiska dokument innan ECB inrättades till handlingar av intresse för allmänheten – främjades och genomfördes aktivt. Att offentliggöra handlingar på allmänhetens begäran användes också i allt större utsträckning som ett sätt att främja ECB:s åtagande och praxis för transparens. Europeiska ombudsmannen kunde inte konstatera några administrativa missförhållanden vad gäller ECB:s hantering av allmänhetens förfrågningar om tillgång till handlingar.

I september 2021 lanserade ECB Fråga oss, en ny webbsida för frågor från allmänheten. Detta nya verktyg främjar ECB:s kontakter med medborgarna eftersom det blir lättare för människor att komma i kontakt med ECB, som direkt och proaktivt kan tillhandahålla information om vanliga frågor. Under 2021 hanterade ECB:s grupp för förfrågningar från allmänheten över 25 189 förfrågningar och gav på så sätt medborgarna möjlighet att göra sin röst hörd, tog del av deras farhågor och förväntningar samt kunde på ett begripligt sätt förklara ECB:s mandat, uppgifter och beslut.

Webbsidan Fråga oss

ECB:s seminarieserie för det civila samhället anordnades också regelbundet under 2021, med tre olika evenemang för företrädare för europeiska civila samhälls­organisationer. Dessa företrädare hade möjlighet att utbyta åsikter med ECB:s experter om olika frågor, alltifrån makroekonomisk utveckling i euroområdet och ECB:s strategi för massbetalningar till resultatet av ECB:s strategiöversyn.

11.4 Främja motståndskraft, egenmakt och mångfald bland våra kollegor

Människor är helt avgörande för ECB:s verksamhet. ECB strävar därför efter att locka till sig och utveckla människor med olika talanger att arbeta för Europa. För att åstadkomma detta har ECB fastställt policyer och ramverk för att involvera och stärka medarbetare och samtidigt säkerställa att de känner tillfredsställelse med jobbet samt motståndskraft och välbefinnande under hela yrkeskarriären. Dessa policyer utvecklas också efterhand som omvärlden förändras. De går hand i hand med ECB:s arbete för att främja en inkluderande arbetsplats, där medarbetarna kan prestera på högsta nivå, och stöder ECB i fullgörandet av dess mandat.

Välbefinnande och utveckling

I och med pandemin arbetade ECB:s anställda mestadels på distans under 2021. De ECB-anställdas fysiska och psykiska hälsa, kontakter inom arbetsgruppen och arbetsförhållanden stod i centrum för många av organisationens aktiviteter.

Tre avstämningar genomfördes om medarbetarnas psykiska hälsa och kontakter inom arbetsgruppen. Deltagandet låg på i genomsnitt 60 procent och här fick man återkoppling på ECB:s stödåtgärder. Enkäten från februari 2021 visade att de anställdas syn på välbefinnande och balans mellan arbete och privatliv hade försämrats rejält. De två följande enkäterna (i juni och november) visade på förbättringar, tack vare ECB:s respons och den generella förändringen av pandemins utveckling.

ECB införde flera initiativ för att hantera den oro som anställda gav uttryck för i enkäterna. Virtual Centre for Well-being erbjöd utökade sociala rådgivningstjänster, utbildning och webbseminarier om hälsa och välbefinnande två gånger i veckan. Dessa var tillgängliga för all personal och kompletterades med fem internt producerade poddsändningar om olika teman. Personalens tillfredsställelse med ECB:s beslut om personalens hälsa och säkerhet låg på omkring 80 procent i samtliga tre enkäter.

Via tyska Röda korset erbjöd ECB covid-19-vaccinationer på plats helt kostnadsfritt för personalen och deras anhöriga samt verksamhetskritiska konsulter som arbetar i lokalerna. Sammanlagt cirka 2 000 personer blev fullvaccinerade under sommaren och ytterligare 400 vaccinationer genomfördes i december 2021 (inklusive påfyllnadsdoser). Enligt en intern enkät, med svarsgrad på 65 procent, hade 91 procent av de svarande fullt vaccinationsskydd.

Under 2021 genomförde ECB framgångsrikt personalintroduktioner för cirka 850 nyanställda. Pandemin slog oproportionerligt hårt mot yngre arbetstagare och nyanställda världen över. Personalenkäterna visade också att den här gruppen var särskilt utsatt vid arbete på distans. För att komma till rätta med detta anpassade ECB sitt introduktionsprogram och skapade särskilda paket som skulle hjälpa den här gruppen att må bättre.

Cheferna utbildades för att hjälpa till att integrera medarbetare på distans och särskilda uppföljningsmöten anordnades med nyanställda. Tillsammans med andra institutioner inom Europeiska centralbankssystemet (ECBS) och den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM) lanserade ECB dessutom ett samarbetsinriktat onlinespel för nyanställda. Spelet var utformat för att introducera nyanställda på hela den europeiska kontinenten och skapa kontakt mellan cirka 2 000 personer från 30 olika institutioner.

