15.11.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 385/3

1.1

Såsom ECB tidigare noterat angående kollegier bör, när Eurosystemets centralbanker som tillsammans utgör den ”utgivande centralbanken” för euron, företräds av ECB eller en nationell centralbank, och tillsynen över kreditinstitut som är viktiga clearingmedlemmar hos centrala motparter utförs av ECB, olika röster åtfölja dessa två roller. Samtidigt påpekade ECB också att dessa båda funktioner är olika, något som speglas i en tydlig operativ åtskillnad mellan ECB:s penningpolitiska uppgifter och tillsynsuppgifter (6). Mot denna bakgrund noterar ECB med stor tillfredsställelse att förslaget till förordning reglerar denna aspekt, och säkerställer att olika röster åtföljer dessa två roller.

1.2

ECB välkomnar därför bestämmelsen i föreslaget till förordning som ändrar den berörda bestämmelsen i förordning (EU) nr 648/2012. För det första ändras artikel 18.2 i förordning (EU) nr 648/2012 så att kollegierna bl.a. omfattar a) de permanenta medlemmarna i exekutivorganet, b) be behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen av den centrala motpartens clearingmedlemmar som är etablerade i de tre medlemsstaterna med de sammanlagt största bidragen till den centrala motpartens obeståndsfond inklusive, i tillämpliga fall, inbegripet ECB i enlighet med rådets förordning (EU) nr 1024/2013 (7) samt c) de centralbanker som utger de mest relevanta unionsvalutorna för de finansiella instrument som clearats. För det andra ändras artikel 19.3 i förordning (EU) nr 648/2012 för att specificera att om ECB är medlem av kollegiet i enlighet med de olika punkterna i artikel 18.2 i den förordningen, ECB ska ha högst två röster i kollegier med upp till och med tolv medlemmar, och maximalt tre röster i kollegier med fler än tolv medlemmar (8).

2.1

Enligt förslaget till förordning måste behöriga myndigheter överlämna utkast till beslut avseende unionens centrala motparter till de relevanta utgivande centralbankerna innan man antar beslut om beviljande eller upphävande av auktorisation, förlängning av tjänster, tillsynskrav avseende likviditetsriskkontroller, krav på säkerheter, avveckling och godkännande av samverkansöverenskommelser (9). Behöriga myndigheter måste inhämta den utgivande centralbankens samtycke i fråga om varje aspekt av sådana beslut som har anknytning till centralbankens fullgörande av sina penningpolitiska uppgifter. Om den utgivande centralbanken föreslår ändringar får den behöriga myndigheten endast anta beslutet i dess ändrade lydelse; om den utgivande centralbanken motsätter sig ett förslag till beslut, får den behöriga myndigheten inte anta beslutet. På samma sätt anger förslaget till förordning vad gäller godkända centrala motparter från tredjeland i kategori 2 att Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) ska överlämna utkast till beslut till den utgivande centralbanken innan den antar beslut som avser likviditetsriskkontroller, krav på säkerheter, avveckling och godkännande av samverkansöverenskommelser samt även krav på marginalsäkerheter (10). Esma måste också inhämta den utgivande centralbankens samtycke i fråga om varje aspekt av sådana beslut som har anknytning till centralbankens fullgörande av sina penningpolitiska uppgifter. Om den utgivande centralbanken föreslår ändringar får Esma endast anta beslutet i dess ändrade lydelse; om den utgivande centralbanken motsätter sig ett förslag till beslut, får Esma inte anta beslutet. ECB är mycket positiv till den roll som de utgivande centralbankerna ska få enligt förslaget till förordning som kommer att göra det möjligt för ECBS-medlemmar att på ett meningsfullt och effektiv sätt delta i beslutsprocessen avseende frågor med direkt betydelse för att utföra de grundläggande ECBS-uppgifterna enligt fördraget och uppnå sitt huvudmål om att upprätthålla prisstabilitet. ECB har ett flertal kommentarer avseende detta.