Sedan pandemins början har ECB omvandlat sina initiativ för lärande och utveckling från framför allt ett klassrumsformat till att genomföras helt på distans. Tack vare detta kunde ECB-anställda under 2021 fortsätta sin kompetensutveckling genom att delta i 1 421 distansevenemang om en rad olika ämnen som berörde alltifrån teknik- till beteendefärdigheter. Ett särskilt program för hur man leder en grupp i distans- och hybridmiljö lanserades, och personer i arbetsledande ställning kunde även använda sig av stöd för individuell vägledning eller gruppvägledning.

2021 var det andra året med ECB:s nya program för karriärutveckling och första gången man hade möjlighet att utvärdera resultaten. Det gjordes en omfattande avstämning, som bekräftade programmets positiva effekter. Vår strategi för att prioritera interna talanger ledde till en högre befordringskvot och en rekordhög horisontell mobilitetsgrad. Avstämningen bidrog även till att identifiera hur vi kunde göra programmet mer effektivt.

Mångfald och inkludering

I ECB:s jämställdhetsstrategi för 2020–2026 fastställs ambitiösa jämställdhetsmål, åtföljda av stödåtgärder för rekrytering och befordran, kultur och ansvarsskyldighet, ledarskapsutveckling och flexibelt arbete. Under 2021 utarbetade ECB ett nytt mentorsprogram och införde allmän vägledning för chefer om tilldelningen av karriärkritiska uppgifter. Man enades också om att fördubbla antalet dagar med särskild ledighet vid förlossning och adoption för den andra vårdnadshavaren i syfte att stödja alla familjer och främja en mer balanserad fördelning av familjeansvaret.

Utöver mångfald mellan könen arbetade ECB även – i samarbete med sex mångfaldsnätverk – för att främja en inkluderande arbetsmiljö genom att öka medvetenheten och främja inkludering av olika grupper, t.ex. kollegor som har en funktionsnedsättning, som kommer från samhällen med kulturell mångfald eller från hbtq-gruppen. Under 2021 lanserade ECB ett inkluderande ledarskapsprogram för personer i arbetsledande ställning samt flera e-lärandemoduler för alla medarbetare för att främja att enskilda agerar för en mer inkluderande kultur på ECB. Dessa initiativ handlade om mångfald och inkludering ur olika synvinklar och omfattade frågor som mångfaldsaspekter, omedvetna fördomar och värdighet på arbetsplatsen.

ECB är en stor europeisk institution och medarbetarna kommer från samtliga 27 EU-länder.^[131] För att öka transparensen kring ett av ECB:s viktiga mångfaldsområden beslutade ECB att offentliggöra nationalitetssiffror^[132] för alla anställda samt separat för cheferna (se tabell 11.1). Uppdaterade siffror kommer att publiceras varje år i denna rapport.

Tabell 11.1

ECB:s personal och ledning, andel per nationalitet

Ny kanal för konfliktlösning

Under 2021 beslutade ECB även att inrätta en särskild intern medlingsfunktion (med ombudsliknande verksamhet). Detta nya kontor kommer att vara oberoende. Medlaren ska hjälpa parterna att lösa arbetsrelaterade konflikter under strikt förtroende och opartiskhet. Medlingstjänsterna kommer att vara tillgängliga för all personal – kontakt kan tas när som helst utan att det krävs något formellt förfarande. Att använda medlingstjänster kommer att vara frivilligt. Denna nya informella kanal kompletterar befintliga formella och informella kanaler för konfliktlösning.

11.5 Bemöta klimatförändringar och miljöpåverkan

Klimatförändringsarbetet är en viktig prioritering för ECB och kommer så att förbli under de kommande åren. Inom ramen för sitt mandat och sina kompetensområden har ECB därför vidtagit konkreta åtgärder för att utöka sina initiativ inom detta område. Detta avsnitt ger en översikt över ECB:s främsta insatser och aktiviteter inom detta område och beskriver det kommande arbetet. Först behandlas det arbete som centrum för klimatförändringar har utfört i fråga om sina huvudsakliga strategiska temaområden (se ruta 13), därefter beskrivs ECB:s bidrag till den europeiska och internationella politiska diskussionen och slutligen granskas det arbete som pågår inom ECB:s andra verksamhetsområden.