2.2

För det första bör det, där det i förslaget till förordning framgår att den utgivande centralbankens samtycke måste inhämtas ”i fråga om varje aspekt av sådana beslut som har anknytning till centralbankens fullgörande av sina penningpolitiska uppgifter” understrykas att detta är avsett att förtydliga den penningpolitiska kontext där den utgivande centralbanken har en roll, och vilket syfte denna roll har. Detsamma gäller för hänvisningen till att centrala motparter från tredjeland (kategori 2) ska uppfylla alla krav som den utgivande centralbanken uppställer ”i samband med utövandet av penningpolitik” (11). Detta bör läsas tillsammans med skäl 7 i förslaget till förordning. Det bör understrykas att denna formulering inte är avsedd att ge de behöriga myndigheterna eller Esma en valmöjlighet huruvida den utgivande centralbankens samtycke ska inhämtas avseende vissa utkast till beslut, och att den heller inte är avsedd att ge dem en valmöjlighet huruvida de följer den utgivande centralbankens förslag till ändringar eller beaktar dess invändningar mot utkastet till beslut. I detta sammanhang bör det noteras att Eurosystemet har vittgående befogenheter att utforma och genomföra penningpolitiken. Detta har bekräftats av Europeiska unionens domstol (12) och är av avgörande betydelse för att säkerställa ECB:s och de nationella centralbankernas oberoende i enlighet med artikel 130 i fördraget. För att värna tydlighet och rättssäkerhet bör ett nytt skäl läggas till i förslaget till förordning som speglar detta.

2.3

För det andra, vad gäller vilka utkast till beslut som ska omfattas av skyldigheten att inhämta den utgivande centralbankens samtycke, anser ECB att förslaget till förordning bör säkerställa att den utgivande centralbanken involveras avseende vissa ytterligare viktiga aspekter avseende de centrala motparternas riskhantering. För det första anser ECB, när det gäller både unionens centrala motparter och centrala motparter från tredjeland, att den utgivande centralbankens samtycke bör inhämtas även avseende utkast till beslut om den centrala motpartens marginalsäkerhetskrav (artikel 41). Detta är viktigt för den utgivande centralbanken pga. de viktiga kopplingar som finns mellan likviditetsriskhanteringen, som är det viktigaste ur den utgivande centralbankens synvinkel, och det förfarande som den centrala motparten tillämpar på marginalsäkerheter. Exempelvis har arrangemangen för uttaget av säkerheter under dagen en viktig betydelse för den centrala motpartens möjligheter att erhålla resurser för att uppfylla förpliktelserna när dessa löper ut. Processerna och förfarandena för uttaget av säkerheter, inbegripet reglerna för att justera marginalsäkerheter i stressade marknadslägen, kan också få avsevärda konsekvenser vad gäller procyklikaliteten – om de hanteras på ett felaktigt sätt kan de leda till ansträngda likviditetspositioner för clearingmedlemmar, och eventuellt försämra den utgivande centralbankens möjligheter att genomföra sina penningpolitiska mål.

Förslaget till förordning bör dessutom stadga att den utgivande centralbankens samtycke krävs för beslut som avser översynen av modeller, stresstester och utfallstester för valideringen av de modeller och parametrar som den centrala motparten använder för att beräkna sina marginalsäkerhetskrav, bidrag till obeståndsfonden, krav på säkerheter och andra mekanismer för riskkontroll enligt artikel 49 i förordning (EU) nr 648/2012. Detta är viktigt för den utgivande centralbanken eftersom beslut enligt artikel 49 kan få direkta konsekvenser för hur den centrala motparten uppfyller de förfarandetekniska och de materiella kraven som framgår av förordning (EU) nr 648/2012 avseende vilka den utgivande centralbanken annars måste ge sitt samtycke. Exempelvis skulle en förändring av den centrala motpartens metod för att stresstesta marginalsäkerhetskravens lämplighet, ha en direkt effekt på den centrala motpartens möjligheter att iaktta skyldigheterna avseende säkerheter enligt artikel 46 i förordning (EU) nr 648/2012.

I det separata tekniska arbetsdokumentet som åtföljer detta yttrande anger ECB specifika ändringsförslag avseende olika typer av beslut där den utgivande centralbankens samtycke bör krävas.