Nyheter om ECB:s klimatförändringsarbete

Vad gäller finansiell stabilitet och tillsynspolitik har ECB fokuserat på hur man ska hantera och eventuellt integrera klimatrisker i tillsynsramverket, utveckla ett ramverk för riskövervakning, inklusive klimatriskers mätvärden och exponeringar mot finansiella system, samt stärka framåtblickande konsekvensbedömningar av klimatrisker för finansiella intermediärer (t.ex. genom särskilda klimatstresstester). Inom detta temaområde undersöker man också hur begränsnings- och anpassningsåtgärder påverkar finansinstitut och marknader för att förstå hur de kan stödja en grön omställning på bästa sätt samt minska de makroekonomiska kostnaderna för klimatförändringarna. ECB övervakar och utvärderar regelbundet klimatrelaterade risker för finansinstitut och företag i Financial Stability Review^[133] och ECB/ESRB-rapporter^[134]. I september 2021 offentliggjorde ECB metoden bakom klimatstresstestet som omfattar hela ekonomin samt resultaten av detta test.^[135] Det kommer även att användas som underlag för 2022 års klimatrelaterade tillsynsstresstest som ECB:s banktillsyn kommer att genomföra för att testa bankers beredskap att bedöma klimatrisker.^[136] Vad gäller banktillsyn publicerade ECB en vägledning om klimat- och miljörelaterade risker i november 2020. Under 2021 uppmanades bankerna att göra självutvärderingar utifrån denna vägledning samt att utarbeta handlingsplaner. Under 2022 kommer ECB:s banktillsyn att genomföra en fullständig tillsynsgranskning av bankers praxis för riskhantering och rapportering.

När det gäller makroekonomisk analys och penningpolitik bedömer ECB makroekonomiska risker som härrör från klimatförändringar och klimatförändringspolitik samt vilka konsekvenser de får för de makroekonomiska prognoserna och riskbedömningarna, inbegripet för transmissionen av penningpolitiken.^[137] ECB:s personal följer i detta sammanhang noga den makroekonomiska utvecklingen vad gäller EU:s system för handel med utsläppsrätter^[138] och analyserar de makroekonomiska och strukturella konsekvenserna av den omställningspolitik som har antagits på nationell och europeisk nivå. I linje med handlingsplanen (se ruta 2) är syftet med detta temaområde att integrera klimatrisker i ECB:s makroekonomiska standardmodeller och att utveckla nya modeller för att undersöka specifika klimatrelaterade frågor som är av relevans för makroekonomisk utveckling och penningpolitik. Analyser genomförs också för att få en bättre förståelse av hur klimatförändringar påverkar den penningpolitiska transmissionen. I detta arbetsflöde ingår även konceptuellt arbete om hur man ska redogöra för klimatförändringar i ECB:s penningpolitiska transaktioner, inklusive bedömning av potentiella snedvridningar i marknadstilldelningen i ett läge med marknadsineffektivitet samt fördelar och nackdelar med alternativa tilldelningar.

Inom ramen för Eurosystemets finansmarknadstransaktioner och ramverk för riskhantering arbetar ECB med att genomföra den överenskomna handlingsplanen för klimatet så att klimatförändringsöverväganden tas med i ramverket för penningpolitisk implementering (se ruta 2). Här analyseras Eurosystemets finansiella risker till följd av dess penningpolitiska exponeringar, bland annat genom ett klimatstresstest av Eurosystemets balansräkning. Under 2021 låg fokus inom det här området på att utveckla den handlingsplan som senare godkändes av ECB-rådet. Därefter påbörjades arbetet med det konkreta genomförandet av den överenskomna färdplanen för handlingsplanen. Dessutom började ECB godta vissa obligationer med kupongbetalningar kopplade till hållbarhetsmål, både som säkerheter och i sina tillgångsköp.^[139] Eurosystemet tillkännagav också sin gemensamma hållning när det gäller principerna för klimatförändringsrelaterade hållbara och ansvarsfulla investeringar i fråga om icke-penningpolitiska portföljer i euro och inledde en dataupphandling för hela Eurosystemet för att välja lämpliga leverantörer av datatjänster. ECB kommer att börja offentliggöra klimatrelaterad information om dessa portföljer och om ECB:s program för köp av värdepapper från företagssektorn under första kvartalet 2023.

ECB:s bidrag till EU-initiativ som rör klimatförändring

Vad gäller politik och finansiell reglering på EU-nivå och internationellt bidrar ECB till EU-initiativ som den europeiska gröna given, EU:s lagstiftning för hållbar finansiering och initiativ i internationella forum. Under 2021 lämnade ECB synpunkter på EU:s politiska agenda genom att offentliggöra två rättsliga yttranden om lagförslag gällande ett direktiv om företagens hållbarhetsrapportering^[140] och om en förordning om europeiska gröna obligationer^[141]. Som medlem i plattformen för hållbar finansiering bidrog ECB till att utveckla ramverket för EU-taxonomin och förbättra dess användbarhet för banksektorn. ECB bidrog vidare till arbetet med att utveckla EU:s standarder för hållbarhetsrapportering inom ramen för Efrags projektarbetsgrupp (European Financial Reporting Advisory Group). ECB gav även starkt stöd till återlanseringen av agendan för hållbar finansiering i internationella forum (särskilt i G7, G20 och den återupprättade G20-arbetsgruppen för hållbar finansiering). ECB betonade också behovet av trovärdiga och internationellt sammanhållna regelverk för hållbar finansiering och stödde IFRS (International Financial Reporting Standards Foundations) inrättande av ett organ för internationella hållbarhetsstandarder (International Sustainability Standards Board).