2.4

För det tredje noterar ECB att de behöriga myndigheterna har ett visst manöverutrymme huruvida förändringar som en central motpart föreslår ska omfattas av beslut enligt artikel 15 i förordning (EU) nr 648/2012, vad gäller en utvidgning av affärsverksamheten till verksamheter och tjänster som inte omfattas av den ursprungliga auktorisationen, eller avseende beslut enligt artikel 49 som rör granskning av modeller, stresstester och utfallstester. Om den behöriga myndigheten anser att de förändringar som en central motpart föreslår inte utgör någon utvidgning av affärsverksamheten till ytterligare verksamheter och tjänster eller inte utgör ”betydande förändringar” av modeller och parametrar, omfattas sådana förändringar inte av beslut enligt artiklarna 15 respektive 49. I syfte att bygga upp en gemensam tillsynskultur i unionen och en konsekvent tillsynspraxis publicerade Esma nyligen ett yttrande (13) om gemensamma indikatorer för ytterligare produkter och tjänster enligt artikel 15 och för betydande ändringar enligt artikel 49. ECB anser att det är viktigt att de kriterier som framgår av Esmas yttrande iakttas för att säkerställa att de utgivande centralbankernas samtycke inhämtas i alla situationer där sådant samtycke krävs. ECB föreslår därför att Esma riktlinjer avseende tolkningen av dessa artiklar bör ges bindande verkan. För detta ändamål bör Esma utarbeta dem som tekniska standarder som kommissionen sedan kan anta i form av delegerade akter. För detta ändamål anger ECB specifika ändringsförslag i det separata tekniska arbetsdokumentet som åtföljer detta yttrande.

3.1

Förslaget till förordning ändrar artikel 21 i förordning (EU) nr 648/2012 och stadgar att behöriga myndigheter, i samverkan med Esma, ska se över de system, strategier, processer och mekanismer som de centrala motparterna har inrättat för att följa förordning (EU) nr 648/2012 samt utvärdera de risker som dessa centrala motparter är eller kan vara exponerade mot. Av den ändrade artikeln 21 framgår att centrala motparter är föremål för kontroller på plats, och att personal från Esma ska inbjudas att delta i dessa. Därutöver ska den behöriga myndigheten till Esma vidarebefordra all information som den mottagit från den centrala motparten, och från berörd central motpart inhämta sådan information som Esma efterfrågar som myndigheten inte kan lämna.

3.2

Den viktigaste aspekten med översyns- och utvärderingsprocessen, som ändras genom förslaget till förordning, är att säkerställa att de centrala motparterna kontinuerligt följer förordning (EU) nr 648/2012. ECB anser att samrådet med den utgivande centralbanken i översyns- och utvärderingsprocessen, om detta anses nödvändigt av den behöriga myndigheten för att säkerställa att den utgivande centralbanken kan fullgöra sitt uppdrag enligt förslaget till förordning, skulle vara viktig för att uppfylla kraven enligt artikel 21a.2. Möjligheten att bidra till den översyn som de behöriga tillsynsmyndigheterna utför, tillsammans med Esma, skulle ge den utgivande centralbanken möjlighet att säkerställa att centrala motparter inte generar risker som hotar utförandet av Eurosystemets grundläggande uppgifterna enligt fördraget och möjligheterna att uppnå dess huvudmål om att upprätthålla prisstabilitet.

3.3

I det separata tekniska arbetsdokumentet som åtföljer detta yttrande anger ECB de specifika ändringsförslagen avseende samrådet med den utgivande centralbanken i översyns- och utvärderingsprocessen enligt artikel 21.