Arbetet med klimatförändringsdata syftar till att ta fram klimatrelaterade indikatorer för fysisk risk, koldioxidavtryck och hållbara finansieringsinstrument i enlighet med handlingsplanen för klimatet. Ett sonderande arbete pågår för att utveckla sådana indikatorer och inbegriper ett nära samarbete inom ECBS och med andra europeiska och internationella organisationer. Arbetet med klimatdata handlar också om att undersöka olika sätt att bedöma och dela de klimatdata (som i nuläget främst tillhandahålls av externa leverantörer av marknadsdata) som används inom ECB, så att detta sker helt i linje och i samarbete med slutanvändarna. Detta arbetsflöde följer också den externa utvecklingen av klimatdata i europeiska och internationella forum.

Utöver de strategiska tematiska områden som beskrivits ovan tar ECB, under samordning av centrum för klimatförändringar, fram övergripande frågor som är relevanta för ECB och mer generellt inom Eurosystemet samt europeiska och internationella forum. I samband med FN:s klimatkonferens 2021 (COP26) offentliggjorde ECB sitt åtagande om klimatförändringsåtgärder för att, inom sitt behörighetsområde, bidra till att beslutsfattarna vidtar kraftfulla åtgärder för att genomföra Parisavtalet och dämpa klimatförändringarnas konsekvenser.

Under 2021 deltog ECB aktivt i arbetet inom NGFS (Network of Central Banks and Supervisors for Greening the Financial System).^[142] ECB har kommit med betydande bidrag till samtliga fem särskilda arbetsflöden (mikrotillsyn och tillsyn, makrofinansiell analys, utökning av grön finansiering, överbryggande av dataluckor samt forskning) och den särskilda arbetsgruppen för juridiska frågor. ECB bidrog också till Baselkommitténs högnivågrupp för klimatrelaterade finansiella risker^[143], som arbetar för bättre förståelse och eventuellt en ändring av Baselregelverkets tre pelare^[144]. På internationell nivå anslöt sig ECB aktivt till Financial Stability Boards tre arbetsflöden som arbetar med klimatrelaterade frågor (ständiga kommittén för tillsyns- och regleringssamarbete, arbetsgruppen för klimatrisker och ständiga kommittén för bedömning av sårbarheter), Irving Fisher Committee on Central Bank Statistics (som arbetar under ledning av Banken för internationell betalningsutjämning) och G20-initiativet om förbättrad uppgiftsfrekvens, som stöder den globala harmoniseringen av och tillgången till klimatrelaterade data. På europeisk nivå bidrog ECB till Europeiska bankmyndighetens (EBA) nätverk för hållbar finansiering (Sustainable Finance Network) och EBA:s undergrupper för transparens och rapportering.

ECB:s personal bedriver i allt större utsträckning forskningsprojekt om klimatförändringar. Under 2021 publicerades ett antal forskningsrapporter i ECB:s Working Paper Series.^[145]

När det gäller finansiella infrastrukturer och betalningar fortsatte ECB, i samarbete med andra nationella centralbanker i euroområdet och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, att arbeta med miljöriskernas potentiella konsekvenser för finansiella infrastrukturer, inledningsvis med fokus på centrala motparter. Vid den tredje årliga gemensamma konferensen om centrala motparters riskhantering, som organiserades av Deutsche Bundesbank, Federal Reserve Bank of Chicago och ECB, var klimatförändringsrisker på finansmarknaderna ett viktigt övergripande tema när det gäller finansmarknaderna.

ECB utför en livscykelanalysstudie av kontantbetalningar i euroområdet för att utvärdera den potentiella miljöpåverkan av den andra serien eurosedlar. Dessutom genomförde ECB policyer och forskning för att minimera miljöpåverkan från tillverkningen av eurosedlar. Bland dessa policyer ingick programmet för hållbar bomull, varigenom ECB har åtagit sig att öka mängden hållbar bomull i eurosedlarnas papper till 100 procent. ECB utförde sin årliga miljöövervakning av sedelproduktionen och identifierade var det kan göras förbättringar i fråga om avfall.