4.1

Det är viktigt att komma ihåg att kommissionens utkast till delegerade akter och genomförandeakter är ”utkast till unionsakter” enligt artikel 127.4 och artikel 282.5 i fördraget. Både delegerade akter och genomförandeakter utgör unionsakter. ECB bör i god tid höras om alla utkast till unionsakter, inklusive utkast till delegerade akter eller genomförandeakter, som faller inom ECB:s behörighetsområde. EU-domstolen förtydligade skyldigheten att höra ECB i Kommissionen mot Europeiska centralbanken (14) och motiverade skyldigheten med hänvisning till ECB:s uppgifter och sakkunskap. Mot bakgrund av att en säker och effektiv finansmarknadsinfrastruktur, särskilt clearingsystem för finansiella instrument, är en förutsättning för att utföra de grundläggande ECBS-uppgifterna enligt artikel 127.2 i fördraget, och för att ECBS ska kunna uppnå sitt huvudmål om att upprätthålla prisstabilitet enligt artikel 127.1 i fördraget, anser ECB att den bör höras om alla genomförandeakter och delegerade akter som antas med stöd av förordning (EU) nr 648/2012. Trots att skyldigheten att samråda med ECB framgår av fördraget, bör detta av tydlighetsskäl även framgå av ett skäl i förslaget till förordning. Med tanke på att delegerade och genomförande rättsakter fyller en viktig funktion för unionens lagstiftning om finansiella tjänster kommer ECB att utöva sin rådgivande roll om frågor som ligger inom ECB:s behörighet med beaktande av tidsfristerna för antagandet av sådana akter och behovet att säkerställa ett smidigt antagande av genomförandelagstiftningen (15).

4.2

Avseende flera element i förslaget till förordning skulle det vara värdefullt om, utöver ECB, de relevanta ECBS-medlemmarna kunde involveras i ett tidigt skede när man tar fram utkast till tekniska standarder och standarder för genomförande, delegerade akter och genomförandeakter.

4.3

Flera av bestämmelserna i den föreslagna förordningen hänvisar till den utgivande centralbankens roll. Enligt vad som framgår av punkt 2 inkluderar detta situationer där den utgivande centralbankens samtycke ska inhämtas avseende vissa beslut som fattas av de behöriga myndigheterna eller Esma. Hänvisningar görs till att den utgivande centralbanken ske ge Esma en skriftlig bekräftelse om att den centrala motparten från ett tredjeland i kategori 2 uppfyller de krav som den utgivande centralbanken uppställt (16), och där Esma i överenskommelse med den relevanta utgivande centralbanken konstaterar att den centrala motparten har ”stor systemvikt” (17). För att fastställa vilken utgivande centralbank som ska delta innehåller förslaget till förordning korshänvisningar till artikel 18.2 h i förordning (EU) nr 648/2012, som stadgar att kollegiet ska ”de centralbanker som utger de mest relevanta unionsvalutorna för de finansiella instrument som clearats”. Kommissionen är befogad att anta en delegerad akt, utifrån förslag till tekniska tillsynsstandarder som utarbetats av Esma, som anger de villkor enligt vilka de unionsvalutor som avses i artikel 18.2 h ska anses som de mest relevanta. Följaktligen antog kommissionen sin delegerade förordning (EU) nr 876/2013 (18) som nu kan behöva ses över och uppdateras för att säkerställa att de utgivande centralbankerna för valutor i medlemsstater utanför euroområdet involveras på ett lämpligt sätt, med beaktande av de konsekvenser som funktionsstörningar hos centrala motparter kan få för sådana valutor. De förslag till tekniska tillsynsstandarder som utarbetats av Esma för detta ändamål bör utarbetas i nära samarbete med berörda ECBS-medlemmar. Därutöver bör den delegerade akten först antas efter det att ECB formellt har hörts om den. ECB föreslår också att man av rättssäkerhetsskäl även inför en korshänvisning till artikel 18.2 h i förordning (EU) nr 648/2012 i de bestämmelser i förslaget till förordning som endast hänvisar till ”den relevanta utgivande centralbanken”.

4.4

Förslaget till förordning inför även en ny artikel 25.2a enligt vilken Esma ska fastställa om en central motpart från tredjeland är systemviktig eller sannolikt kommer att bli systemviktig för den finansiella stabiliteten i unionen eller för en eller flera av medlemsstaterna, betecknade som ”centrala motparter i kategori 2”. Av artikeln framgår de kriterier som Esma ska beakta vid sin bedömning och anger att kommissionen ska anta delegerade akter för att närmare specificera dessa kriterier. För att säkerställa att de utgivande centralbankerna involveras på ett lämpligt sätt när dessa kriterier tas fram, bör kommissionen vid framtagandet av denna delegerade akt ha ett nära samarbete med de relevanta ECBS-medlemmarna.