Vad gäller hållbarheten inom ECB som organisation strävar ECB slutligen efter att ytterligare utöka sitt hållbarhetsarbete och rapporteringsprocesserna kopplade till detta. Detta område omfattar även utveckling av ECB:s miljöledningssystem och övervakning av koldioxidavtrycket från organisationen ECB, vilket beskrivs i det sista avsnittet i detta kapitel.

Ruta 13
ECB:s centrum för klimatförändringar – organisation och styrning

ECB genomför alltfler klimatinitiativ och inrättade därför ett centrum för klimatförändringar 2021. Därigenom vill man främja ett strukturerat tillvägagångssätt för samordning och strategisk planering av ECB:s verksamhet med koppling till klimatförändringen. Eftersom klimatfrågor har en framträdande roll i den bredare politiska debatten ansågs det också behövas förbättrad styrning och särskilda resurser för att säkerställa att ECB kan komma med ett betydande bidrag inom detta område – både inom Europa och internationellt. Centrum för klimatförändringar ska även intensifiera ECB:s samordning och samarbete med de nationella centralbankerna i Eurosystemet.

Detta centrum har som övergripande mål att utforma och styra ECB:s klimatstrategi, identifiera prioriteringar och utarbeta en vision för ECB:s klimatagenda. För att uppnå detta kommer centrumet att utgå från den omfattande kunskap och expertis som finns inom ECB:s olika verksamhetsområden och samtidigt säkerställa en konsekvent linje och samordning för ECB som helhet. För att nå dessa mål har centrum för klimatförändringar tilldelats fyra huvuduppgifter:

• Stödja arbetet inom ECB:s olika verksamhetsområden och hos viktiga intressenter i genomförandet av klimatförändringsstrategin.
• Samordna extern och intern klimatverksamhet, säkerställa en övergripande samordning av budskapen och identifiera synergier.
• Förbättra informationsutbytet och kommunikationen för att öka medvetenheten om ECB:s klimatförändringsarbete i och utanför institutionen.
• Koppla samman verksamhetsområden och externa intressenter för att främja samarbete inom klimatförändringsområdet.

Centrum för klimatförändringar har inrättats som en ny separat verksamhetsenhet inom direktionens rådgivargrupp och rapporterar direkt till ECB:s ordförande. Arbetet är organiserat kring sex strategiska tematiska områden som omfattar det pågående klimatförändringsarbetet inom hela ECB: finansiell stabilitet och tillsyn, makroekonomisk analys och penningpolitik, finansmarknadstransaktioner och riskhantering, EU, internationell politik och finansiell reglering, data och företagens hållbarhet. Centrumet sammanför och sprider också information om annat övergripande klimatförändringsarbete inom områdena forskning, marknadsinfrastruktur och betalningar, lagstiftning och sedlar.

En översikt över centrumets styrning och organisation av de sex temaområdena finns i diagram A.

Diagram A

ECB:s centrum för klimatförändringar – organisation och styrning

Hantera avtrycket från ECB som organisation

ECB vill göra sin del för att minska sin påverkan som organisation och har åtagit sig att anpassa sina koldioxidminskningsmål till Parisavtalets mål för att begränsa den globala temperaturökningen till 1,5 °C över förindustriell nivå. Om man utgår från vad som behövs för att uppnå vetenskapsbaserade utsläppsminskningsmål kräver detta åtagande att ECB:s koldioxidutsläpp minskar med 46 procent fram till 2030 från grundscenariot 2019.^[146] Ett antal nya ambitiösa mål och åtgärder för 2022–2024 kommer att publiceras i ECB:s miljöredovisning för 2022.

För att hantera sin miljöpåverkan införde ECB en miljöpolicy 2007 och upprättade 2010 ett miljöledningssystem i enlighet med EU:s miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas) och ISO 14001. Detta systematiska arbetssätt bidrog till att ECB:s rapporterade koldioxidavtryck minskade med 37 procent mellan 2008 och 2019, trots en betydande ökning av antalet arbetsplatser. Denna minskning var ännu kraftigare 2020, vilket främst berodde på att den reserelaterade verksamheten avbröts till följd av covid-19-pandemin.

Miljöledningssystemet genomförs av teamet som arbetar för ett grönt ECB, under ledning av miljösamordnare och miljöansvarig tjänsteman, som regelbundet rapporterar till direktionen via Chief Services Officer. Samordningen med andra verksamhetsområden stöds av en grupp bestående av cirka 60 miljörepresentanter, och teamet som arbetar för ett grönt ECB deltar också i det hållbarhetsarbete som bedrivs av centrum för klimatförändringar.

ECB rapporterar varje år om sina miljöresultat och miljömål i miljöredovisningen.^[147] I denna redovisning finns också information om miljöpåverkan i enlighet med Emas och växthusgasprotokollet. Som resultat av den senaste bedömningen av ECB:s koldioxidavtryck kommer ECB från och med 2022 att börja rapportera om ytterligare indirekta effekter längs värdekedjan, t.ex. inköpta varor och tjänster, IT-tillgångar, byggnadsarbeten, utsläpp kopplat till distansarbete samt uppströmsenergi och konferensresor. Rapporteringen om dessa ytterligare faktorer kommer att medföra ett ännu närmare samarbete med tjänsteleverantörer genom tillämpning av ECB:s vägledning för hållbar upphandling.

Trots covid-19-pandemin genomfördes olika miljöförbättrande åtgärder under 2021. ECB införde t.ex. en vägledning om hållbara arrangemang och antalet fysiska möten begränsades till 50 procent av de planerade mötena under ett år för relevanta mötesgrupper i syfte att begränsa reseutsläppen efter pandemin. Liksom de båda föregående åren kompenserade ECB även för fjolårets restutsläpp som inte hade gått att undvika genom att stödja Gold Standard-certifierade projekt för koldioxidkompensation.

ECB fortsatte också att utöka strategierna för socialt ansvarsfulla investeringar i sina icke-penningpolitiska portföljer i linje med Eurosystemets gemensamma hållning.^[148]

I sin personalpensionsfond, som förvaltas passivt av två externa kapitalförvaltare, tillämpar ECB en policy för hållbara och ansvarsfulla investeringar som bygger på begränsade uteslutningar och riktlinjer för röstning med fullmakt som omfattar ESG-normer (miljö-, social- och företagsstyrning). Fullmaktsröstningen delegeras till de båda externa kapitalförvaltarna, som tillämpar sin egen policy helt oberoende när de ger instruktioner om röstning om bolagshändelser för ECB:s pensionsfonds aktieinnehav. Alla konventionella referensindex för eget kapital som följs av personalpensionsfonden ersattes under 2020 med koldioxidsnåla motsvarigheter, vilket minskade aktieportföljernas koldioxidavtryck med över 60 procent. ECB:s företagsobligationsfond har tidigare följt ett konventionellt referensindex, men i början av 2022 ersatte ECB detta index med ett Parisanpassat referensvärde och var därmed tidigt ute med att använda det som anses vara bästa marknadspraxis för EU-förordningens klimatreferensvärden. Detta Parisanpassade referensvärde ledde till att företagsfonden inledningsvis minskade sina koldioxidutsläpp med 50 procent och kommer att leda till en fortsatt stadig minskning på minst 7 procent per år under de kommande åren. ECB fortsätter att undersöka möjligheten att tillämpa koldioxidsnåla index även för andra av pensionsfondens tillgångsklasser med fast avkastning för att ytterligare minska sitt koldioxidavtryck. Styrning och förvaltning av pensionsrelaterade frågor vid ECB godkänns av direktionen, efter rekommendation från investeringskommittén i dess pensionsfondssammansättning.

I sin portfölj för egna medel tillämpar ECB en tematisk strategi för socialt ansvarsfulla investeringar som syftar till att öka andelen gröna värdepapper. Under 2021 ökade denna andel till 7,6 procent genom bilaterala köp av gröna värdepapper och genom investeringen i den särskilda eurodenominerade investeringspoolen för gröna obligationer som Bank for International Settlements lanserade för centralbanker i januari 2021 (BISIP G2).^[149] I slutet av september 2021 investerade BISIP G2 i gröna obligationer, vars intäkter används för att finansiera projekt i följande huvudkategorier: 30 procent i rena transporter, 21 procent i hantering av vatten och avloppsvatten och 20 procent i förnybar energi.

Miljöpåverkan från ECB:s andel i fonden uppskattas ha förhindrat utsläpp av koldioxidekvivalenter motsvarande 49 401 personbilar som körs under ett år. Den energi som sparats och den förnybara energi som producerats beräknas motsvara 23 392 hus.

12 Träffa våra medarbetare

I tidigare kapitel här i ECB:s årsrapport har vi gett en detaljerad och faktabaserad översikt över ECB:s viktigaste aktiviteter och resultat inom ECB:s behörighetsområden 2021. I många fall har dessa framsteg uppnåtts genom samarbete mellan medarbetare från olika verksamhetsområden, inom Eurosystemet och ECBS eller på andra håll. Följande berättelser från våra kollegor ger en inblick i hur detta samarbete går till och en bild av hur de bidrar till ECB:s resultat.

Ursel Baumann, biträdande avdelningschef, generaldirektoratet för penningpolitik

Under ECB:s penningpolitiska strategiöversyn 2020–2021 lånades jag ut till projektkontoret för strategiöversyn. Det var en liten, men mycket effektiv grupp medarbetare med en mängd olika kompetensområden (inom områden som ekonomi, textproduktion, samordning, projektledning, IT och kommunikation), som inrättades för att samordna och strukturera arbetet i samband med översynen.

Översynen var en enorm samarbetsinsats mellan mer än 650 medarbetare i Eurosystemet, som kom både från ECB och från de nationella centralbankerna i euroområdet. En stor del av det analytiska arbetet i ekonomiska och penningpolitiska frågor utfördes genom gemensamma arbetsflöden. Resultaten av detta publicerades senare i ECB:s Occasional Paper Series om strategiöversynen. Jag var med och ledde arbetsflödet för inflationsförväntningar och det var en verklig utmaning att leda detta arbete på distans. Men vi klarade det ändå tack vare att personalen var så motiverad och kände hur viktigt det var att kunna tillhandahålla bästa möjliga analys under den begränsade tid vi hade till vårt förfogande.

Översynen byggde i hög grad på samarbete och inkludering och därmed uppnåddes (åtminstone) två mål: för det första innebar det att analysresultaten som ECB:s nya penningpolitiska strategi bygger på blev så mycket mer stabila, eftersom man säkerställde att olika synpunkter kom fram, och för det andra ökade det förtroendet bland personalen och beslutsfattarna i ECB-rådet. Det var otroligt givande att se hur besluten sakta började ta form och slutligen hur den nya strategin godkändes enhälligt.

Alexandra Calmuc, senior expert på operativ motståndskraft, Chief Services Office, operativ risk och driftskontinuitet

Att anpassa sig till pandemin som hela tiden förändrats har varit en utmaning för många organisationer. På ECB kunde vi ge en samordnad respons tack vare det givande tvärfunktionella samarbetet inom incidentresponsteamet (IRT).^[150]

Sedan pandemin bröt ut har IRT aktivt följt situationen i Frankfurt, Tyskland och Europa och har rekommenderat arbetsformer och skyddsåtgärder i linje med utvecklingen och de riktlinjer som myndigheterna utfärdat. Alla inblandade har bidragit med sin expertis i alla medarbetares och ECB:s intressen.

Jag hade till uppgift att samordna IRT:s undergrupper och utarbetade gemensamma rekommendationer för direktionen. Väldigt tidigt under pandemin insåg vi att det här handlade mer om ett maraton än ett sprintlopp. Jag är otroligt tacksam att alla i IRT har levt upp till den här utmaningen. Trots att vi samarbetade virtuellt lyckades vi hålla ihop gruppen och fungerade väl tillsammans. Vi är stolta över att vi hittills har genomfört över 111 IRT-möten och lagt fram 270 rekommendationer, och känner fortsatt ett starkt engagemang och entusiasm inför det vi gör.

Guy-Charles Marhic, ECB:s representant i London, generaldirektoratet för internationella och europeiska förbindelser

Jag började min nya tjänst som ECB:s representant i London den 1 februari 2021. Även efter brexit är Storbritannien en viktig ekonomisk och finansiell partner för EU, och ECB måste följa utvecklingen i Storbritannien för att kunna fullgöra sitt mandat. De viktigaste målen för ECB:s representationskontor är att följa den rättsliga och politiska utvecklingen i Storbritannien, observera den brittiska finansiella sektorn och den ekonomiska utvecklingen, samla in underrättelser om de brittiska myndigheternas politiska ståndpunkter och förklara ECB:s politik och EU:s institutionella reformer för våra brittiska motparter.

Sedan jag kom till London har jag etablerat ett brett spektrum av kontakter både inom den offentliga sektorn (t.ex. med Bank of England, det brittiska finansministeriet och företrädare för nationella centralbanker i EU och andra länder) och inom den privata sektorn (t.ex. banker, branschorganisationer och tankesmedjor). Jag rapporterar tillbaka till ECB och har ofta kontakt med chefer och personal från flera olika verksamhetsområden med ansvar för internationella förbindelser, betalningar, finansiell stabilitet och banktillsyn.

ECB:s kontor ligger i samma byggnad som EU-delegationen i Storbritannien. Detta ger mig möjlighet att träffa nya kolleger, hålla vissa möten och arbeta tillsammans när det är möjligt. Denna komplementaritet är viktig, eftersom flera av EU-delegationens medarbetare också har liknande intressen vad gäller lagstiftning, makroekonomisk och politisk utveckling i Storbritannien.

María Soledad Ramos Possenti, analytiker av efterlevnad och styrning, byrån för efterlevnad och styrning, generaldirektoratet för sekretariat

Som medlem i etik- och integritetsgruppen vid byrån för efterlevnad och styrning och sekreterare för etik- och efterlevnadskonferensen (ECC) har jag ett nära samarbete med mina kollegor inom Eurosystemet och den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM). ECC:s (numera virtuella) sammankomster är ett utmärkt tillfälle att hålla kontakten med kollegor från andra institutioner, utbyta och lära av varandras praktiska erfarenheter och arbeta tillsammans för att utveckla ytterligare standarder för etik och efterlevnad.

Nyligen arbetade jag med ett krävande projekt som syftade till att förbättra och anpassa integritetsstandarderna inom Eurosystemets och SSM:s institutioner. Det kändes tillfredsställande när ECB-rådet godkände detta arbete i november 2021 genom att anta de reviderade etiska riktlinjerna. Detta var slutpunkten för en lång process som ibland innefattade svåra diskussioner. Slutligen kom vi fram till den gemensamma ståndpunkten att vårt offentliga mandat innebär att vi måste ha ett toppmodernt etiskt ramverk då detta bidrar till att upprätthålla medborgarnas förtroende för Eurosystemet och SSM. Tack vare den konstruktiva samarbetsandan på ECC (medräknat det stöd vi har fått från kolleger inom ECB) kunde vi arbeta tillsammans och leverera ett gediget resultat. Jag ser nu fram emot att fortsätta samarbeta med ECC för att genomföra de reviderade etiska riktlinjerna, vilket för oss på ECB innebär att vi ser över vårt eget etiska ramverk.

Fabio Tamburrini, ekonom, centrum för klimatförändringar

I början av 2021 inrättade ECB ett centrum för klimatförändringar (CCC) för att samla arbetet med klimatrelaterade frågor inom olika delar av banken. Eftersom jag hade arbetat med hållbar finansiering i mer än fyra år i min tidigare tjänst på generaldirektoratet för internationella och europeiska förbindelser ville jag gärna vara med i detta nya arbete och hjälpa den nya gruppen att utforma och styra ECB:s klimatagenda. Eftersom detta är en övergripande fråga är centret organiserat kring sex arbetsflöden som omfattar bankens olika klimatrelaterade aktiviteter. Jag ansvarar för arbetsflödet om EU-politik, internationell politik och finansiellt regelverk. Detta inbegriper att samordna ECB:s bidrag till EU:s klimatpolitik, lagstiftning om hållbar finansiering och initiativ i internationella forum som G7 och G20. En stor del av mitt arbete omfattar kontakter med EU-institutioner och internationella organisationer. Jag är bland annat med i EU-plattformen för hållbar finansiering, som ger kommissionen råd om genomförandet av EU-taxonomin och EU:s agenda för hållbar finansiering. Att arbeta på CCC är otroligt givande: vi har den nystartade verksamhetens flexibilitet och laganda, samtidigt som vi är medvetna om att vi arbetar med vår tids största samhällsutmaning.

Gijsbert ter Kuile, gruppledare, juridisk rådgivare, tillsynsnämndens sekretariat och ordförande i styrelsen för ECB:s Rainbow Network

Som juridisk rådgivare i ECB:s banktillsyn bidrar jag till kreditinstitutens säkerhet och sundhet. Detta är givande eftersom det skapar en bättre framtid för Europa och kommande generationer. Jag känner detsamma inför mitt arbete för ECB:s Rainbow Network, som jag är ordförande för. De andra styrelseledamöterna och jag strävar efter att skapa en arbetsmiljö där hbtq-kollegor känner sig välkomna och accepterade och där policy och regler är inkluderande.

Vi strävar också efter att vår arbetsplats ska respektera alla aspekter av mångfald. För att uppnå detta samarbetar vi med ECB:s övriga mångfaldsnätverk (med fokus på funktionsnedsättning, etnicitet och kultur, föräldrar och jämställdhet) samt med personalkommittén och generaldirektoratet för personal. Vi träffas regelbundet och arbetar tillsammans för att öka medvetenheten bland våra kollegor om mångfaldsfrågor – eftersom vi alla är olika. För egen del är jag cis-man, nederländare med indonesiska rötter, EU-medborgare, homosexuell, advokat och förälder.

Rainbow-nätverket riktar sig aktivt till kollegor från nationella centralbanker och tillsynsmyndigheter. ECB:s medlemskap är öppet för alla som arbetar för ECB, ECBS och SSM, oavsett om du identifierar dig som hetero eller hbtq. Tillsammans bygger vi en stolt, färgsprakande och europeisk framtid!

Årsbokslut

https://www.ecb.europa.eu/pub/annual/annual-accounts/html/ecb.annualaccounts2021~5130ce3be2.sv.html

Eurosystemets konsoliderade balansräkning per den 31 december 2021

https://www.ecb.europa.eu/pub/annual/balance/html/ecb.eurosystembalancesheet2021~f9edd2ff57.sv.html